Sedan sista inlägget för drygt två veckor sedan så är det som hänt i stort sett det som rubriken antyder.
Den följande veckan bestod av äta, jobba och sova, ungefär. Men, till fredagens hockeymatch hade jag lyckats skrapa ihop en rejäl samling folk. Ifall det är min övertalningsförmåga, mina oskyldigt blå ögon – eller ifall de helt enkelt gillar hockey – låter jag dock vara osagt. Strunt samma, en tapper skara svenskar och amerikaner begav sig till rinken i Winston-Salem för att bevittna när Carolina Thunderbirds totalt pulvriserade motståndarna Baton Rogue Zydeco – kul hemresa för de killarna, endast 1400km – med hela 8-0. Jättekul för oss hemma-fans, men på det stora hela en ganska tråkig match. Spel mot ett mål, i princip, och nästan inget stök.
Resterande helg var ganska slapp, löprunda på söndagen, och på kvällen unnade jag mig en middag på Rody’s, där jag upptäckte att det var hockey night, så jag satt och tittade simultant på två matcher samtidigt. Bra söndag!
Efterföljande vecka, förra veckan alltså, hände i stort sett ingenting ända till fredagen. Då var det dags för avskedsfest för en svensk kille som kommer flytta hem till Sverige igen om ett par veckor. Han har flickvän där hemma, och jag är verkligen imponerad att de klarat av det så bra under de cirka 1,5 åren han var här. Hon var förresten nyligen och hälsade på, och de båda var med på hockeymatchen veckan innan.
Nåväl, festen gick av stapeln hemma hos Erik och Nicole i deras kåk, och det blev nästan en fest från när man var i gymnasieåldern. Erik hade införskaffat en keg, således ett ölfat på 20 liter, som naturligtvis tog slut. 🙂 Det blev mycket skratt och halvgalna upptåg. Sjukt rolig kväll och jag kände mig ung på nytt igen, haha.
Dagen efter var det rejält varmt ute, så det fick bli att vakna till liv med en kopp kaffe ute på balkongen. Verkligen efterlängtat, men efter en stund blev det förfärligt varmt, så jag var tvungen att gå inomhus igen. Man ser tydligt hur brundbrända och fina mina ben är…
På lördag eftermiddag åkte jag hem till en Volvo-kollega, som skulle hjälpa mig att byta oljefälla på bilen. Ett gummimembran hade spruckit, vilket gjorde att bilen gick väldigt orent och ryckigt på tomgång. Thomas, som han heter, diagnostiserade det där ganska fort, och hjälpte mig både att beställa hem korrekt artikel, samt byta eländet. Nu spinner Skövde-motorn som ett urverk igen, tack Thomas! Igår, söndag, var det dags för den numera återkommande söndagslöpningen. Jag åkte återigen iväg till Bur-Mil Park för att avverka de totalt cirka åtta kilometrarna, varav 6,5km är i terräng. Det var väldigt varmt även igår söndag, och inne i skogen var det hög luftfuktighet pga skyfallet i fredags. Detta gjorde att det var helt förfärligt jobbigt att springa, jag tror jag gick mer än sprang igår. Men runt kom jag. Det tog lite drygt tio minuter längre än normalt, det säger nog en hel del om hur jobbigt det faktiskt var. Givetvis var jag efteråt tvungen att kontrollera ifall mina biceps(?!) blivit större av löpträningen. Självklart har de (inte) växt en millimeter, men det kan vara kul att fåna sig på foto ibland. Emellanåt. Ganska ofta.
Måndagen har gått i ett rasande tempo på jobbet, så nu tänkte jag passa på att buffa ner mig i soffan tillsammans med Netflix. På återhörande!