You’re fired! (Inte.)

Vaknade en halvtimme före klockan i morse. Jetlaggen sitter i fortfarande, men jag misstänker att det säkerligen fanns spänning involverat. Idag var dagen D, dagen då jag skulle börja mitt uppdrag på ett amerikanskt företag. Herregud, hur skulle det här bli? Jag duschade och gjorde mig i ordning, packade sedan ihop mina pryttlar, eftersom jag idag checkade ut från hotellet – för att i eftermiddag checka in på ett annat, och billigare, hotell.

Runt 08:00 satte jag mig i bilen och åkte iväg till jobbet. Var där redan 08:15, så jag hann samla mig en smula innan jag skred till verket.

Jag kände mig som Bambi på hal is när jag klev in i receptionen och presenterade mig, och talade om vem jag skulle träffa. Receptionisten var urtrevlig och bjöd på kaffe, vilket gjorde att pulsen sjönk från 468 slag i sekunden till normal vilopuls. Jag slog mig ner i en bekväm fåtölj och väntade. Efter några minuter dök COO (Chief Operating Officer) upp och hälsade mig varmt välkommen. Honom träffade jag även förra veckan när jag var här. Trevlig ”gosse”, gissningsvis i min ålder. På vägen genom den långa korridoren samtalade vi om ditten och datten, fick bland annat veta att han ursprungligen var från ”upstate New York” och flyttade hit för 26 år sen. Han frågade hur min helg varit och när jag svarade att den delvis hade bestått av massa käkande så utbrast han i ett gapskratt och berättade att han hade gått upp massor i vikt precis när han flyttade hit, på grund av all ”damn good BBQ they got here!” – men att han till slut hade fått kontroll över sitt liv, och vikt.

Han visade mig runt litegrann i byggnaden, presenterade mig för en drös olika människor, Director of Sales, bland annat. Sedan var det dags för möte, där även Engineering Manager skulle delta. Efter en lång presentation av hur läget ser ut, vad de skulle vilja åstadkomma, och så vidare, misstänkte jag att det förväntades att ”nu är det läge att börja snacka”. Så, jag satte igång och började babbla, något jag ”förvånande” nog är ganska duktig på. Jag berättade vad mitt förstaintryck hade varit av deras produktion och en massa andra grejer. Både COO och EM satt och såg nästan lite beundrande ut. Då började jag undra: ”Vad fan har jag sagt för dumt nu?”, innan jag insåg att jag kanske faktiskt inte är helt bäng i huvudet – även om jag emellanåt går och inbillar mig att just så är fallet. Det där boostade dock mitt självförtroende ganska mycket (hey, jag är svensk! Vi står alltid med huvudet neråtlutad och med händerna i byxfickorna och är sååååå ödmjuka), så jag fortsatte kasta ut lite tankar. När mötet började närma sig slutet insåg jag först och främst; jag hade inte blivit hotad med hagelgevär en enda gång. Kors i taket! Det kanske är ett ganska bra land ändå det här, trots allt.

Dagen förflöt ganska fort, och jag hann till och med att fundera litegrann på hur jag ska lösa boendefrågan (även bil och körkort ligger väldigt högt upp på agendan) – och kom fram till att det där får jag helt enkelt bara ta tag i.

Helt plötsligt var klockan 17 och det var dags att åka ”hem”, till mitt nya hotell. Kom till hotellet runt 17:30, checkade in, spanade in rummet och gick sedan, återigen, till Ruby Tuesday för att äta. Det första som händer när jag kliver in är att ena servitrisen skiner upp som en sol, nickar igenkännande, och släpar med mig till ett bord. Innan jag ens hinner sätta mig frågar hon ”a big IPA as usual?”. Fan, jag måste defintivt byta ställe! Hur som haver, jag får menyn och sitter och spanar igenom den. Efter en stund kommer hon med min mumsiga öl och frågar ifall jag var redo att beställa. Det är måndag, jag är äppelmos i huvudet och dessutom ganska hungrig. Valet landar på Glazed ribs & fried shrimps with fries. Jag kunde faktiskt inte motstå, jag lovar! Efter en stund kommer hon in med käket och jag inser omgående att jag vilket år som helst måste lägga om min kosthållning, innan jag får diabetes typ VII, samt lägger på mig groteskt mycket i vikt. Maten är ruskigt god, men herregud vad mycket kalorier den innehåller!

Efter jag ätit klart beställer jag in ytterligare en IPA och sitter och kontemplerar en smula. Läser lite svenska nyheter, inser att det är 27° grader ute, när klockan är 19:00. Sweet! Väl tillbaka på hotellet börjar jag leta efter lägenheter, men tycker det är svintrist, så jag börjar surfa bilar istället. Det gäller att prioritera rätt! Nu är klockan 20:30 och jag avslutar kvällen med lite TV-tittande. I morgon är en ny dag, och jakten på lägen….förlåt, bil, fortsätter. Puss och kläm.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *