Inga ursäkter, löpning, baseball och dragracing

Nej, det finns inga ursäkter alls. Tiden har sprungit fortare än jag hunnit med, helt enkelt.

Det är enormt länge sedan jag skrev något senast, så det kommer mestadels bli en bildkavalkad vad som försiggått senaste dryga månaden.

Helgen efter förra inlägget blev det återigen en löpartävling, och den gick av stapeln på Greensboro Airport. Jag sprang samma tävling ifjol, men i år fick jag något stolleryck och anmälde mig till 10 km istället för 5 km, som ifjol. Ingen minns en fegis, och så vidare. 🙂 Det var lite kyligt och blåsigt och de där tio kilometrarna tog sin lilla stund att avverka. Till slut kom jag i mål, och insåg att man inte fick någon medalj det här året heller. Tur det var sista gången jag sprang den tävlingen i alla fall! 🙂

Veckan efter (typ slutet av mars) insåg jag att våren var på full ingång, då varenda träd och buske stod i full blom. Helt fantastiskt!

Helgen därpå var det äntligen dags för säsongspremiär i baseball, och eftersom Grasshoppers spelade hemma så var det givet att vi skulle gå. Jag samlade ihop ett gäng på runt tio personer, men Eric och Anton var de enda som lyckades fastna på bild. Stackarna. Jag minns inte slutresultatet, men kul var det i alla fall! 🙂 Som brukligt avslutades kvällen med ett hejdundrandes fyrverkeri – det är alldeles för lite av den varan hemma i Sverige.

Helgen efter, tror jag, var det dags för picknick med Greensboro Running Club. Det var riktigt kyligt, runt tio grader, så det dök inte upp så många. Riktigt trevlig förmiddag blev det i alla fall och det är det viktigaste.

Dagen efter satt jag i köket och njöt av en kopp kaffe när det dök upp finfrämmat. En rådjursmamma med sina två kid stannade upp precis utanför köksfönstret för att käka gräs. Ibland känns det nästan som man bor mitt ute i skogen, trots att det är ett villaområde. Helt fantastiskt.

Veckan efter fick jag äntligen tummen ur och åkte till banken för att växla in mynt. Detta har jag dragit på i, jag vet inte hur länge, men till slut blev det äntligen av. Det visar sig att min bank givetvis inte har en mynträknarmaskin, utan jag fick sonika helt enkelt sätta mig ner och pilla in mynten i en plastmackapär. Det tog sin lilla tid, men till slut kunde jag inkassera drygt $30 i växelmynt. Heja!

Fredagen där på var det, återigen, dags för baseball. Den här gången var det dags för Malmö Oat Milkers. Den minnesgode minns inlägget från ifjol, så jag kommer inte gå in på detaljer. Minns du inte, vänligen bläddra tillbaka själv. 🙂 Eftersom det var påskafton så var jag inbjuden till Maria och Sebastian för lite käk och samkväm innan matchen. Väl framme på arenan mötte vi upp Eric och så gick vi in. Det blev en fantastiskt fin kväll och det gör verkligen inte ont att sitta i 28 graders värme med en kall öl och titta på baseball – jag lovar.

Den gångna helgen var det äntligen dags för dragracing igen – som jag och kompisen Anton hade längtat! Vi släpade med oss Axel, en svensk trainee som ska vara här ett år, och drog iväg till Concord, NC för att sniffa på avgaser och njuta av ylande motorer. För dig som aldrig varit på dragracing kan jag varmt rekommendera det. Särskilt tävlingsklasserna Nitro Top Fuel och Nitro Funny Car – det är helt hysteriskt och starkt beroendeframkallande. Går inte förklara, måste upplevas – live, inte på TV!

I lördags var det dags för tredje avgörande semifinalen i Comissioners Cup för Carolina Thunderbirds. Det är FPHL:s motsvarighet till Stanley Cup kan man säga. Jag släpade med min kompis Fredrik och det blev en rafflande kväll, där matchen till slut avgjordes i den femte perioden(!) till Thunderbirds fördel. Vi är i final!!!! Där väntar ett benhårt motstånd i form av Binghampton Black Bears från staten NY. Jag kommer högst troligt missa finalspelet pga orsaker, men ska försöka följa på TV åtminstone.

Igår, söndag, kände jag ”måste ha mer!” när jag vaknade. Slängde iväg en fråga till kompisen Anton som svarade ”jepp!”. ”Vad sjutton?”, tänker du säkert nu. Jajamensan, vi var förstås tvungna att åka tillbaka till dragracingbanan för att kolla på eliminations – ”slutspelet” helt enkelt.

Det blev en heldag i solskenet och jag brände mig nästan inte alls.

Vi hann också med att kika runt lite i depåerna och lyckades hitta ett stall där chefsmekanikern är svensk. Heja Sverige. Eftersom jag inte är känd för att vara blyg så började vi förstås snacka med honom, hej Johnnie! Det blev en kort men trevlig pratstund och vi fick även en snabb rundvandring i deras mobila garage. Himla häftigt.

Jag lyckades även med konststycket att tjata till mig en avgasventil från deras Nitro Funny Car! Vad jag ska göra med den? Ingen aning, men troligen rama in, eller liknande. Riktigt kul minne!

Lite nyheter också. Det är officiellt sedan ett bra tag, åtminstone bland de närmaste. Jag har sagt upp mig och har beslutat att flytta hem till Sverige igen. Jag har haft två helt fantastiska år här och definitivt minne för livet. Jag kan absolut tänka mig att flytta tillbaka till USA någon gång i framtiden, men här och nu känner jag att jag vill hem en sväng. Med det sagt, måndag nästa vecka är min sista arbetsdag och sedan kommer jag ge mig ut på en längre roadtrip innan British Airways tar mig tillbaka till Sverige igen. Man ska inte säga för mycket, men jag tror man kallt kan utgå ifrån att det kan dröja nån månad tills nästa inlägg. Men det går givetvis nå mig på andra sätt, ifall man vill. Till dess, stay tuned!

Kyla, värme, ny bostad

Ja, det var ju ett tag sedan sist, men det beror också på att det varit en del att göra på jobbet – och så har jag bytt bostad. Mer om det i slutet av det här inlägget.

På torsdagen veckan efter mitt förra inlägg så blev det helt plötsligt jättebra väder. Så bra att jag kunde springa utomhus i shorts och t-shirt! Sagt och gjort, det fick bli en 5km hemma på trottoaren efter jobbet. Lite kyligt när solen började gå ner, men riktigt skön runda.

På onsdagen veckan där på var det dags för NHL 4 Nations att dra igång, och först ut var USA mot Kanada. Eftersom jag inte har några TV-kanaler fick det helt enkelt bli ett besök på min gamla trotjänare Rody’s Tavern. Jag misstänkte att det skulle bli en stentuff match, på alla sätt, men jag hade nog inte riktigt förväntat mig tre våldsamma slagsmål under matchens nio första sekunder! Jistanes. Det blev en riktigt bra match, där USA gick segrandes ur striden. För den ointresserade kan nämnas att Kanada vann hela turneringen, efter att ha slagit just USA i finalen. Den matchen missade jag dock.

På lördagen var det dags för löpartävling igen, eftersom jag råkat gå och anmäla mig till 10km terräng i ren impuls. Bra jobbat, Robert! Sagt och gjort, jag klev upp på lördagsmorgonen och åkte iväg till startplatsen. Det var ungefär fem plusgrader och regnigt, så det blev en ganska jobbig och rejält nedkyld tillställning. I mål kom jag i alla fall och inkasserade en miniatyr av en vikingasköld som medalj – inte så konstigt kanske, eftersom loppet heter just Viking Dash. Kul upplevelse, men jag tycker det var lite halvdant arrangerat. Jag åkte hem fortare än kvickt efter målgång och tog en lång rykande het dusch. Det behövdes, för jag var frusen ända in i märgen.

I onsdags den här veckan så gick slutligen flyttlasset. Det kändes lite konstigt att lämna tillbaka nycklarna, jag har trots allt bott där i snart två år (21 månader minus en dag, för att vara exakt) och har trivts jättebra med både bostad och område. ”Varför flyttar du då?”, frågar sig säkert någon. Jo, här i USA är systemet lite annorlunda med hyresbostäder. Man skriver kontrakt på en viss tid, och mitt kontrakt gick ut just den 19:e februari. Att jag inte förlängde handlade om att min hyresvärd inte accepterade så kort kontrakt som tre månader (ifall jag nu ska flytta hem under våren/sommaren), och jag ville inte krita på för sex månader (som var deras minimum), då planen (som fortfarande kan ändras) är att jag inte är kvar i landet så länge. Det fanns en möjlighet att hyra month-to-month, MTM även kallat, alltså motsvarigheten till det svenska tillsvidare – men då skulle min hyra öka med ungefär $600 i månaden, och det har jag helt enkelt inte råd med. Så, jag valde helt sonika att inte förlänga mitt hyreskontrakt, och i onsdags var det helt enkelt sista dagen.

Sista veckorna har handlat väldigt mycket om att röja runt och försöka få sålt så mycket som möjligt. Även om jag medvetet levt minimalistiskt under där här två åren så samlar man (åtminstone jag) på sig mer bråte än vad man kan tro. Men jag lyckades bli av med alla mina möbler, utöver TV-bordet, som dock ändå var i lite halvskabbigt skick. Så de sista fem nätterna sov jag på luftmadrass. Något jag för övrigt gjorde mina första tre månader här i lägenheten. Återbruka mera. Eller nåt. 🙂

Hela den här situationen har löst sig otroligt smidigt, då min arbetskollega Erik (samma person vi firat midsommar hos de två senaste åren) helt enkelt erbjöd sig att hyra ut ett rum i hans stora hus. Fantastiskt snällt av honom, och nu får jag även lite andrum att bestämma mig för ifall jag ska flytta hem i början av sommaren, eller ifall jag ska stanna kvar lite till. Numera bor jag i High Point, NC och inte längre i Greensboro, NC. De två städerna tillsammans med Winston-Salem bildar The Triad – helt enkelt tre städer som ligger väldigt nära varandra.

I fredags var det återigen dags för ishockey i Winston-Salem och där Carolina Thunderbirds skulle ta emot Danville Dashers. Jag hade samlat ihop ett glatt gäng på sju personer och vi möttes upp på ett ställe innan för lite käk och samtal. Av outgrundlig anledning lyckades jag inte ta några foton i fredags, men det var fem glada svenskar och två amerikaner. En av amerikanerna har dock bott nästan hela sitt vuxna liv i Sverige, så jag kallar honom snarare Svensk-Amerikan. Kul hade vi i alla fall. Vilket man inte kan säga om motståndarna. Dashers åkte på däng med hela 11-0 och det var av förklarliga skäl inte den allra mest spännande matchen jag varit på.

Eftersom min sedvanliga fredagsmiddag utgick på grund av hockeyn, så fick den bli av igår istället. Erik tipsade mig om en bra mataffär relativt nära bostaden. Jag har besökt kedjan förut, men inte just den här affären. Utöver att de har ett riktigt bra sortiment, så har de även en egen bar inne i affären. Japp, du läste helt korrekt. Inte nog med det, kundvagnarna har mugghållare(!), så man kan helt enkelt köpa sig en ”stor stark” i baren och sen gå runt och smutta på den medan man handlar. Helt knasigt, och himla roligt. Lowes Foods i Jamestown, NC är definitivt mitt nya to-go-to-ställe! 😀

Idag är det söndag och det är fint väder. Det har varit rena vårvädret idag, med temperaturer kring 10-12 i skuggan och säkerligen närmare 18 i solen. Riktigt härligt, och vi passade på att sticka iväg och spela lite disc golf strax efter lunchen.

Jag skulle deklarera förut, men det verkar vara nåt knas med mina papper, så jag ska fråga löneavdelningen i veckan. Förmodligen är det inte ens fel, utan bara jag som inte begriper. Snart är det kvällning och det blir nog lite Netflix innan man kryper till kojs inför en ny arbetsvecka. Auf Wiedersehen!