De senaste veckorna har verkligen gått i ett huj, och minnet kan svikta en del, så det kommer mestadels handla om ”större händelser”.
Helgen efter mitt förra inlägg så var det dags för den årliga kräftskivan, som anordnas av SACC Carolinas (Swedish American Chamber of Commerece Carolinas) – jag deltog även ifjol. Platsen i år var i Apex, NC och det var som vanligt knytkalas-style över det hela. Precis som ifjol så valde jag att göra en Västerbottenspaj, men eftersom Västerbottensost är förbjudet här i landet så gjorde jag den på parmesan istället. Precis som ifjol. Vi var nog ett 50-tal personer på kräftskivan, merparten svenskar, men det fanns även några ”utlänningar” med också. Träffade flera nya ansikten och på det stora hela en riktigt kul kväll. Eftersom jag hade ”fyllechaffis” kvällen till ära, så blev kvällen lite extra kul för min del. 🙂
På måndagen veckan efter stack jag till Charlotte, NC för att hämta upp min kollega Heaven på flygplatsen. Vi har jobbat tillsammans i två månader, men hittills aldrig träffats. En av baksidorna med det nya moderna digitala samhället. Det finns givetvis fördelar också, annars hade hon behövt pendla från Alabama, där hon bor. Men, hon var precis som jag hade inbillat mig hon skulle vara, så det blev ett par riktigt trevliga arbetsdagar, innan hon reste hem igen. Vi hann dock med att käka middag och köra en krogrunda först. Fattas bara annat! 🙂
Resten av veckan gick i ett rasande tempo, och helt plötsligt var det helg. Förmodligen gjorde jag inget särskilt den helgen, eftersom jag inte minns någonting av den. Förra veckan hölls det en workshop i Nürnberg, men då det blev för dyrt att skicka dit mig så beslutade jag istället att köra nattskift – så jag anpassade mig mot europeisk tid. Folk tyckte jag var allmänt dum i huvudet, men jag hade en baktanke med det hela. Mer om det om en stund.
Workshopen förflöt riktigt bra, även om det är ganska drygt att sitta i Teams-möte åtta timmar i sträck, ja minus bensträckare och lunchrast förstås. Lunchrast för min del innebar alltså att jag satt och käkade matlåda klockan sex på morgonen, amerikansk tid. Jag kände mig lite allmänt knäpp i huvudet, men det blev ganska bra ändå av det hela. Eftersom jag är som jag är, och inte blev som jag skulle, så var jag givetvis tvungen att anpassa min arbetsklädsel utifrån gällande förutsättningar.
Workshopen tog slut på torsdagen, och vid 11-snåret stämplade jag ut för veckan, då jag tog ledigt på fredagen. Åkte hem och packade väskan och tog en taxi till flygplatsen. Vad som väntade var en helgtripp (japp, du läste helt rätt) till Köpenhamn. Ingen minns en fegis! Men, här kommer alltså min baktanke med nattskiftet tidigare i veckan. På det där sättet så var jag redan hyfsat anpassad till Europeisk Tidszon och jag var inte alls sådär knasigt trött som man normalt blir när man reser österut. Ibland blir jag rädd över min egen smarthet.
Varför jag åkte till Köpenhamn enbart över en helg, handlar helt enkelt om att jag hade blivit inbjuden till workshop/konferens med andra Ciborgs – denna hålls vartannat år i just Köpenhamn. Jag blev tillfrågad för någon månad sen ifall jag vill komma, och jag tackade ja på stående fot. Alltid lika kul att träffa de två övriga svenskarna, samt sex-sju danskar – där vi alla är så kallade mentorer åt fabrikatet vi har på våra implantat.
Första flighten tog mig till Hartsfield-Jackson i Atlanta, GA – en av världens mest trafikerade flygplatser, och helt ny erfarenhet för min del. Logistiken är dock helt fantastiskt bra, så man tänker inte på hur stor den faktiskt är. Jag letade omgående upp en lounge och satte mig ner med en öl och lite plockmat, i väntan på nästa flight.
Jag landade i Köpenhamn på fredagsförmiddagen och checkade in på hotellet. Tog en kort tupplur innan det hela brakade igång vid 17-snåret. Fredagen var dock mjukstart, så efter att Dorte hade hälsat oss alla välkomna, och snabbt gått igenom helgens agenda, så var det dags för middag.
Efter middagen blev det lite stadsvandring, då det var kulturafton just i fredags. Vi slank in i en kyrka och lyssnade på en gospelkör, fantastisk stämning och otroligt bra.
Efteråt gick vi runt lite till och kikade, men eftersom det var lite blåsigt och allmänt busvädrigt, enligt skylten här nedan, så valde vi att gå tillbaka till hotellet. Efter ett par öl i hotellbaren vankades det sömn.
Lördagsförmiddagen ägnades åt grupparbete, spela in videos (Hollywood ringer nog när som helst), samt allmäna diskussioner. Otroligt givande, även om danskan är ett förfärligt knepigt språk. Efter en riktigt bra lunch på ett bättre kebabhak så var det dags att bege sig till en actionpark som har Zip Lines. Det har jag aldrig provat på tidigare, men det var förfärligt kul. Fruktansvärt jobbigt också, och jag har använt – och överansträngt – muskler jag inte ens visste existerade i kroppen. Men det var det värt!
Efter lite stadsvandring, där vi bland annat passerade Carlsbergs gamla bryggeri så var det dags för vila lite på hotellet innan middag. Märkligt nog tog jag inga bilder på middagen, men vi åt på en indisk restaurang, som hade fantastiskt bra mat. Kvällen avslutades i sedvanlig ordning i hotellbaren innan det var dags att hoppa i bingen.
På söndagen var det lite avrundning och som avslutades med ett yoga-pass. Som jag dock inte hann färdigt, eftersom det var dags att bege sig till flygplatsen. Nästan prick 51 timmar efter ankomst, så avgick min flight tillbaka till USA, så nu kan jag bocka av ”jetset” i min bucket list! 🙂
Hemresan skedde åter igen via Atlanta och jag kom hem till lägenheten strax efter 23:00 igår kväll.
Jag hann knappt få av mig kläderna, innan jag sov som en stock. Jag vaknade drygt en timma före klockan i morse, och dagen har förflutit förvånansvärt väl. Jag misstänker dock att jag kommer sova som en stock ikväll. Träningsvärk har jag dessutom fortfarande. Så kan det gå! 🙂
