European Tour 2024

Så var jag dock äntligen hemma i USA igen, efter nästan tre veckors jobbresa. Minnet sviktar lite, av förklarliga skäl, men jag ska försöka sammanfatta det så gott det går.

Söndagen den 3:e november avgick flyget från Greensboro, NC och som via Atlanta och Köpenhamn skulle ta mig till Stockholm. Jag fick ett par timmars skön avkoppling i loungen, och tillsammans med en Gin&Tonic fick jag från loungens terrass se en fantastisk solnedgång – som var svår att få med på bild.

Måndag den 4:e november landade jag på Arlanda flygplats vid lunchtid och tog mig raka vägen in till stan.

Det var en märklig känsla att komma till Centralstationen igen, då jag inte varit i stan på över 1,5 år. Det var precis som vanligt, och för egen del har det hänt massor med saker under den här tiden. Det kändes nästan litegrann som att tiden stått helt still i Stockholm, vilket den givetvis inte har gjort – folk sprang i rulltrapporna, knökade sig in på tunnelbanan och så vidare. Precis som vanligt. Helt klart kul att vara tillbaka i stan i alla fall. Efter incheckning på hotellet så tog jag en kort promenad på stan, och passade också på att äta en tidig middag.

På tisdag morgon åkte jag ut till Scania i Södertälje, där veckans workshop skulle hållas. Där har jag inte heller varit sedan jag slutade i april förra året. Men, det var sig naturligtvis precis som vanligt. Dock konstig känsla att vara tillbaka efter så lång frånvaro.

På onsdagen åt jag lunch med min gamla chef, och det var ett riktigt kärt återseende. Lunchen drog ut ”litegrann” på tiden, men vi hade en hel del att avhandla, då även hon passat på att byta jobb. Jag tog dock ingen selfie på oss, så egentligen har den där lunchen aldrig inträffat. 🙂

Workshopen pågick tills på torsdagen, och direkt efter jobbet hoppade jag på ett X2000 för att besöka mina hemtrakter. Då jag inte varit i Sverige sedan januari så blev det ett kärt återseende med familjen och några vänner. Besöket var dock väldigt kort, då jag på söndagen flög vidare till Frankfurt i Tyskland, då en workshop i Nürnberg vankades.

Det blev en väldigt bra och givande vecka, där jag också träffade en av mina amerikanska kollegor, som flög direkt till Tyskland från USA. Han deltog alltså inte i förra veckans workshop i Södertälje.

På onsdagen var vi ute med en av våra tyska kollegor och käkade middag. Det blev en fantastiskt trevlig kväll med mycket skratt. Digitala möten i all ära, men man ska verkligen inte förringa styrkan i fysiska möten.

På torsdagen efter jobbet så passade jag och kollegan på att besöka byggnaden där Nürnbergrättegångarna hölls under åren 1945-1946. Viktigt med historielektioner emellanåt.

På fredagen  stack jag och min amerikanska kollega iväg till varsin flygplats. Men slutdestinationen var densamma; vi båda skulle upp till Stockholm för ytterligare en workshop. Puh! Jag landade i Stockholm på fredagskvällen och det fick bli pizza och en öl i hotellbaren innan jag stupade i säng. Kvällen till ära var det dock stand up-kväll i hotellets bar, så jag fick lite rolig underhållning medan jag åt.

Lördagen bestod ganska mycket av slappande, men på kvällen stack jag hem till en av mina bättre vänner för umgänge och struntprat. Ett par flaskor vin, och otaliga diskussionsämnen senare var det dags för en taxi hem till hotellet.

Söndagen ägnade jag åt en långpromenad i det aningens kalla, men fantastiskt fina Stockholm. Jag avverkade Gamla Stan, Södermalm, Västerbron, Kungsholmen och sen tillbaka till city. Sju härliga kilometrar hamnade på kontot och visst är stan fantastiskt fin?

På tisdagen var jag ute med en annan Ciborg och käkade middag. Det blev en fantastiskt trevlig kväll, på en fantastiskt bra – och en smula dyr – restaurang.

Efter jobbet på onsdagen var det dags för AW med mina gamla Scania-kollegor. Det blev ett kärt återseende, med stort kramkalas, innan vi betade av flera timmars ”gamla lumparminnen”. Det var otroligt kul att se dem igen, och de vill gärna att jag kommer tillbaka till Stockholm så snart som möjligt.

Torsdagen var sista dagen för workshopen, så efter jobbet fick det såklart bli en middag med alla inblandade kollegor. Det var folk från alla håll och kanter, men majoriteten var från Sverige, Tyskland respektive USA. Eftersom ”arrangören” på Scania är brasilianare till ursprunget, så passade det givetvis ypperligt med middag på en brasiliansk restaurang på Kungsholmen. Bra mat, härlig miljö och sköna diskussioner är en bra kombination.

På fredagsförmiddagen var det dags för mig och min kollega att åka hem, så vi drog till flygplatsen runt 08 på morgonen. Vi hade dock olika destinationer, med olika flygbolag, så efter en fika skildes vi åt inne på flygplatsen. Tack för en grym vecka, Joe!

För min del väntade en kort flygtur till Köpenhamn, där jag skulle byta till planet till Atlanta. Vid gaten i Köpenhamn stod en av mina bättre vänner och väntade på att kliva på ”mitt” plan. Världen är liten! 😀

Knappt tio timmar senare var jag framme i Atlanta, och customs, checka ut/in väska samt security check avhandlades på mindre än 30 minuter. Det måste vara nytt världsrekord, allra minst. Normalt tar den proceduren minst 2 timmar, ofta mer än så.

Där hade jag drygt tre timmar att slå ihjäl. Turligt nog hade jag access till lounge, så lite plockmat samt ett par Gin&Tonic fick stå för nöjet.

Jag kom hem till min lägenhet vid 23-tiden igår kväll, efter att ha varit på resande fot i ungefär 18 timmar. Somnade som en klubbad säl och vaknade 06:30 i morse. Hej, jetlag!

Dagen har spenderats åt att städa, dricka kaffe och tvätta kläder. I morgon får jag besök från Sverige – det ska bli ruskigt kul!

Kräftskiva, nattskift och weekend i Köpenhamn

De senaste veckorna har verkligen gått i ett huj, och minnet kan svikta en del, så det kommer mestadels handla om ”större händelser”.

Helgen efter mitt förra inlägg så var det dags för den årliga kräftskivan, som anordnas av SACC Carolinas (Swedish American Chamber of Commerece Carolinas) – jag deltog även ifjol. Platsen i år var i Apex, NC och det var som vanligt knytkalas-style över det hela. Precis som ifjol så valde jag att göra en Västerbottenspaj, men eftersom Västerbottensost är förbjudet här i landet så gjorde jag den på parmesan istället. Precis som ifjol. Vi var nog ett 50-tal personer på kräftskivan, merparten svenskar, men det fanns även några ”utlänningar” med också. Träffade flera nya ansikten och på det stora hela en riktigt kul kväll. Eftersom jag hade ”fyllechaffis” kvällen till ära, så blev kvällen lite extra kul för min del. 🙂

På måndagen veckan efter stack jag till Charlotte, NC för att hämta upp min kollega Heaven på flygplatsen. Vi har jobbat tillsammans i två månader, men hittills aldrig träffats. En av baksidorna med det nya moderna digitala samhället. Det finns givetvis fördelar också, annars hade hon behövt pendla från Alabama, där hon bor. Men, hon var precis som jag hade inbillat mig hon skulle vara, så det blev ett par riktigt trevliga arbetsdagar, innan hon reste hem igen. Vi hann dock med att käka middag och köra en krogrunda först. Fattas bara annat! 🙂

Resten av veckan gick i ett rasande tempo, och helt plötsligt var det helg. Förmodligen gjorde jag inget särskilt den helgen, eftersom jag inte minns någonting av den. Förra veckan hölls det en workshop i Nürnberg, men då det blev för dyrt att skicka dit mig så beslutade jag istället att köra nattskift – så jag anpassade mig mot europeisk tid. Folk tyckte jag var allmänt dum i huvudet, men jag hade en baktanke med det hela. Mer om det om en stund.

Workshopen förflöt riktigt bra, även om det är ganska drygt att sitta i Teams-möte åtta timmar i sträck, ja minus bensträckare och lunchrast förstås. Lunchrast för min del innebar alltså att jag satt och käkade matlåda klockan sex på morgonen, amerikansk tid. Jag kände mig lite allmänt knäpp i huvudet, men det blev ganska bra ändå av det hela. Eftersom jag är som jag är, och inte blev som jag skulle, så var jag givetvis tvungen att anpassa min arbetsklädsel utifrån gällande förutsättningar.

Workshopen tog slut på torsdagen, och vid 11-snåret stämplade jag ut för veckan, då jag tog ledigt på fredagen. Åkte hem och packade väskan och tog en taxi till flygplatsen. Vad som väntade var en helgtripp (japp, du läste helt rätt) till Köpenhamn. Ingen minns en fegis! Men, här kommer alltså min baktanke med nattskiftet tidigare i veckan. På det där sättet så var jag redan hyfsat anpassad till Europeisk Tidszon och jag var inte alls sådär knasigt trött som man normalt blir när man reser österut. Ibland blir jag rädd över min egen smarthet.

Varför jag åkte till Köpenhamn enbart över en helg, handlar helt enkelt om att jag hade blivit inbjuden till workshop/konferens med andra Ciborgs – denna hålls vartannat år i just Köpenhamn. Jag blev tillfrågad för någon månad sen ifall jag vill komma, och jag tackade ja på stående fot. Alltid lika kul att träffa de två övriga svenskarna, samt sex-sju danskar – där vi alla är så kallade mentorer åt fabrikatet vi har på våra implantat.

Första flighten tog mig till Hartsfield-Jackson i Atlanta, GA – en av världens mest trafikerade flygplatser, och helt ny erfarenhet för min del. Logistiken är dock helt fantastiskt bra, så man tänker inte på hur stor den faktiskt är. Jag letade omgående upp en lounge och satte mig ner med en öl och lite plockmat, i väntan på nästa flight.

Jag landade i Köpenhamn på fredagsförmiddagen och checkade in på hotellet. Tog en kort tupplur innan det hela brakade igång vid 17-snåret. Fredagen var dock mjukstart, så efter att Dorte hade hälsat oss alla välkomna, och snabbt gått igenom helgens agenda, så var det dags för middag.

Efter middagen blev det lite stadsvandring, då det var kulturafton just i fredags. Vi slank in i en kyrka och lyssnade på en gospelkör, fantastisk stämning och otroligt bra.

Efteråt gick vi runt lite till och kikade, men eftersom det var lite blåsigt och allmänt busvädrigt, enligt skylten här nedan, så valde vi att gå tillbaka till hotellet. Efter ett par öl i hotellbaren vankades det sömn.

Lördagsförmiddagen ägnades åt grupparbete, spela in videos (Hollywood ringer nog när som helst), samt allmäna diskussioner. Otroligt givande, även om danskan är ett förfärligt knepigt språk. Efter en riktigt bra lunch på ett bättre kebabhak så var det dags att bege sig till en actionpark som har Zip Lines. Det har jag aldrig provat på tidigare, men det var förfärligt kul. Fruktansvärt jobbigt också, och jag har använt – och överansträngt – muskler jag inte ens visste existerade i kroppen. Men det var det värt!

Efter lite stadsvandring, där vi bland annat passerade Carlsbergs gamla bryggeri så var det dags för vila lite på hotellet innan middag. Märkligt nog tog jag inga bilder på middagen, men vi åt på en indisk restaurang, som hade fantastiskt bra mat. Kvällen avslutades i sedvanlig ordning i hotellbaren innan det var dags att hoppa i bingen.

På söndagen var det lite avrundning och som avslutades med ett yoga-pass. Som jag dock inte hann färdigt, eftersom det var dags att bege sig till flygplatsen. Nästan prick 51 timmar efter ankomst, så avgick min flight tillbaka till USA, så nu kan jag bocka av ”jetset” i min bucket list! 🙂

Hemresan skedde åter igen via Atlanta och jag kom hem till lägenheten strax efter 23:00 igår kväll.

Jag hann knappt få av mig kläderna, innan jag sov som en stock. Jag vaknade drygt en timma före klockan i morse, och dagen har förflutit förvånansvärt väl. Jag misstänker dock att jag kommer sova som en stock ikväll. Träningsvärk har jag dessutom fortfarande. Så kan det gå! 🙂