Seg i morse, men lyckades kravla mig ur sängen efter bara trettiofyra snoozningar. En dusch gjorde susen och sedan var man redo för gruvan. Iväg till jobbet och stämplade, bildligt, in kvart i åtta. En kopp starkt kaffe, jag har lärt mig hur maskinen spottar ur sig starkt och finfint kaffe, och det var dags att börja slita i gruvan. Idag har jag varit ute en hel del i produktionen och analyserat hur det hela rullar på, pratat med en hel del folk och druckit ännu mer kaffe. Jag lyckades till slut ”hacka” DMV’s (motsvarigheten till Trafikverket) bokningssystem, så nu har jag fått tid för teoriprov och – antar jag – uppkörning. Spännande. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad ifall allting går käpprätt åt pipsvängen, eftersom jag säkerligen kommer glömma (läs: hade inte ens en aning) av något superviktigt, och helt okänt, dokument. Typ I-3214-B-12-719:version3.93, eller nåt. Nåväl, ingen nytta att måla fan på väggen, den dagen den sorgen. Fick under dagen också bekräftelse av fastighetsägaren att de tagit emot min ansökan, och skulle dra igång en financial screening – vilket i mitt fall kommer ge dem ett konstigt resultat, eftersom jag ännu inte har någon kredithistorik här i landet. Tur, för mig, att jag pratade med Andie om detta igår, och jag fick också information om hur man gör i sådana fall – vilket i mitt fall skickade in en kopia på mitt anställningsbevis. I alla fall, jag har ännu inte hört något mer, men hon nämnde redan igår att det brukar ta någon dag, eller två. Hold your thumbs! 🙂
När arbetsdagen närmade sig slutet åkte jag iväg till hyrbilsfirman för att förlänga min hyrperiod med ytterligare en vecka. Det är inte billigt någonstans, men bil måste man ha. Och, ifall Greta skulle råka läsa det här; det är pytteliten prisskillnad ifall man hyr en liten fjutt som dricker 0,000001 kubikmeter per ljusår, eller ifall man hyr något komfortabelt. Således en total no-brainer i det här landet. Jag vill absolut inte sitta i en mikrobil ifall man skulle komma i närkontakt med en pickup…
Efter hyrbilsfirman var avklarad stack jag iväg en sväng till firmans kontor och snackade bort lite tid, innan det var dags för AW (light, i mitt fall, eftersom jag jobbar i morgon) med Maria, hennes sambo och ett par killar till. Efter nån timme började det uppenbarligen knorra i allas magar, så vi gick vidare till en italiensk restaurang – inte Ruby Tuesday idag! – och jag beställde in pizza. Mums!
Vi satt kvar och pratade lite, innan det var dags att bryta upp för kvällen. På vägen hem poppade det upp en Amber Alert i telefonen – hoppsan! Jag har hört talas om det tidigare, men har mig veterligen inte varit med om det i verkligheten. Uppenbarligen handlade det om en misstänkt kidnappning i ett county någonstans här i North Carolina.
Hoppas det löser sig på bästa sätt! I morgon är det fredag, således veckans sista arbetsdag. Det känns bra! Puss och hej, leverpastej.