Fest, kôrv och bränsleångor

Förra veckan gick, som vanligt, i ett hejdundrandes huj – och som avslutades med en helg full av aktiviteter. I torsdags, förra veckan alltså, var jag hemma hos en jobbkollega efter jobbet – och hjälpte honom med lite grejer. På hemvägen åkte jag förbi ett hus, som uppenbarligen tar det där med Halloween seriöst.

Dagen efter var det dags för den årliga utstyrseltävlingen på jobbet och en hel del folk hade dressat upp sig rejält för att tävla. Första gången jag bevistar detta, så det var riktigt kul minne att ha med sig.

På kvällen var det dags för Halloweenfest hemma hos en annan jobbkollega, och bor man i USA ska man göra det ordentligt, tänkte jag. Sagt och gjort, åkte till en partybutik och gick bananas där inne. Köpte bland annat med mig ”rivsår” i latex och lite smink och grejer. Åkte hem och skred till verket. För att vara extrem novis på att sminka sig så blev jag ändå rätt nöjd med resultatet. Övriga bilder är från själva festen.

Jättekul kväll och jag var inte helt pigg när jag kom hem nångång efter midnatt. Då insåg jag att den där jämrans latexen, och färgen, förmodligen ska plockas bort innan man somnar – för att inte riskera att sängkläderna ser ut som en färgaffär dagen efter. Det var inte det allra enklaste att få bort fastklistrad latex, men till slut kunde jag äntligen hoppa i säng för lite välförtjänt skönhetssömn.

På lördagen åkte jag, tillsammans med min chef, Maria, och hennes sambo, Sebastian, till den årliga BBQ Festival, som hölls i Lexington, NC för det trettionionde året. Vädret var helt strålande och låg kring 30 grader. Jag klagade inte någonstans! Lexingon är en typisk amerikansk småstad och det var en kul upplevelse, även om jag kanske hade föredragit betydligt mer fokus på just barbeque, istället för att sälja massa krimskrams. Nå, nu har jag bockat av tvättäkta BBQ-festival i alla fall.

På hemvägen så tog vi en omväg via Blueridge Parkway – vilket jag skrev om för knappt två månader sedan – för att få uppleva höstens färger. Jag låter bilden tala för sig själv, även om den inte riktigt gör verkligheten rättvisa. Helt makalöst vackert!

Därefter åkte vi hem och det fick bli middag på Rody’s Tavern, då klockan hunnit bli åtta på kvällen. Efter lite TV-tittande somnade jag som en klubbad säl och sov som en stock.

På söndagen var det dags att åka till Martinsville, VA, med en jobbkollega, för att bevista min första biltävling på amerikansk mark. Det vankades nämligen NASCAR. Vädret var återigen strålande och jag uppskattar att temperaturen låg kring 28-30 grader. Även här valde jag att inte klaga på vädret… Tävligen går, kortfattat, ut på att de kör jättefort runt en ovalformad bana. Söndagens tävling var på en så kallad short track, och som mäter cirka 0,5mi (cirka 800 meter) – och totalt skulle det köras 500 varv. Japp, du läste helt rätt. Vrålande motorer, kalasväder och kall öl; vad kan gå fel? Ingenting alls, mer än att det blev lite väl monotont efter cirka 100 varv. Då återstod bara 400… Kul att ha upplevt åtminstone!

Idag, tisdag, är det Halloween här i landet – och jag sitter för tillfället och undrar ifall jag kommer råka ut för Trick or Treat? eller inte. Det får tiden utvisa. Själv önskar jag er alla Happy Halloween!

IKEA, pumpor och amerikansk fotboll

Förra helgen fick jag äntligen tummen ur och kom iväg till IKEA, som ligger i Charlotte, en dryg timme från Greensboro. När man kom fram så kände man omedelbart igen sig, och det såg till och med likadant ut inne i butiken. Målet för dagen var en TV-bänk, samt ett par förvaringskartonger. Resultatet blev som vanligt när man är på IKEA; utöver de planerade inköpen så följde även annan bråte med hem. Dock inga värmeljus (främst för att jag tycker de är helt värdelösa).

Väl hemma och det var dags att börja bygga. Insåg per omgående att det behövdes en skruvmejsel. Orkade inte åka och köpa en skruvmejsel, så jag knackade helt sonika på hos grannen och frågade ifall de hade någon att låna ut. Det hade de. Jag vet dock fortfarande inte vad de heter, och jag ser dem nästan aldrig – trots att de bor precis rakt emot mig. Nåja, dags att bygga möbler. LEGO för vuxna, kanske man kan kalla det.

Efter en stunds trixande, skruvande och grejsande så var TV-bänken äntligen färdigmonterad och jag kände mig mycket nöjd. Nu har jag skaffat allting i möbelväg och min bostad kan, i stort sett, kallas för bostad. Det tog bara fem månader…

På söndagen var jag hemma hos en kollega och hans fru för söndagslunch och fika. De bor i hus sedan några år och har det himla mysigt. På hemvägen fick jag för mig att jag givetvis måste köpa en pumpa – det är trots allt Halloween-tider i det stora landet i väster. Sagt och gjort, stack till Walmart och införskaffade en pumpa samt lite verktyg och åkte sedan hem. För att vara min allra första pumpa någonsin så blev jag svårt nöjd med slutresultatet.

Arbetsveckan kom och gick, och helt plötsligt var det fredag. Igen. Var tar veckorna vägen? Jag är inte helt säker, men jag har en känsla av att de blir uppätna av en fjärdegradsekvation och spolas ut som en kvadratrot vid treriksröset. Fredagsmiddagen blev oxfilé med rotfruktsgratäng samt gräddsås – mycket bra.

Igår, lördag, åkte jag med tidigare nämnda jobbkollega till grannstaden Winston-Salem för att se på Amerikansk Fotboll för första gången i mitt liv. Collegefotboll ska väl tilläggas, och inte NFL. Wake Forest tog emot Pittsburgh Panthers och det blev en riktigt kul tillställning. Med 1,5 minut kvar av matchen låg hemmalaget under med 17-14 och med sju(!) sekunder kvar satte de en Touchdown och efterföljande kick-goal (det kallas säkert något annat) och slutresultatet skrev sålunda 21-17 till hemmalaget och sällan skådat jubel utbröt.

Sport rent generellt är väldigt stort i det här landet och det förstår man också när ett lag på collegenivå drar cirka 25.000 åskådare – i en stad av samma storlek som Borås. Klubbarna i fotbollsallsvenskan och elitserien i hockey borde vara gröna av avund. Så, nu har jag bockat av Amerikansk Fotboll också – kul sport, även om jag fortfarande tycker det är rejält knepiga regler. Det kommer definitivt bli fler matcher framöver.

Idag, söndag, har jag i stort sett inte gjort ett jota. Pratat i telefon med en kompis hemma i Sverige, druckit massa kaffe, planerat in nästa roadtrip – stay tuned! – samt avslutade dagen med söndagsmiddag på Rody’s Tavern. Gott och kaloririkt, precis som vanligt. Hörs snart!

Fotboll, kôrv och avskedsmiddag

Veckorna går verkligen i ett hejdundrande tempo här. Det känns lite grann som man äter, jobbar och sover – och helt plötsligt är det helg. Woho!

Det är fortfarande en del uppförsbacke gällande jobbet. Jag hade på känn att det skulle vara en viss skillnad att kliva över till R&D från manufacturing/industrial – adderar man därtill ”annat land” i ekvationen, så får man en ordentlig bergodalbana. Nåväl, det känns i alla fall som att det går framåt – om än något långsammare än jag trodde/hoppades på.

I onsdags åkte jag och ett par konsultkollegor till Charlotte, cirka 150km härifrån, för att titta på MLS (Major League Soccer) och där Charlotte FC tog emot Toronto FC. Även om nivån inte är paritet med de stora europeiska ligorna, så var det riktigt kul. Jag kom hem ungefär 00:30 och somnade nästan omedelbart. Däremot var man kanske inte så värst pigg dagen efter, men det är smällar man får ta.

Igår, lördag, var vi ute och åt middag på en riktigt bra restaurang. Det närmaste ”fine dining” jag sett hittills. Supermysig miljö, riktigt bra vinlista – med mängder av europeiska viner – och bra mat. Anledningen till att vi steppade upp lite var för att en svensk kollega fått jobb i Österrike. Efter sju år här i staterna så kunde han, tydligen, inte låta bli att tacka ja till erbjudandet han fick. Så, idag flyger han hem till Sverige, för nån veckas semester, innan han drar ner till Österrike. Stort grattis till nya jobbet, Ahmad, du kommer vara saknad! Kvällen blev längre än jag trodde, så den inplanerade Oktoberfesten på ett bryggeri i downtown struntade jag helt sonika i.

Idag, söndag, har det inte gjorts många knop här hemma. Jag har druckit massor av kaffe, testat min nya dammsugare (köpt av nyss nämnda Ahmad), samt surfat runt lite kring potentiella road trips framöver.

Nu är det kväll, och dagens middag blev ett experiment. Oxfilé med klyftpotatis, och till det serverade jag en salsa verde från ett recept jag fått från en mexikans kollega. Behöver jag nämna att det var ”ganska” spicy? Tänkte väl det…

Middagen avklarad. Nu är det dags för lite TV-serier innan min dejt med John Blund. På snart återseende!

Politiker, tjurar och kräftor

Jajamensan, så har det hänt igen. Sen uppdatering av vad som händer, och fötter, här omkring. Inlägget här kanske inte blir strikt kronologiskt, men jag ska försöka.

Till att börja med så fick jag ett impulsryck för några veckor sedan och en TV införskaffades. Jag har inga TV-kanaler (än, i varje fall), men det började helt enkelt bli tråkigt att titta på Amazon Prime på surfplatta och dator. Detta renderade således i att jag stack till Best Buy och köpte en riktigt billig TV. Märket är för mig helt okänt, men TV:n är i alla fall kapabel att visa bild med hygglig kvalitet, och eftersom det är en så kallad Smart TV så går det installera alla möjliga appar och grejer. Nöjd så!

Insåg efter ett par dagar att det kanske inte var så praktiskt att sitta på golvet och titta på TV. Visserligen erbjöd täcke och kuddar aningen behagligare tillvaro, men det kändes inte riktigt rätt. Återigen dags för impulsinköp nummer två; en soffa. Beställde hem en på nätet, som såg trevlig ut, och den levererades hem till mig ett par dagar senare. Hemma i Sverige hade jag antagligen aldrig någonsin köpt en soffa utan att ens provsuttit den innan. Jag är dock inte hemma i Sverige, så då blir det lite bananas av saker och ting. Det visade sig sedermera att soffan var riktigt bra, åtminstone sett till priset. Jag hade möjligen önskat mig något högre armstöd, samt ryggstöd, men man kan inte få allt här i världen. Har någon påstått.

I fredags, för drygt en vecka sen (do the math!), var jag på en föreläsning som anordnades av SACC Carolinas (Swedish American Chamber of Commerce Carolinas), där de bjudit in före detta handelsminister Anna Hallberg som föreläsare. Mycket intressant föreläsning, och kul(?) erfarenhet av att skaka hand med en tidigare riksdagsledamot. Star Struck blev jag dock inte. Tror jag.

Dagen efter var det dags att gå på rodeo. Helt etiskt är det sannerligen inte, men jag har lärt mig att man ska ta seden dit man kommer – och eftersom bull riding är en del av USAs kultur, så fick det bli så. Jag måste, tyvärr, tillstå att det var riktigt spännande, och tyvärr tänkte jag nog just där och då inte så mycket på tjurarna. Däremot hejade jag på flera av dem och hoppades att de skulle kasta av sin ryttare, vilket också skedde flertalet gånger. En gång råkade tjuren trampa över bröstkorgen på en av cowboysen – det gjorde antagligen en smula ont. Nå, nu har jag bockat av det åtminstone!

Under en av pauserna passade de på att hylla en, av cirka 150 amerikaner som fortfarande lever och som deltagit i andra världskriget. Mannen, vars namn jag inte minns, är född 1921 – jisses vad han varit med om grejer under sin livstid. Andra världskriget, Koreakriget, Kalla kriget, Vietnamkriget, rymdkapplöpningen, färg-TV… det är faktiskt nästan så man blir lite avundsjuk.

Efter spektaklet lyckades jag ta helt fel utgång från arenan, så jag hamnade ute på bilparkeringen istället. Just in time för att få se två stycken bull riders bäras ut till varsin ambulans för vidare färd till sjukhus. En hård sport, det där.

Igår, lördag, var det dags för kräftskiva, anordnad av SACC Carolina – och givetvis hade jag anmält mig. Värdparet, som är svenskar, har tydligen gjort detta till tradition, och det här var tolfte gången de anordnade detta – hemma i deras egna bostad. Det kan alltså nämnas att jag, via min arbetsgivare, automatiskt är medlem i SACC Carolinas och det är någonting jag kommer utnyttja framöver. Även om jag inte direkt jobbar med business, så ser jag detta som ett bra tillfälle att träffa och lära känna intressanta människor. Igår var vi ungefär 50 personer. De flesta var svenskar, men jag stötte även på ett par amerikaner, så tydligen var nyfikna på svensk kultur – och antagligen även intresserade av att göra affärer med svenska företag. Det var en riktigt trevlig kväll och jag samtalade med en hel hög av människor, däribland värdparet själva – som jag uppfattar som fantastiskt trevliga människor. En kväll jag med glädje adderar till minnesbanken.

Nu är det söndag kväll och det vankas lite TV-serier innan sängdags. Det slog mig just att i morgon har jag bott här i fem månader. Göta Petter vad tiden gått fort!

Nästa helg är det oktoberfest på ett av stadens bryggerier och som jag planerar att gå på. Är någon intresserad? Kasta er på första bästa flyg och kom hit!