Äntligen fredag! Veckan har i vanlig ordning gått i ett helt rasande tempo. Igår, torsdag, var det Townhall Meeting på konsultfirmans kontor efter arbetsdagens slut, så dit styrdes förstås kosan. Väl där bjöds på pizza (hey, det här är USA!) samt en uppsjö av olika drycker. Träffade VD, som gav mig beröm för mitt utförda arbete hos kunden. ”Jag har ju knappt gjort något?”, var mitt svar. Han menade på att han tyckte det var fantastiskt bra jobbat att som nyanländ ”svennebanan” kliva rakt in på ett helamerikanskt, familjeägt dessutom, företag, rota runt ordentligt med pinnen i myrstacken – och på köpet göra kunden oerhört nöjd. Stor sak i det, tänkte jag, men innerst inne förstod jag exakt vad han menade. Jag slogs också, återigen, av hur förfärligt dålig jag är på att ta beröm – i det avseendet är jag nog alldeles för svensk, man kan/får givetvis inte vara duktig på något vis alls, enligt den helt igenom genomkorkade jantelagen. Hur som helst, inombords blev jag förstås himla glad och det var en rejäl egoboost att få höra något sådant. Särskilt med tanke på att kunden är helt ny och min förstudie hos dem kommer högst troligt innebära fler uppdrag för företaget – jävla snällt av dem att kasta mig åt vargarna, men det gick ju tydligen bra. Måste varit på grund av mina blå ögon, ingenting annat…
Hur som haver, idag var sista dagen för projektet och strax före hemgång skickade jag iväg min, ganska informella, slutrapport till COO hos kunden. Jag hann knappt komma ut till bilen innan han ringde upp mig och tackade för ett fantastiskt samarbete och han berättade att han var sjukt nöjd med mina analyser och utförda jobb. Vadå, jag har ju fasen bara druckit kaffe och suttit och snusat i fyra veckor? Stor sak i det? Givetvis blev jag glad att få höra något sådant, men de får fan sluta ge mig beröm – jag kan ju få hybris!
Idag är det dessutom prick en månad (nästan på minuten, medan det här inlägget skrivs) som jag varit bosatt i USA. En månad? Det är ju helt galet vad tiden gått fort! Men, på grund av detta och ovanstående projektavslut så tänkte jag på hemvägen att det här givetvis måste firas. Så, det var raka vägen till Harris Teeter för storhandling. Passade dessutom på att inviga mitt nyanlända amerikanska kreditkort, så nu är jag skuldsatt upp till tänderna, precis som varenda amerikan är således. Inte lika tjock dock. Än, i varje fall!
Nåväl, kvällens middag fick bli oxfilé, ugnsbakade rotfrukter och en färdigköpt, och vansinnigt god, Kansas City style BBQ sauce, som förstås innehåller cirka 242% socker – fattas bara annat – och till detta avnjöt jag en riktigt fin italiensk barbera. Dåligt foto, god middag!
Nu är klockan cirka 20:45 och eftersom det fortfarande är över 25 grader varmt ute, så tänkte jag tillbringa nån timme på balkongen. Synd att klaga!