Nästan två veckor sedan jag skrev sist, så dags för en uppdatering.
Kan börja med att tala om att våren börjar komma med stormsteg, fast vädret är verkligen rollercoaster för närvarande. Ena dagen kan det vara nollgradigt på morgonen när man ska åka till jobbet. När man åker hem från jobbet samma dag kan det vara 20. Rollercoaster som sagt.
För någon månad sedan fick jag via Facebook reda på att KMFDM skulle spela i en stad en timma härifrån. Jag har knappt lyssnat på bandet i fråga, men när man får reda på att förbandet är Göteborgsbaserade Morlocks så skaffar man förstås biljetter direkt. Har ni inte hört talas om dem? Det gör inget, det är inte många som har. Vi pratar inte riktigt U2 här. Men jag har gemensamma bekanta med sångaren i bandet, och vi har sprungit på varandra vid någon konsert tidigare. Sagt och gjort, i torsdags förra veckan (den 7:e mars således) satte jag mig i bilen efter jobbet och stack till Carrboro, väl framme visade det sig att Johan (sångaren) hade satt upp mig +1 på gästlistan. Detta innebär gratis inträde. Hemskt fin gest, tyvärr hade jag ju redan köpt biljett. Ingen stor sak i det. Konserten var riktigt bra, och jag hann även se delar av KMFDM innan min mat-och-sovklocka tyckte det var dags att stänga butiken för dagen. Jag hade trots allt en timmas bilkörning hem.
Den kommande helgen var riktigt lugn, det regnade en hel del dessutom, så det blev mestadels TV-serier, tvätta och allmänt grejande här hemma. På söndagen var det riktigt fint väder, så jag släpade med min kollega Martin på en löprunda på Owls Roost Trail, en rejält kuperad slinga på cirka 6,5km terräng och sen cirka 1,5km relativt plan asfalt – 8 kilometer totalt, och det blev en riktigt skön runda där ute i skogen. Jobbig också förstås.
Den här jobbveckan har varit helt hysterisk, med miljontals (känns det som) möten inbokade, men äntligen blev det torsdag och undertecknads födelsedag. Jag invigde dagen med att använda ett par skor jag köpte till mig själv i julklapp, för allra första gången. Svårt nöjd med inköpet.
Dagen förflöt i ett bra tempo, och på lunchen var det återigen dags för löpning. Efteråt, när vi stod och varvade ner litegrann, så går min kollega Fredrik iväg till sin bil och kommer tillbaka med en papperspåse. Då har han köpt en Mack Trucks-keps till mig i födelsedagspresent. Helt oväntat, men uppskattad present. 🙂
På eftermiddagen blev jag uppringd av min chef Maria, som befann sig på flygplatsen på väg till Miami, och så ställer hon sig och sjunger ”Ja må han leva” från gaten precis innan de skulle boarda planet. Det där gjorde min dag. Heja Maria! 😀
Efter jobbet var det dags för lite skönt häng med ett gäng beståendes av både amerikaner och svenskar. Jag var, naturligtvis, äldst i gruppen, men det är ingen som bryr sig här. Inte jag heller för den delen. Eftersom vädret var helt fantastiskt bra – första gången i mitt liv som det är solsken och tjugofem grader varmt på min födelsedag – så satt vi utomhus och hängde. Efter nån timme gick vi och fixade käk, för att sedan gå tillbaka där vi suttit tidigare.
När solen började gå ner så gick vi hem till Jacob, en svensk trainee som ska vara här i ett par månader, för lite mer skönt häng. Efter en stund så körde vi en slags Powerpoint-lek. Den går ut på att alla deltagare har satt ihop en Powerpoint-presentation, och ämnet kan vara precis vad som helst och på vilket språk som helst. Detta har jag aldrig gjort förut, men det visade sig vara helt hysteriskt roligt. Ämnena som avhandlades skilde sig otroligt mycket, eftersom man som sagt själv väljer sitt tema. Eller så ger man bort sin presentation till någon annan, som då får improvisera hejvilt. För egen del höll jag ett föredrag om bärfisars fortplantning, förklarade vad hening är för något och beskrev olika typer av fotbollsskor. Det sistnämnda drog jag på kroatiska, bara för att. Övrigt körde jag på svenska, vilket gjorde att amerikanerna hade ”lite” svårt att hänga med. Hemskt roligt som sagt. 🙂 Övriga föredrag handlade om ifall man ska ha osten eller skinkan närmast smörgåsen(!), Sunfish (tror den heter heter klumpfisk på svenska), hur LIDAR fungerar, samt en amerikanska som fick förklara estniska ord. En fantastiskt rolig kväll och precis innan vi bröt upp ställer sig allihop upp och sjunger ”Ja må han leva” (amerikanerna också!) för mig. Jag blev helt paff, jätteglad och lite rörd.
Igår, lördag, blev jag upphämtad av Martin och vi stack till grannstaden Winston-Salem för att fira S:t Patrick’s Day (som är idag, den 17:e mars) på ett taproom – samtidigt blev det ett avskedshäng för Anton, en svensk kollega, som flyttar tillbaka till Sverige i början av nästa vecka. Vi kom dit vid 15:30-tiden och klockan hann nästan midnatt innan vi bröt upp och åkte hem till Greensboro. Det blev en riktigt trevlig eftermiddag och kväll, med mycket skratt, trams, öl – givetvis – och vi hann även med att spela lite corn hole.
Idag, söndag, har varit en riktigt seg dag. Vaknade sent och kände mig inte riktigt helt hundra i kroppen, så dagens löprunda fick dessvärre utgå. Jag ska försöka springa ett längre pass efter jobbet i morgon istället, tänkte jag. Nästa lördag är det dags för ”examen”, då ska jag delta PTI Airport Run, som jag nog nämnt tidigare. Valde den kortare distansen, fem kilometer, då jag tror det är lagom distans att börja med – innan man ger sig på lite längre. Nu har jag precis fixat matlådor för kommande vecka, så nu är det dags att sjunka ner i soffan för att kolla lite serier innan jag får besök av John Blund. På återseende!
