Nej, jag har ingen ursäkt alls. Mer än att jag inte tyckt det hänt nåt anmärkningsvärt senaste veckorna. Men min kompis (hej, Camilla!) tyckte att jag kunde skriva även om andra saker. Reflektioner om hur det är att vara utlänning i landet och så vidare.

Så, det här inlägget kan innehålla mer text än bilder. Orkar du inte läsa så behöver du givetvis inte göra det. 🙂

Men först. Jag är ganska intresserad av matlagning, och följer både Sveriges Mästerkock (SMK) och flera Youtube-kanaler. För en tid sedan slumpades jag in på Matpoolen, som drivs av två tidigare deltagare i SMK, varav den ena killen gjorde en hummersoppa som fick självaste Mannerström att bli en smula avundsjuk. När jag såg det programmet så blev jag helt vansinnigt sugen på hummersoppa. Jag har ätit det, men aldrig gjort själv.

Sagt och gjort, jag satte igång och googla för glatta livet, var man kunde hitta färsk/levande hummer någonstans här i stan. Efter idogt letande hittade jag till slut en butik inne i stan. Satte mig i bilen och drog dit. Det visar sig vara en ganska liten butik, men de hade finfint utbud av både skaldjur och fisk. Humrarna visade sig vara levande dessutom. Spännande värre, jag har aldrig kokat hummer. Nåväl, jag fick med mig en finfin romstinn hona till bilen. Vid hemkomst släppte jag ner hummern i den vattenfyllda vasken och insåg omgående att min största pastakastrull inte var i närheten av att räcka till.

Jämrans också, hur skulle jag lösa det där. Jag kan ju liksom inte klyva en levande hummer, bara för att den ska få plats. Google blev räddningen. Det visar sig att ett närbeläget Walmart hade vad jag behövde: en groteskt stor kastrull på hela 14,5 liter, anpassad just för seafood. Lät den söta hummern ligga och plaska i vattnet medan jag i ilfart stack iväg till affären.

Värma upp vatten tog givetvis en halv evighet, men till slut bubblade vattnet så fint och hummern fick gå till kokning. Bilden här nedan visar en nykokt hummer på knappa kilot, efter bästa förmåga.

Här skulle fixas hummersoppa. Tänkte jag, innan jag insåg att den var ju helt glödhet och måste såklart svalna av innan man kan börja tillreda både den och soppan. Soppan, just för att först måste man koka upp en fond på skalen och detta skapar sedan basen i själva hummersoppan. För att göra en lång historia kort, det tog ett par timmar i frysen, innan den var sval nog. Klockan hade blivit ganska mycket, men ska man äta hummersoppa så ska man. Dags att skrida till verket, äntligen! Fond in the making här nedan.

Till slut var det soppan äntligen klar, och då hade klockan hunnit bli halv tolv på kvällen! Kan alltså tillägga att jag började med den kring halv sex, men sen försvann förstås lite tid eftersom jag var tvungen att ge mig ut på en oplanerad shoppingrunda. Den blev helt vansinnigt god, och lessons learned är att nästa gång får jag koka upp hummern dagen innan istället, för den här soppan kommer jag göra fler gånger, den saken är klar.

I tisdags var det debatt mellan de båda kanditaterna, jag  väljer att inte nämna dem vid namn, utan använder istället ”hon” eller ”han” – av den enkla anledningen att jag inte vill dra åt mig massa sökmotorerträffar till den här sidan. Hur som helst, det kändes riktigt spännande att för första gången i sitt liv bevista en debatt, dessutom bor jag i landet för tillfället. Det blev en hel del pajkastande åt båda håll och jag orkade inte riktigt titta klart på hela debatten. Det krävs kanske lite tillvänjning för sån här typ av cirkus, antar jag. För cirkus är precis vad det är. Jag tänker inte ge mig in i nån politisk debatt här, men enbart abortfrågan är för mig tillräcklig för att veta vilket parti jag _inte_ stödjer. Nog om det.

I torsdags fick vi besök av henne. Jag fick reda på det alldeles för sent, så jag lyckades inte få tag på några biljetter till arenan hon höll tal i. Väldans synd, det hade varit en riktigt häftig upplevelse att vara med på plats – men jag fick istället nöja mig med livesändningen på Youtube. Nu vet jag åtminstone med säkerhet att jag befunnit mig inom 15km från en predisentkandidat. Wow! 🙂

I fredags var det äntligen dags för löpartävling igen. En kortare den här gången, bara 5km, men det är kul det också. Tävlingen motsvarar väl kanske ungefär Midnattsloppet där hemmavid, just eftersom den gick av stapeln på kvällen – och den gick av stapeln i grannstaden Winston-Salem, cirka en halvtimmes bilfärd från min bostad. Fast jag måste nog tillstå att Moonlight Madness låter lite häftigare än Midnattsloppet. Faktiskt.

Starten gick vid 20:00 och det flöt på i ett finfint tempo. Första två kilometrarna låg jag ganska klart under personbästa och det såg bra ut. Men sen kom en backe som var ganska otrevlig, och jag tvingades gå uppför den, där tappade jag antagligen en del tid, men jag fortsatte att springa så gott det gick. Sista knappa kilometern gick det väldigt flackt uppför, och det knäckte mina ben totalt, så jag gick i mål på drygt en minut över personbästa. Jag var irriterad på mig själv i ungefär en minut, men sen fick jag en gratisöl och en slice med pepperonipizza och jag förvandlades till lyckligaste gossen i världen. Tänk så lättköpt man är. 🙂

Hur är det då att bo i det stora landet i väster? Ja, det här är ju en mångbottnad fråga, som antagligen mer lämpar sig för diskussion än textform. Men, rent generellt trivs jag otroligt bra här i landet. Folk är vänliga (de jag träffat åtminstone), sociala och väldigt utåtriktade. Det sistnämnda passar ju in som handen i handske med min personlighet. Klimatet är också förbaskat bra, även om det faktiskt tyvärr kan bli minusgrader på vintern. Just det där med klimatet är något som jag antagligen kommer ha otroligt svårt att anpassa mig till den dagen jag flyttar hem till Sverige igen, den saken är helt klar. Det är svårt att jämföra klimat rakt av, då det är mycket som spelar in. Luftfuktighet hur olika passadvindar och grejer rör sig och så vidare. Men, lite tillyxat kan man säga att klimatet här i North Carolina nog _ungefär_ liknar typ norra Italien/Kroatien, skulle jag tro. Möjligen med skillnaden att luftfuktigheten här på sommaren är betydligt högre än sydeuropa. Juli/Augusti kan vara riktigt obehagliga, ifall man inte gillar den typen av klimat.

Är allting perfekt? Givetvis inte, men det finns garanterat inte ett enda land i världen som är helt perfekt. Alla har sina för- och nackdelar. Men, nu handlar det om USA och framförallt vad jag tycker är bra/mindre bra med det här landet. Någon annan har säkerligen andra åsikter, och så ska det också vara förstås.

En riktigt märklig sak är att amerikaner, som ju är extremt förtjusta i fett och sött och så vidare, i princip inte alls känner till bearnaisesås. Det här är faktiskt något som förvånat mig stort. Sen råkar väl just vi svenskar vara helt tokiga i bea, men i alla fall. Med tanke på hur ”hälsosamt” många amerikaner lever så förvånar det mig faktiskt ordentligt att bea inte ingår i deras kostcirkel.

Jag har flera gånger fått frågan om löner här i landet och min egna specifikt. På pappret tjänar man ganska mycket mer här än hemma i Sverige, åtminstone om man besitter någon form av expertis. Men, det är också en förbaskat massa grejer som kostar mycket pengar här också, och som är ”inbakat i skatten” där hemma. Så att jämföra siffror går faktiskt inte göra på ett enkelt sätt, har jag lärt mig. Så numera när jag får frågan så brukar jag ofta bara säga att ”den är lite högre än där hemma” och så är det bra med det. Inte för att vara dryg, utan helt enkelt för att det inte går jämföra rakt av, som jag nyss nämnde.

Finns det något annat som är mindre bra? Ja, folk kör som idioter i trafiken. På riktigt. Hemma i Sverige har jag alltid anset att Göteborgare är bland de sämsta i klassen när det kommer till trafikvett. De är som klassens ljus i jämförelse med hur folk här i NC (och andra stater också) beter sig i trafiken.

Här tillämpas även marknadshyror, något vi nästan är helt befriade från hemma i Sverige. Det betyder kortfattat att det är dyrt att bo där man helst vill bo. För egen del handlar det inte om att bo där det bor massa stekare, det handlar om att bo i bra område med låg kriminalitet. Nu gör jag just det, och det syns ganska ordentligt på hyran. Jag skulle kunna byta till ett ”halvbra” område och säkert spara $400/mån på detta, men det känns inte heller tilltalande. Där jag bor finns trottoarer, jag kan gå till Rody’s (mitt stammishak, som ligger 300m från bostaden) utan att behöva oroa mig för att bli rånmördad. Däremot kan jag bli överkörd av nån trafikgalning, eftersom jag måste passera en högtrafikerad väg. Som visserligen har övergångsställe med signaler, men amerikaner per definition är fantastiskt urusla på trafikregler och att ”grön gubbe” trumfar ”grönt” verkar ingen begripa här. Turligt nog har jag lärt mig det, så jag är väldans uppmärksam när man knallar över den vägen. 🙂

Nåt annat som är annorlunda? Ja, mycket. Men ett exempel är att matpriser kan skilja sig jättemycket mellan olika affärer. Jag pratar inte om ”matpriskollen” där hemma, där det visar sig att nån matkasse kan diffa 50 spänn mellan nån av de svenska mataffärerna. Det jag menar är att t.ex. affär A kan ha jättebra priser på FETA-ost, medan affär B har drygt dubbla priset för FETA, men där affär B istället har andra grejer som är billigare än nyss nämnda A. Detta gör att man efter ett tag lär sig vilka grejer man ska handla var någonstans. Detta tycker jag dock är kasst som tusan, eftersom man ofta måste flänga runt som en galning med bilen, och det kostar både tid, pengar och miljö. Oftast är jag lat och handlar allting på min närmsta affär, men jag har börjat tänka lite mer på det där. Tyvärr ska tilläggas, eftersom det som sagt går åt mer bensin att göra på det viset. Sen rent generellt är vissa matvaror betydligt dyrare än vad det är hemma. Det finns billigare saker också förstås.

Jag får ta och suga lite på karamellen, nästa gång kanske jag avhandlar något annat om hur det är att bo i det stora landet i väster. Nu ska jag gå till Rody’s för veckans söndagsmiddag. Buffalo Wings hägrar, mums! 😀