En dag i veckan är det fredag. Två dagar i veckan hade förmodligen varit roligare, men man får absolut nöja sig med det lilla! Det gick lite segt att kliva ur sängen i morse – men när jag faktiskt insåg det var fredag, så blev det fart på maskineriet. Upp och hoppa, lite benböj och man var redo för duschen. Råkade fjutta igång skållhett vatten, vilket upptäcktes en smula sent. Varmt, varmt, men det mjukade åtminstone upp lederna. Brakade iväg till jobbet, via inköp av smörgåsmacka på Sheetz. Snus var jag tvungen att införskaffa också. Väl på jobbet fortsatte jag fila litegrann på min ”halvtidspresentation” jag skulle hålla under eftermiddagen.
Helt plötsligt, på riktigt, var det lunch och jag stack iväg till banken för att hämta ut en cashier’s check – som alltså är detsamma som postväxel. Jag var helt övertygad om att de utrotades på 1900-talet, men uppenbarligen inte. Landet har skickat iväg till månen, flera gånger om dessutom, men kör fortfarande med antika lösningar på massor med saker. Enerverande, men samtidigt lite charmigt. Hur som helst, det var inga som helst konstigheter, och den jättetrevliga bankkassörskan hjälpte mig snabbt och smidigt. Vips så kunde jag kvittera ut min första amerikanska postväxel. Ifall det var fredag så hade jag beställt in en drink för att fira. Sen insåg jag att det var just fredag, och satte således upp den där drinken på dagens kom ihåg-lista.
Slank in på Harris Teeter för att köpa en färdigsallad och pinnade iväg till jobbet igen. Skyfflade i mig salladen och fortsatte fila på min presentation. Vid 14:30 var det dags för min ”halvtids-presentation”, och cirka en halvtimme var avsatt. Deltagare var, förutom jag själv; COO och Director of Sales. Fint ska det va’, tänkte ja’… Sorry för jordens sämsta rim. Således, tjuren vid hornen och in och bränna igenom en kort presentation på tvättäkta Oxford-svengelska. För att sammanfatta det kort; en kort presentation resulterade i en diskussion som tog drygt en och en halv timme. Jag blev dock inte skjuten, eller mordhotad, en enda gång; så utkomsten av mötet får ändå sägas blev riktigt bra. Efter mötet var det dags att tidrapportera, prata lite goja med jobbkollegorna och sedan åka ”hem”, för sista gången. I morgon ska jag hämta nycklarna till min lägenhet. Jag är en smula förväntansfull, milt sagt!
Vid hemkomst till hotellet satte jag mig ner och tog det lugnt en stund, innan det var dags att avlägga ett ”sista” besök på Ruby Tuesday. Beställde in hamburgare med friterade lökringar. Ruskigt ohälsosamt. Ruskigt gott.
Efter en stunds digesterande kommer servitrisen förbi och frågade ifall jag ville ha något mer, efterrätt kanske? Efterrätt hade antagligen fått mina byxknappar att lägga ner verksamheten helt och hållet, men en drink fick det bli. Tänkte jag. Således, efter en stund smög det in en drink. En förbannat stor drink!
Väl tillbaka på hotellet slängde jag igång TV:n och kör en chill-fredag, så här sista natten på hotellet. Jag har nu bott på (flera olika) hotell i ganska exakt 2,5 veckor – det känns nästan surrealistiskt att jag i morgon kommer få tillgång till en helt egen lägenhet. Hurra! Puss och kram, freda’ här i sta’n.