Jag somnade, naturligtvis, som en klubbad oxe igår kväll och sov som en stock hela natten. Vaknade en timme före klockan och kände mig helt utvilad. Det var nästan lite läskigt att dra upp gardinerna från hotellfönstret. Tänk om det skulle stå en komplett galning med hagelbössa utanför fönstret (våning 3 förvisso, men ändå!). Eller ett gäng aspackade rednecks som står på ett pickupflak och dricker moonshine direkt ur dunken. Va, fördomar – jag? Inte en chans!

Till slut var jag dock uppe ur sängen. En rykande varm dusch fick de knakande lederna att vakna till liv igen och jag tog en promenad till jobbet. Promenera i USA är inte särskilt normalt, så det var mer än en bilist som tittade storögt på mig när jag gick. Låt dem titta, de har ju besök av en helt amaaaaaazing Scandinavian. Eller nåt. Promenaden var dock kort och till slut var jag framme vid kontoret. Skulle jag våga gå in? Jo, det skulle jag! In genom porten bara, nu kör vi!

Blev välkomnad av en riktigt trevlig kille vid namn Edgar. Naturligtvis(?) inte amerikan, däremot mexikan. Edgar visade mig runt lite på kontoret, och såg till att jag fick dator och telefon. Efter en stunds chit chat så var jag fri att göra vad jag ville, och jag beslutade att besök på grocery store var en bra ide. Sagt och gjort, bokade en Uber, som fraktade iväg mig till Harris Teeter, där jag shoppade loss en smula. Förklaringen ligger främst i att jag bor på ett lägenhetshotell mina första dagar, och jag har således tillgång till ett minikök. Laga mat kommer jag nog inte göra, men äta frukost får det i alla fall bli. När inlägget skrivs är klockan strax 17:00, lokal tid och jag kommer försöka leta reda på någon närliggande restaurang inom nån timme. Middag måste man ha!