Sista veckan på mitt uppdrag gick i ett rasande tempo, och helt plötsligt var det fredag. Märkligt ändå att vissa veckor bara passerar med ljusets hastighet, medan andra kan kännas som sirap. Nog med filosoferande, på fredagen gick jag runt och sa hejdå till flertalet kollegor, bland annat min projektledare. Vi har haft ett väldigt bra samarbete och klickar även väl rent personlighetsmässigt. Framåt eftermiddagen bjöd gruppchefen oss på glass, eftersom det var så förbaskat varmt ute – vi har knappt haft en enda dag under 30 grader senaste veckorna. Mitt under glassätandet så halar han fram ett stort paket och räcker över till mig – jag blev ganska paff, eftersom jag på sin höjd hade räknat med en blomma eller liknande, jag har trots allt bara varit där i ett år. Nejdå, då har de skramlat ihop till en groteskt stor LEGO-modell av en Chevrolet Camaro av 1969 års modell – hur de visste att jag råkar vara smått förtjust i just Camaro, och just av den generationen, har jag ingen aning om och kommer antagligen heller aldrig få reda på. Väldigt uppskattad present dock, och där har jag många timmars pysslande framåt hösten. Kul!

Den helgen ägnades åt absolut ingenting, förutom att äta, sova och häcka vid poolen – då mitt nya uppdrag skulle ta vid omgående.

I måndags förra veckan drog således mitt nya uppdrag igång, och det skapade givetvis huvudvärk omgående. 🙂 Jag ska göra en förstudie åt en stor, bokstavligt talat, kund och naturligtvis(?) har min arbetsgivare så stort förtroende för mig att de låter mig göra förstudien helt på egen hand. Man tackar för förtroendet, samtidigt som det förstås är lite läskigt.

På tisdagen stack jag och min kollega Fredrik iväg och kollade på baseball efter jobbet. En vänskapsmatch mellan Team USA och Chinese Taipei väntade. Det blev en riktigt fin kväll och en bra match – även om Taiwaneserna inte hade så mycket att säga till om, amerikanerna var betydligt bättre.

Onsdagen förflöt i ett raskt tempo och helt plötsligt var det långledigt, då jag tog en semesterdag på fredagen. I torsdags var det således fjärde juli, och som alla(?) vet är det USA’s nationaldag, eller Independence Day som de kallar det här borta. Dagen började med att jag klev upp klockan halv sex, japp du läste rätt, för att dra på mig löparkläderna och sticka in till downtown – jag hade skakat ihop ett gäng på 6-7 personer som skulle delta i Freedom Fun Run och där upplägget var exakt som tidigare gånger; gå 1 mile (1,6km), spring 5 eller 10 kilometer. Eftersom jag fortfarande anser smärta är en högre form av njutning så hade jag återigen registrerat mig för 10 kilometer – lika bra att köra slut på sig själv tidigt på morgonen. 🙂 Det var dock rejält varmt redan klockan halv åtta, då vi startade, och redan efter ett par kilometer var jag tvungen att sluta springa och börja gå istället, på grund av värmen. Så fortsatte det mer eller mindre resten av loppet, och min sluttid blev åtta minuter sämre än mitt förra tiokilometerslopp. Men, stor sak i det, eftersom vi omgående efter målgång fick en gratis öl. Den satt inte alls dumt, klockan nio på morgonen! 🙂

Efter loppet åkte de flesta hem till sig för att duscha, och i mitt fall även ta en powernap på ett par timmar. Framåt tvåtiden möttes vi upp igen inne i centrum, för att titta på paraden och, förstås, dricka iskall öl. Hydrering är jätteviktigt när det är varmt ute – och att alkohol är vätskedrivande struntade vi förstås fullständigt i. Kul att se festligheterna och vi hann till och med se en vigsel på paradgatan – kul upplevelse!

Efter ett par timmar tyckte våra magar det var dags att få i sig en bit mat, så vi letade upp lämplig restaruang. Efter maten var det dags att knalla bort till First Bank National Field för att – jajamensan, du gissade rätt – titta på baseball. Riktigt kul match, vädret var finfint, trots att det kom en skur, och efter matchen brakade ett tio minuter långt fyrverkeri igång. Efter matchen var det raka vägen hem för att sova, då en lång dag väntade på fredagen.

I fredags vaknade jag ganska tidigt, men det tog ändå en bra stund innan jag kom ur sängen och fick igång maskineriet. Efter frukost var det dags att sätta sig i bilen för en längre biltur; det var dags för en roadtrip till Charleston, SC – en nätt tur på cirka fem timmar, inklusive stopp för att äta.

Jag har besökt Charleston tidigare, i jobbet, men det var flera år sedan och jag hann dessutom inte se särskilt mycket av stan. När jag till slut kom fram till hotellet insåg jag omgående att det var varmt. Förbaskat varmt – hela 39 grader och ganska hög luftfuktighet. Puh! Checkade snabbt in på hotellet och kylde ner mig lite framför AC:n innan jag tog en Uber in till stan. Började med ett besök på en takbar på ett hotell, där jag avnjöt en iskall öl i värmen. Därefter var det var dags för – jajamensan, du gissade rätt igen – baseball! Man skulle kunna tro att jag fått fullständigt dille på baseball. Så illa är det faktiskt inte, men jag tyckte det kan vara en kul grej att kolla på något annat lag också. Kvällen till ära blev nästan ett derby, då Charleston Riverdogs tog sig an Myrtle Beach Pelicans, som bara ligger nån timme från Charleston. Riverdogs vann matchen och i sedvanlig ordning på fredagsmatcher så avslutades det hela med fyrverkeri. Därefter var det raka vägen till hotellet för att kolla lite på TV och sedan sova.

Vaknade upp senare än planerat på lördagen och var riktigt seg i kroppen. Spåren av en lång bilresa satt fortfarande kvar i kroppen – men efter en rykande het dusch var jag redo att ta mig an dagens utmaningar. Först på tur stod en träff med min gamla jobbkollega Calle, som bor i Charleston sedan några år, och vi stack iväg till en skjutbana för lite övningar. De som känner mig vet att jag verkligen är anti-vapen, jag är inte ens intresserad av jakt. Men, bor man i USA så kan det vara kul att prova i alla fall – tänkte jag. Jag får, tyvärr, erkänna att det var riktigt kul att skjuta prick på en papperstavla – samtidigt ganska skrämmande, när man tänkte efter vad man faktiskt höll i sin hand. Nå, nu har jag åtminstone bockat av ”skjuta med bössa”, något jag aldrig gjort tidigare.

Efter det så stack vi iväg till en hamburgerrestaurang för lunch och snacka gamla minnen ett par timmar. Det var riktigt kul att träffa honom igen, så här 3,5 år senare!

Efter att ha vinkat av honom åkte jag tillbaka till hotellet för att byta kläder, då de doftade krut 🙂 Vilade ett slag innan jag tog en Uber till downtown för att utforska French Quarter och strandpromenaden. Jag ska inte bli långrandig här, men kortfattat så är Charleston en populär turiststad bland amerikaner – dels för att det är en mysig stad, men också ur historiskt perspektiv, då det var strax utanför stan som Amerikanska Inbördeskriget bröt ut 1861.

Efter ett par timmars strosande började min mage knorra, och eftersom jag befann mig i en kuststad så ville jag prova på seafood. Hamnade på en söt liten restaurang och råkade gå bananas i menyn – vilket resulterade i att jag åt ostron till förrätt och friterade(!) ostron till huvudrätt. Notan hamnade på ”förträng omgående”, men är man på roadtrip så är man!

Därefter tog jag en lång promenad i downtown, för att slutligen ramla in på Pour Taproom – som alltså är en pub av det lite mer annorlunda slaget. Vid ingången får man ett ”kreditkort” som har en QR-kod och därefter kan man gå runt och ”tanka” öl lite som man vill. När man sedan ska åka hem så lämnar man in ”kreditkortet” och de läser av hur många öl man druckit, och tar betalt därefter. Riktigt kul koncept, och det fanns mängder med öl att välja på – dessvärre hade jag sett ett mer lokalt utbud än vad som erbjöds. Men, kul upplevelse.

Kvällen började bli sen och jag åkte tillbaka till hotellet för lite kontemplerande och sömn. Igår, söndag, var det dags för hemresa – men innan dess skulle jag besöka Old Santee Canal Park, som ligger en halvtimme utanför stan – främst i hopp om att få se alligatorer, som lever fritt i South Carolina. Riktigt fin park, med härliga promenadstigar längs med kanalen och även inne i ”bushen” – dock också väldigt hög luftfuktighet, så jag såg ut som en våt hund redan efter tio minuter. Några alligatorer lyckades jag inte heller se. Skitpark! 🙂 Däremot såg jag ganska mycket fåglar, hörde miljarders biljoner cikador och en hel del sköldpaddor – som också lever fritt i South Carolina (även North Carolina, har jag nyligen blivit varse om).

Efter ett par timmars strosande i parken var det dags att sätta sig i bilen för den nästan fem timmar långa hemfärden. Kom hem vid 18-tiden igår och efter ombyte av kläder var det dags att äta söndagsmiddag på Rody’s. Jag var helt slut efter allt bilåkande, så det är därför det inte blev något bloggande igår. Idag är det måndag och ny arbetsvecka brakade igång med ett hurrarop. Fick under eftermiddagen ett par tråkiga besked hemifrån Sverige, så jag är lite nedstämd för tillfället och jag tror jag sätter punkt för den här gången. På återhörande!