Återigen har veckan gått ruskigt fort, och jag har helt glömt av att skriva något! På jobbet är det fortfarande en del utbildning som gäller, men jag har börjat följa med på lite möten också. Man känner sig alltid exakt lika pantad när man är ny på ett ställe och hoppar in i sitt första möte. Diskussioner om ”Ja, XYZ måste vara klar till PY, annars riskerar PPAP att bli försenad – och i värsta fall hamnar vi i D62” – och inser att de lika gärna hade kunnat prata koptiska, eller något annat utdött språk. Samtidigt vet jag att så här är det alltid de första veckorna/månaderna, innan man kommer in i tugget.

I tisdags följde jag med på min första lunch run. Vi åkte iväg till ett ställe som ligger cirka 5 minuters resa med bil och som de alltid åker till. Det hela är alltså en slags cykelväg, som sträcker sig åtskilliga kilometer, och tydligen finns det flera stycken såna här cykelbanor runt om i stan. Givetvis är de inte anslutna till varandra på något sätt – hur skulle det se ut, då skulle ju folk kanske sluta åka bil? Hur som helst, idén är väldigt enkel; spring 15 minuter, vänd och spring tillbaka exakt samma sträcka. Synnerligen smart och praktiskt upplägg, eftersom då går alla i mål ungefär samtidigt, oavsett hur bra eller dålig kondis man har. I tisdags var vi fyra personer och de tre övriga var förstås rena gasellerna och försvann fort i fjärran. Jag hasade på i makligt tempo i nån kombinerad löpning/gång, och efter 15 minuter var det dags att vända, för att springa tillbaka. Med tanke på att jag inte rört en löparsko sedan september ifjol och att det är ”ganska” varmt runt lunchtid här, så hade jag absolut inga krav alls på mig själv. Röra sig i 30 minuter kändes som en bra start. Väl tillbaka så insåg jag att jag ändå hade lyckats ta mig 3,4km på den tiden, och det var mer än jag trodde. Därefter hoppade vi in i bilen och åkte tillbaka till jobbet, där en uppfriskande dusch väntade oss – för att sedan jobba några timmar till.

I onsdags efter jobbet så åkte jag iväg till en affär som säljer skyddsskor, då det är något jag kan komma behöva emellanåt. Det första jag fick se när jag kom in i affären var dessa, och jag var farligt frestad att slå till på dem! Utbudet på skyddsskor här är ett helt annat än vad man är van vid där hemma. Utöver de ”vanliga” skyddsskorna, så finns det sneakers, kostymskor, stövlar och allehanda utseenden – alla med stålhätta givetvis. Jag hittade till slut ett par och slängde iväg en beställning.

I torsdags var det dags för lunchjogg igen, och det var om möjligt ännu varmare. Eller, främst betydligt högre luftfuktighet, det var som att springa inne i en bastu. Eftersom jag inte vill förstöra kroppen, så blev givetvis tempot helt annorlunda mot i tisdags, men trots det klarade jag av hela 3 kilometer – jag blev paff på riktigt, med tanke på hur ångande varmt det var! Efter jobbet så åkte jag till min konsultfirmas kontor för att hänga lite. Hamnade i samtal med ett par stycken och jag passade på att fråga var någonstans man kan köpa dragon och andra sorters kryddor, som inte används så värst mycket av amerikanerna själva. Fick tips om Super G Mart, jag tackade för tipset och pös iväg omgående dit. Stället visar sig vara riktigt stort, kanske ungefär som en ICA Kvantum där hemma och var fylld till brädden med kryddor, örter, grönsaker, frukt, mat, you-name-it från alla världens hörn – dock låg nog fokus på sydostasien. Jag smög omkring i säkert en timme inne i butiken, herrejösses vad massa grejer det fanns där! En hel del saker vi normalt inte äter hemma i Sverige också, visade det sig. (Nej, jag slog inte till.)

Äntligen blev det fredag, där jag i vanlig ordning ställde mig i köket så fort jag kommit hem från shoppingrundan efter jobbet. Kvällens anrättning blev oxfilé med ugnsbakade rotfrukter och en gräddbaserad shiitake-sås. Maten blev så bra att jag glömde ta foto på den.

Helgen gick i lugnets tecken, och jag tillbringade halva lördagen vid poolen. Förfärligt praktiskt med privat pool när det är riktigt varmt ute. På kvällen gick jag än en gång till Rody’s Tavern för att äta. Jag hann knappt bli ledsagad till mitt bord, när ett glatt ansikte poppar fram och kläcker ur sig ”Hej igen! Kul att se dig!”. Då visar det sig att jag blivit tilldelad exakt samma servitris som förra veckan, och av någon helt outgrundlig anledning så kom hon ihåg både mig och att jag var från Sverige. Det är verkligen häpnadsväckande! Jag beställde in en iskall IPA och ett par grillade babyback ribs. Fruktansvärt kaloririkt, fruktansvärt mättande och fruktansvärt gott. Kvällen avslutades med TV-serier och lite tittande på Youtube.

Idag, söndag, hade jag en riktigt lugn och skön morgon och förmiddag. Hann med att prata lite med min pappa på telefon och sedan stack jag iväg till Farmers Market för första gången. Vad det är för någonting behöver nog ingen förklaring. Det var stort, men jag tyckte det såg lite tunnsått ut bland stånden. Insåg då två saker; jag har hört från nån kollega att lördagar tydligen är bäst. Idag är det dessutom fars dag här i USA, så det kanske inte var så konstigt trots allt. Det verkar vara ett himla bra ställe, som jag defintivt kommer besöka fler gånger. Passade på att köpa lite tomater, basilika och på hemvägen kompletteringshandlade jag på Harris Teeter. Med tanke på gårdagens svullerier så fick jag kontra med en enkel, men ruskigt god, caprese istället. Molto Bene!