Japp, det har runnit lite vatten under broarna sedan senast. Tiden går så fort och jag hänger inte riktigt med i svängarna. Fast på ett bra sätt, dock.

Inlägget kan bli en smula rörigt, men det börjar egentligen med lördag den 1:a mars. Då var det dags för SACC Carolinas att anordna semle-fika strax utanför Raleigh, NC. Jag som inte ätit semla på två år tackade givetvis ja på stående fot till den inbjudan. Man är väl inte den som är den, tänker jag. 🙂

Semlan smakade riktigt bra, en svensk kvinna som driver svensk/amerikansk bageri i stan. Det var inte riktigt som hemma, men inte långt ifrån. Mumsigt! Alltid kul att träffa folket som är involverade i SACC Carolinas också!

Efter fikastunden stack jag och min kollega iväg till ett snabbmatsställe för lite käk. På kvällen väntade NHL-hockey i Raleigh, kollegans första NHL-match. Skandalöst nog, eftersom han bott här ett halvår längre än jag. Men, nu har han bockat av den i alla fall. Matchen var lite sisådär, trist nog, men NHL är alltid kul att titta på. Dessvärre ganska dyra biljetter, så det blir inte särskilt ofta.

Dagen efter, söndag, var det dags för mig att bege mig till mina gamla hoods. Jag hade fått nys om att Rody’s Tavern firade 10 år och det får man ju verkligen inte missa. Det var smockat med folk, det spelades livemusik och diverse trevligheter, och efter käket fick man en giveaway i form av ett ölglas och en t-shirt. Man tackar!

På lördagen veckan därpå var det återigen dags för löpartävling, och jag hade lyckats släpa med mig ett par gamla kollegor från Volvo, samt min chef Maria – hennes första tävling på amerikansk mark. Tävlingen hette Running of the Leprechauns och flirtar förstås litegrann med Irlands S:t Patricks Day, som är den 17:e mars. Temat var givetvis ”grönt” och naturligtvis var det bara att gå all-in där.

Tävlingen gick hyfsat, definitivt inget personbästa – men vad gjorde väl det när man fick två öl efter loppet? Lycka var bara förnamnet! 🙂

I fredags förra veckan var det min födelsedag, och jag passade på att ta semester för att sticka iväg på en roadtrip över helgen. Eftersom min bil behöver servas så valde jag att hyra en bil istället, bara för att vara på den säkra sidan. Genom jobbet så har vi ”status” hos en av hyrbilsfirmorna och då kan man boka något som kallas för emerald car. Det innebär att hyrbilskostnaden motsvarar en bil av mellanklass, men att man får plocka vad som finns tillgängligt i garaget. När jag kom till hyrbilsfirman på fredagsförmiddagen så inser jag att de har inne en, visar det sig, sprillans ny Ford Mustang cabriolet – den var det ju bara att hugga omgående! Vilken fin födelsedagspresent!

Resmålet i helgen var Greenville, SC, ett ställe jag inte besökt tidigare. Resan dit tar ungefär tre timmar och jag cabbade förstås ner så fort vädret tillät. Det gör inte det minsta ont att åka nercabbat i 23 graders värme och strålande solsken. Heja fredag! 🙂

Väl framme i Greenville så checkade jag in på hotellet och duschade av mig resdammet. På kvällen väntade, naturligtvis, en ishockeymatch i ECHL – två pinnhål nedanför NHL, och jag var nyfiken på hur den nivån är. Sen att laget heter Greenville Swamp Rabbits går ju inte alls att motstå. Dags för hockey!

Jag mötte upp en kvinna jag lärt känna litegrann via SACC Carolinas, då hon bor i stan, och vi knallade in på arenan för en bit mat innan matchen. Det blev en riktigt trevlig kväll, där hemmalaget spöade Kansas City Mavericks (de har ingen brist på fantasi här i landet) med hela 4-1.

Under min promenad hem till hotellet passerade jag en pickup av det lite mer ovanligare slaget. Jag måste erkänna att jag tycker det finns någon slags charm över hillbilly, eller hur? 🙂

Efter en välförtjänt natts sömn så var det dags att beskåda S:t Patricks Parade. Egentligen två dagar för tidigt, men det går ju inte ha parader mitt i veckan liksom. Paraden var något det knasigaste jag varit med om, det känns som att de slängt in precis allting som går att visa upp, ungefär. ”Nisse, du känner ju några snubbar som åker Corvette?! Kan inte du samla ihop dem och så kan ni vara med i paraden?!”, skulle en fiktiv dialog ha gått till under planeringen. Ingen som helst röd tråd således, men himla kul. Som grädde på moset visade Mrs South Carolina upp sig (japp, du läste helt rätt)! Se bildspel här nedan, det är endast ett pyttelitet urval av vad jag såg under den dryga timmen som paraden pågick. Hilarious!

Efter paraden lyckades jag hitta ett öltält, där de lämpligt nog serverade grönfärgad öl. Vad annars? Stötte ihop med min bekantskap från gårdagskvällen och hennes väninna. Det blev lite trevligt häng innan det var dags för mig att gå hem till hotellet för en power nap.

Efter jag vilat upp mig lite begav jag mig ut i stan för lite upptäcksfärd. Det finns ett jättefint vattenfall mitt inne i downtown och det var jag givetvis tvungen att bocka av.

Efter en vätskepaus på ett bryggeri så promenerade jag ner till det som är Historical district – riktigt mysiga omgivningar.

Hittade en restaurang där jag slank in för lite kvällsmat. Efteråt blev det ytterligare ett par öl på bryggeri innan det var dags att gå till hotellet för kvällen.

Igår, söndag, checkade jag ut strax före lunch och körde hemåt via småvägar istället. Betydligt behagligare tempo, och framförallt ser man mycket mer. Stannade till en kort stund vid Lake Norman, NC för att njuta lite av utsikten och också passa på att ”cabba ner” – termometern hade krupit över 20 grader.

Hemresan förflöt i ett sävligt tempo och tog nästan två timmar längre än ditresan – men det var det verkligen värt, jag ville passa på att njuta lite extra av min fina hyrbil också. Nu är det måndag kväll och bara fyra dagar kvar till helg. Då väntar ännu en löpartävling. Stay tuned!