Det är lika bra att passa på och önska ett gott nytt år! Hoppas just ditt 2024 blir helt splendid.
Jag är nu tillbaka på amerikansk mark efter ett par riktigt sköna veckor hemma i Sverige, som i sedvanlig ordning avverkades i en rasande takt. Det har hänt alldeles för mycket på den tiden för att jag ska komma ihåg detaljer på minut-nivå, så det får bli en hyfsat kort sammanfattning över hur just mina senaste veckor sett ut.
Onsdagen den 20:e december klev jag ombord på den första, av fyra(!), flighterna som slutligen skulle ta mig hem till Sverige. Mitt första stopp var Charlotte (CLT), en kort flygtur på cirka 45 minuter. Där fick jag tillbringa ett par timmar innan det var dags att ta sig vidare till mäktiga O’Hare (ORD) i Chicago. Stor flygplats är bara förnamnet. Stor stad också för övrigt.
Tre timmars häng i loungen avverkades fort och det var dags för nästa flight, som skulle ta mig till London. Väl framme i London hade jag valt att förlägga ett stopp, så jag checkade helt sonika ut på flygplatsen och stack in till stan. Det vankades julmarknad och strosande. Mötte upp en kompis och hade en trevlig men ganska kort kväll, eftersom jag började känna av jetlag.
Dagen efter skulle mitt flyg mot Landvetter inte gå av stapeln förrän 15-tiden, så jag fick ett spontanimpuls och stack iväg och införskaffade ett par skor. Mycket nöjd med inköpet!
Dags för fjärde och sista flighten, äntligen på väg mot Sverige!
Jag kom hem till mina hemtrakter väldigt sent på fredagen, så det var i princip bara att hoppa i bingen omgående. Sov som en stock hela natten, jetlag:en satt definitivt kvar i kroppen. Dagen efter fick det bli en efterlängtad kebabpizza till lunch, det har börjat bli en tradition. 🙂
Lördagen den 23:e december tillbringade jag hemma hos min ena bror med hans familj, givetvis stod Uppesittarkväll på agendan. Jag vann varken taggtråd, kallt kaffe eller en lägenhet i Thailand, men däremot rasade det in svindlande tvåhundra spänn. Alltid något!
Julafton tillbringades hos samma bror och där jag hade huvudansvaret för både köttbullar och Janssons Frestelse. Missade foto på köttbullarna, men frestelsen fastnade på bild i alla fall – och den blev mycket uppskattad.
Någon gång i höstas rasade ett ordentligt regnoväder i hemtrakterna och min pappa var en av dem som drabbades av vatten i källaren. Försäkringsbolag, besiktningsmän och hela konkarrongen var givetvis redan inblandade, men jag tog under ledigheten på mig rollen som projektledningskoordinator för återställandet av källaren. Så här såg det ut i gillestugan under mellandagarna. Spännande värre!
Dagarna förflöt och helt plötsligt var det dags för nyår och nyårsafton tillbringade jag hos tidigare nämnd bror tillsammans med ett par andra familjer, samt ett halvt fotbollslag med ungar.
Den 2:a januari var det slut på sötbrödesdagarna, det var dags att börja jobba igen. Jag jobbade från Sverige under den veckan, men på torsdagen åkte jag till Göteborg. Besök hos min hörselingenjör på Sahlgrenska väntade, men även en riktigt trevlig kväll med en gammal kollega. Det blev både middag med vin, och ett antal öl innan det var dags att åka till hotellet och sova.
Besöket på Sahlgrenska gick lysande och därefter hade jag ett par timmar att slå ihjäl innan jag skulle möta upp min före detta chef, för lite återkoppling och umgänge. Det blev två helt fantastiskt trevliga dagar, med mycket snack, skratt och superkorta promenader i det svinkalla Göteborg.
Supertidigt i söndags morse ringde min väckarklocka. Det var dags att checka ut från hotellet och bege sig till Landvetter, för vidare avresa mot USA. Tre byten även den här gången, och en del strulande på Newark (EWR) hanns med, innan jag slutligen var hemma i min lägenhet.
Jag kom hem vid 01-tiden på natten mellan söndag och måndag och insåg att det hade tagit 24 timmar och 45 minuter från det jag lämnade hotellet. Om jag var trött? Gissa, jag stöp i säng som en klubbad oxe och sov ”ända till” 07 på måndag morgon, då det var dags att vattenkamma sig och sedan åka till kontoret. När det här skrivs är det tisdag kväll och jag är förvånansvärt pigg ändå, jag blir inte lika jetlag:ad när jag reser västerut som österut. Men, söndagens resande sitter fortfarande i kroppen, inget snack om saken. Idag rev jag även av årets första löprunda med en jobbkollega. Tio grader och spöregn utomhus gjorde dock att vi valde att springa på löpband. Det passade dock mig bra, eftersom löpningen legat i träda ett par månader för min del. Jobbigt var det definitivt, men det kändes ändå skönt att ha kommit igång igen. Nästa löprunda är på torsdag, håll tummarna att vi kan köra den utomhus.
Till dess, på återseende!