Kyla, värme, ny bostad

Ja, det var ju ett tag sedan sist, men det beror också på att det varit en del att göra på jobbet – och så har jag bytt bostad. Mer om det i slutet av det här inlägget.

På torsdagen veckan efter mitt förra inlägg så blev det helt plötsligt jättebra väder. Så bra att jag kunde springa utomhus i shorts och t-shirt! Sagt och gjort, det fick bli en 5km hemma på trottoaren efter jobbet. Lite kyligt när solen började gå ner, men riktigt skön runda.

På onsdagen veckan där på var det dags för NHL 4 Nations att dra igång, och först ut var USA mot Kanada. Eftersom jag inte har några TV-kanaler fick det helt enkelt bli ett besök på min gamla trotjänare Rody’s Tavern. Jag misstänkte att det skulle bli en stentuff match, på alla sätt, men jag hade nog inte riktigt förväntat mig tre våldsamma slagsmål under matchens nio första sekunder! Jistanes. Det blev en riktigt bra match, där USA gick segrandes ur striden. För den ointresserade kan nämnas att Kanada vann hela turneringen, efter att ha slagit just USA i finalen. Den matchen missade jag dock.

På lördagen var det dags för löpartävling igen, eftersom jag råkat gå och anmäla mig till 10km terräng i ren impuls. Bra jobbat, Robert! Sagt och gjort, jag klev upp på lördagsmorgonen och åkte iväg till startplatsen. Det var ungefär fem plusgrader och regnigt, så det blev en ganska jobbig och rejält nedkyld tillställning. I mål kom jag i alla fall och inkasserade en miniatyr av en vikingasköld som medalj – inte så konstigt kanske, eftersom loppet heter just Viking Dash. Kul upplevelse, men jag tycker det var lite halvdant arrangerat. Jag åkte hem fortare än kvickt efter målgång och tog en lång rykande het dusch. Det behövdes, för jag var frusen ända in i märgen.

I onsdags den här veckan så gick slutligen flyttlasset. Det kändes lite konstigt att lämna tillbaka nycklarna, jag har trots allt bott där i snart två år (21 månader minus en dag, för att vara exakt) och har trivts jättebra med både bostad och område. ”Varför flyttar du då?”, frågar sig säkert någon. Jo, här i USA är systemet lite annorlunda med hyresbostäder. Man skriver kontrakt på en viss tid, och mitt kontrakt gick ut just den 19:e februari. Att jag inte förlängde handlade om att min hyresvärd inte accepterade så kort kontrakt som tre månader (ifall jag nu ska flytta hem under våren/sommaren), och jag ville inte krita på för sex månader (som var deras minimum), då planen (som fortfarande kan ändras) är att jag inte är kvar i landet så länge. Det fanns en möjlighet att hyra month-to-month, MTM även kallat, alltså motsvarigheten till det svenska tillsvidare – men då skulle min hyra öka med ungefär $600 i månaden, och det har jag helt enkelt inte råd med. Så, jag valde helt sonika att inte förlänga mitt hyreskontrakt, och i onsdags var det helt enkelt sista dagen.

Sista veckorna har handlat väldigt mycket om att röja runt och försöka få sålt så mycket som möjligt. Även om jag medvetet levt minimalistiskt under där här två åren så samlar man (åtminstone jag) på sig mer bråte än vad man kan tro. Men jag lyckades bli av med alla mina möbler, utöver TV-bordet, som dock ändå var i lite halvskabbigt skick. Så de sista fem nätterna sov jag på luftmadrass. Något jag för övrigt gjorde mina första tre månader här i lägenheten. Återbruka mera. Eller nåt. 🙂

Hela den här situationen har löst sig otroligt smidigt, då min arbetskollega Erik (samma person vi firat midsommar hos de två senaste åren) helt enkelt erbjöd sig att hyra ut ett rum i hans stora hus. Fantastiskt snällt av honom, och nu får jag även lite andrum att bestämma mig för ifall jag ska flytta hem i början av sommaren, eller ifall jag ska stanna kvar lite till. Numera bor jag i High Point, NC och inte längre i Greensboro, NC. De två städerna tillsammans med Winston-Salem bildar The Triad – helt enkelt tre städer som ligger väldigt nära varandra.

I fredags var det återigen dags för ishockey i Winston-Salem och där Carolina Thunderbirds skulle ta emot Danville Dashers. Jag hade samlat ihop ett glatt gäng på sju personer och vi möttes upp på ett ställe innan för lite käk och samtal. Av outgrundlig anledning lyckades jag inte ta några foton i fredags, men det var fem glada svenskar och två amerikaner. En av amerikanerna har dock bott nästan hela sitt vuxna liv i Sverige, så jag kallar honom snarare Svensk-Amerikan. Kul hade vi i alla fall. Vilket man inte kan säga om motståndarna. Dashers åkte på däng med hela 11-0 och det var av förklarliga skäl inte den allra mest spännande matchen jag varit på.

Eftersom min sedvanliga fredagsmiddag utgick på grund av hockeyn, så fick den bli av igår istället. Erik tipsade mig om en bra mataffär relativt nära bostaden. Jag har besökt kedjan förut, men inte just den här affären. Utöver att de har ett riktigt bra sortiment, så har de även en egen bar inne i affären. Japp, du läste helt korrekt. Inte nog med det, kundvagnarna har mugghållare(!), så man kan helt enkelt köpa sig en ”stor stark” i baren och sen gå runt och smutta på den medan man handlar. Helt knasigt, och himla roligt. Lowes Foods i Jamestown, NC är definitivt mitt nya to-go-to-ställe! 😀

Idag är det söndag och det är fint väder. Det har varit rena vårvädret idag, med temperaturer kring 10-12 i skuggan och säkerligen närmare 18 i solen. Riktigt härligt, och vi passade på att sticka iväg och spela lite disc golf strax efter lunchen.

Jag skulle deklarera förut, men det verkar vara nåt knas med mina papper, så jag ska fråga löneavdelningen i veckan. Förmodligen är det inte ens fel, utan bara jag som inte begriper. Snart är det kvällning och det blir nog lite Netflix innan man kryper till kojs inför en ny arbetsvecka. Auf Wiedersehen!

Snö, löpning, lera och fester

Det blev inte så värst snart återhörande, sorry för det. Det har varit lite stökigt på jobbet senaste tiden, inget allvarligt dock, men det har tagit en del på krafterna.

Några dagar efter mitt förra inlägg så var jag på årsfest med arrangören av alla löptävlingar jag sprang ifjol. Kul kväll, även om jag bara var bekant med några stycken.

Ett par dagar vaknade jag upp till ett snötäcke, ve och fasa! Jag vet att det kan snöa här, men det är väldigt ovanligt. Min första snö i North Carolina! 🙂

Helgen därpå, den 18:e, var det dags för löptävling, årets första för min del. Terränglopp på 8km och det var lite småkallt och regnigt, så delar av banan var rena geggamojan. Men, kul var det och i mål kom jag också. Där satt en iskall öl som en smäck, tillsammans med den skimrande medaljen. Heja!

Helgen efter så var det dags för ishockey igen. Ett gäng glada svenskar fick se Carolina Thunderbirds besegra Hudson Valley Venom med 4-1. Det blev, som vanligt, en riktigt kul kväll med käk, hockey, några öl och ett par slagsmål. Högklassig fredagskväll!

Igår var det den första februari och det var också dags för Greensboro Running Club årsfest. Den skulle egentligen gått av stapeln i mitten av januari, men på grund av köldsmockan så valde de att flytta fram festen. Det blev en riktigt kul kväll och jag träffade även på nytt folk som man stod och snackade med. Festen hölls i en arkadhall, så vi passade naturligtvis på att spela lite flipper också. Trots att det var fritt i baren så höll vi allihop en vettig nivå. Hemma i Sverige hade det antagligen blivit sjöslag utan dess like.

När jag stod och väntade på min Uber ute på trottoaren blev jag uppraggad av några vackra yngre kvinnor i bil. Jag tackade artigt nej, och de körde fnissande iväg. Precis när min Uber kom så kom en annan kvinna förbi och började flirta. Jag borde kanske använda kostym oftare. 🙂

Jag ska försöka bli lite bättre på att uppdatera, men jag står i begrepp att byta bostad inom kort, så jag lovar ingenting.

Besök, casino, salooner och slagsmål

På söndagseftermiddagen satte jag mig i bilen och stack iväg till flygplatsen i Charlotte, NC för att hämta upp kompisen. Alltid kul med besök! Det blev raka vägen hem och sen middag på Rody’s Tavern, precis som vilken söndag som helst. Jag lurade i honom chicken wings, och han verkade riktigt nöjd med valet.

Efter middagen gick vi hem till mig för att prata lite strunt, men också diskutera lite hur vi skulle lägga upp kommande vecka. På grund av orkanen Helene, som härjade runt ordentligt i sydvästra delarna av NC för ett par månader sedan, så var det lite osäkert ifall vi skulle kunna röra oss i den riktningen. Efter lite rotande på nätet insåg vi att det gick visst alldeles utmärkt.

Runt lunchtid på måndagen drog vi iväg och första anhalt var casinot i Cherokee, NC. Den minnesgode kommer alldeles säkerligen ihåg att jag var där vid samma tidpunkt ifjol. Det blev en riktigt kul kväll, med god mat, god öl och vänligt sinnade slot machines.

Dagen efter stack vi iväg igen, målet var Cherohala Skyway, men först ett stopp på en mexikansk sylta för att få i sig lite brunch, i form av väldigt ohälsosam mat. Väldigt gott också, förvisso. Ställets badrum hade dock den knepigaste layout jag någonsin skådat. Personen som byggde den måste förväxlat vattenflaskan med tequila-flaskan.

Nåväl, vi satte kurs mot Cherohala Skyway, som börjar i North Carolina och slutar en bit in i Tennessee (TN). Slingan är några mil och helt fantastiskt fin att köra på. Utsikten lämnar inte mycket att önska heller, för den delen.

Sent framåt eftermiddagen nådde vi dagens slutmål; en liten skithåla med drygt 300 invånare i nordöstra Tennessee. Jag och kompisen är ganska lika på den punkten, vi båda föredrar okända småhålor istället för de klassiska turistställena – inget fel på dem dock. Vi checkade in på ett motell, som visade sig vara både prisvärt och i riktigt fräscht skick. Efter ”förfest” med varsin öl så gick vi ut ”på stan” för att hitta något ställe att äta på. Vi slank in på en riktigt trevlig lokal restaurang där vi fick i oss lite middag.

Efter besöket var det dags att besöka Caboose Saloon, ett ställe som vi hittat tidigare under dagen, medan vi scrollat igenom Google Maps. Det visar sig  vara en riktigt härlig lokal sylta. Ganska nedgången, men med fantastisk charm. En man närmare 70 satt i bardisken och hällde upp whisky åt sig själv, precis som man sett på film. Toalettdörren hade sett sina bästa dagar, men den hade de hjälpsamt lagat med wellpapp samt en plansch på utsidan. Dörren var i princip som nyskick. Nästan.

Efter ett par timmars häng var det dags att promenera tillbaka till motellet för välbehövlig sömn – det sliter en del att tillbringa stora delar av dagen sittandes i en bil.

På morgonen efter kände vi båda att vi behövde en uppfriskande promenad, för att få igång maskineriet lite. Vi hittade snabbt ett mindre berg, som verkade innehålla någonting sevärt uppe på toppen. De knappa två kilometrarna tog närmare trekvart på sig att avverka, på grund av uppförsstigningen. Väl framme på toppen visar det sig vara Tri-State-Peak, alltså en variant på det svenska treriksröset – dock med skillnaden att här var det Tennessee (TN), Kentucky (KY) och Virginia (VA) som möttes. Så, nu har jag befunnit mig i tre stater samtidigt. Stort!

Efter nedkomst satte vi oss återigen i bilen och styrde kosan norrut, målet var ett destilleri i Kentucky. Statens Kentucky Bourbon är världskänd, med flera stora märken (som jag dock inte tänker skriva här, men flera av dem känner ni säkert igen, och återfinns även på Systembolaget). Vi hittade dock ett mindre destilleri, som inte verkade ha några guidade turer, så det slutade med att jag köpte med mig en flaska Moonshine, samt en flaska Kentucky Bourbon (som naturligtvis inte går få tag på i Sverige). Kul minne! Så kul att jag uppenbarligen glömde ta foto på förvärvet.

Därefter styrde vi kosan mot Princeton, VA, där vi skulle tillbringa natten. Det visade sig dock vara ett riktigt tråkigt ställe och varken restaurang eller baren är något att skriva hem om.

På torsdagen var det dags att styra kosan hemåt – som skedde via en mindre ort i Virginia, som jag givetvis glömt av namnet på. Vi stannade dock till en sväng där, för att besöka ett gammalt fängelse/rättssal av något slag. Det var egentligen stängt när vi kom dit, men av en ren tur så var föreståndarinnan på plats och hon smälte givetvis som smör av vår exotiska accent – och låste omgående upp dörren. Blå ögon och svengelska är synnerligen en vinnande kombination. Heja Sverige!

Vi kom hem till Greensboro på eftermiddagen, och efter en uppfriskande dusch var det dags att bege sig till restaurangen jag hade bokat bord på. Det vankades Thanksgiving Dinner – och eftersom det var en bättre restaurang så var även maten av det bättre slaget. Till efterrätt valde vi varsin Creme Brulée, som jag dock verkar glömt fota. Bra jobbat!

Under fredagen tog vi en biltur i omgivningarna, passade på att ta promenader i ett par stycken av de fantastiskt fina parkerna som finns i och kring stan. Sent på eftermiddagen tog vi en Uber till Winston-Salem – det vankades ishockey! Carolina Thunderbirds tog emot Athens Rock Lobsters och redan fem sekunder in i första perioden så var det två spelare som kastade handskarna och drog igång ett riktigt raggarslagsmål. Kvällen blev helt fantastiskt rolig, och matchen slutade 6-2 till hemmalaget. Let’s go, Thunderbirds!

Lördagen blev en riktig slappardag. Vi tog dock en kortare biltur, och lyckades även få till en promenad i en av de andra parkerna. På kvällen stack vi in till downtown, där det blev middag, följt av några timmar i en kombinerad bar och arkadhall. Riktigt kul ställe, och jag begriper inte varför jag inte besökt stället tidigare.

Söndagen blev också en riktigt loj historia, och efter en tidig middag på Rody’s så skjutsade jag kompisen till flygplatsen i Charlotte. Jag kom hem riktigt sent, runt 23-tiden tror jag, och var rejält trött. Det blev en intensiv vecka, med cirka 1400km bilkörning, men fantastiskt roligt. Tack för besöket, Patrik, kom gärna snart igen! I söndags var också första december, och jag hade påpassligt nog sett till att skaffa mig en julkalender på IKEA. Känns nästan som hemma i Sverige!

I tisdags hände något riktigt märkligt. Jag vaknade nämligen upp till snö! Inte mycket, förvisso, men i alla fall. Min första snö på amerikansk mark. Fem minusgrader och sommardäck är ingen bra kombination. Det var mängder med bilolyckor på vägen till kontoret, och jag körde långsammare än en sköldpadda.

Nu har det hunnit bli torsdag. Den här veckan har varit riktigt konstig, i brist på bättre ord. Lite halvstökigt och småstressigt på jobbet, samt brist på sömn. Nåväl, i morgon är det fredag, och på lördag är det dags för Year End Dinner med jobbet – ungefär motsvarigheten till julbord, fast här äts ingen julmat – det ska bli kul, hoppas jag. Auf Wienerschnitzel!