Idag, lördag, unnade jag mig en rejäl sovmorgon, men lyckades ändå med konststycket att vakna runt 08 – vad är det här för trams? Låg och drog mig i sängen (ja, men petimeter där; luftmadrass då!) till halv 10, då jag klev upp och kokade lite kaffe. Jajamensan, tvättäkta snabbkaffe är införskaffat! Avnjöt(?) kaffet och hivade sedan in mig själv i duschen. Dags att skaka liv i det gamla maskineriet! Idag var det dags att återlämna hyrbilen, som både dränerat sparkontot men även gjort mig smått förälskad. Jag förstår definitivt varför de groteskt stora pickuperna är populära här i landet. Med tanke på att bensinen, i skrivande stund, kostar cirka 9,25:- per liter, så spelar det heller liksom ingen roll att den förbrukar bränsle som en uttorkad kamel – jag har ändå haft betydligt lägre milkostnader än vad man har med en VW Golf, eller motsvarande, där hemma. Nåväl, bilen skulle lämnas tillbaka idag, det hade jag bestämt sedan innan. Plan B var att jag i värsta fall helt enkelt fick ta mig runt med Uber tills bilfrågan hade löst sig. Precis innan jag kom till hyrbilsfirman blev jag uppringd, av ett för mig, okänt nummer. Det visade sig vara bilhandlaren jag var i kontakt med tidigare i veckan, och som jag skulle träffa idag för att se ifall mina ”problem” kunde lösas. Jag svarade att jag var på väg för att lämna tillbaka hyrbilen. Då bad han mig om adressen, eftersom han ville komma och hämta mig. Vad säger man? Världsklass! Han hämtade upp mig, naturligtvis i en ännu större pickup än den jag hyrt, och med betydligt kraftigare motor. Ska det va’ så ska det va’! Väl tillbaka på bilfirman började vi samtala lite kring en bil jag hade visat intresse för, och hur man skulle lösa finansieringsbiten. Jag ska inte trötta ut med detaljer, men sammanfattningsvis: fem timmar senare (ja, du läste helt rätt. Fem TIMMAR) så åkte en nöjd Robert iväg från Volvo Cars Greensboro i en alldeles egen (nåja, banken äger en betydande kaka) bil. Äntligen har jag bil!

Inom safarivärlden brukar man ofta prata om ”the big five”, alltså fem olika djurarter – leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel (jag har sett dem alla, för övrigt) – som man ska ha betat av för att det ska anses att man avverkat en riktig safari. Här i USA (förmodligen i andra länder också) har jag kommit fram till att det finns ett ”big five” här också. Alltså fem stycken ”superviktiga” punkter som man måste beta av – helst så fort som möjligt. Dessa är, i icke-kronologisk ordning, skaffa SSN (social security number, ”personnummer”), bankkonto, amerikanskt körkort, en bostad, samt en bil. Av de fem punkterna är det endast bil jag hade kvar, vilket nu också är ordnat. Så himla skönt! Naturligtvis återstår mängder med grejer, så som möbler till bostaden och diverse saker, men de fem ovanstående punkterna är på något sätt Det Här Måste Fixas Så Fort Som Möjligt.

Kvällen avslutas med ett leende på läpparna, en kall öl och lite TV-serier; jag håller för tillfället på och tittar ikapp Sveriges Mästerkock VIP, då jag ligger några avsnitt efter.