Category Archives: ishockey

Ishockey, basket och löpträning

Posted on by

Det har runnit lite vatten under broarna sedan senast, men som rubriken antyder så är det snudd på det enda som hänt senast. Förutom jobb, förstås.

Inlägget blir nog en smula spretigt, eftersom det sträcker sig under en dryg månad – ja, jag ska bättra mig, vilket år som helst.

Året började med att löpningen fick en nystart – jag har sedan jag kom tillbaka den sjunde januari sprungit varje tisdag och torsdag. Ett par tillfällen har jag även tryckt in en promenad/löpning även på en söndag. De första löppassen var riktigt hemska, som sig bör när löpningen legat i träda i ett halvår – det säger sig självt liksom.

Då det fortfarande är vinter här, eller rättare sagt ”vinter” så är vädret rena bergodalbanan. Två minusgrader på morgonen har varvats med 14 på eftermiddagen. Det kan vara kyligt ena dagen och rena vårvädret dagen efteråt.

Hur som haver, årets första två löppass avverkade jag på löpband, dels för att det var lite trist väder ute, men dels också för att jag tror löpband är lite mer skonsamt för knä- och höftleder. Sedan ett par veckor tillbaka springer jag uteslutande utomhus. Som bäst har temperaturen legat kring 18, så den 25 januari blev det shorts-premiär! Det kändes lite abstrakt, men var riktigt härligt.

För att hålla piskan/moroten igång så har jag även passat på att anmäla mig till en löpartävling i slutet av mars. Eftersom jag fortfarande är i uppbyggningsstadiet så fegade jag lite och valde 5km, istället för 10km. Fem kilometer blir ett bra delmål och sen ska jag försöka hitta ett lopp på tio kilometer framåt slutet av april, eller i början av maj eventuellt. Skynda långsamt, påstås det ju.

För några helger sedan passade jag på att bjuda hem min chef och hennes sambo på middag. Då hon inte äter kött fick jag istället veva ihop en räkpasta, som gottat till sig i hemkokt räkbuljong. Det blev mycket uppskattat, och jag blev själv nöjd med resultatet.

Helgen efter det var det återigen dags för hockey. Carolina Thunderbirds spelar i en liga som heter FPHL, som ungefär är amerikanska fjärdedivisionen. Klassen på spelet skulle jag nog vilja påstå motsvarar ungefär svensk division 1 – fast det har jag nog nämnt i ett tidigare inlägg, kom jag precis på. 🙂 Det var jag och tre kollegor som kollade och kvällen blev riktigt lyckad – drabbades dessutom av akut köplust, så jag införskaffade mig en matchtrjöja också. Fortsätter det i den här takten så blir jag nog snart officiell maskot.

I onsdags förra veckan var jag och tittade på basket för första gången i mitt liv. Det finns inget NBA-lag här, så vi fick hålla tillgodo med ett farmarlag till Charlotte Hornets och som heter Greensboro Swarm. Jag blev positivt överraskad, sporten var betydligt roligare att titta på än vad jag först hade trott. Som sagt första matchen, definitivt inte sista. Innan matchen var vi förstås tvungna att äta lite också. Det gör man alltid här. 🙂

Efter första quartern kom någon klubbrepresentant fram till mig och kollegan, presenterade sig och sa att han hade något riktigt bra åt oss. Vad var det här? Det slutade med att vi blev erbjödna två stolar på VIP-platser, en meter från sidlinjen (man ser de svarta stolarna på föregående bild). Till VIP-arrangemanget hör också att man har tillgång till servitris, så man behöver inte resa sig upp för att köpa öl – det fixar hon. Fantastiskt bra! 😀 I pausvilan blev vi hänvisade till the VIP Room, där det fanns dricka, glass, popcorn och annat smått och gott. Häftigt värre, men varken jag eller kollegan begriper fortfarande varför vi blev utvalda. Jag försöker intala mig att det var för mina blå ögons skull, och ingenting annat. Sanningen ligger nog dock ljusår från den teorin.

I lördags var jag riktigt seg här hemma. Kände mig sjuk, fast jag inte var sjuk. Sov stora delar av dagen, vilket var lite irriterande, eftersom det var 19 grader ute. Ja, du läste helt rätt. Nitton plusgrader. I början av februari. Heja! Jag kände dock att någonting måste man ju hitta på, för att inte förstöra helgen helt – så jag slängde iväg ett meddelande till vår Whatsapp-grupp, och fick napp. Kvällen tillbringades således på ett taproom nere i downtown, där det blev massa bra samtal och även en och annan öl slank ner.

Kollegan var dessutom fantastiskt snäll och skjutsade hem mig, jag är fortfarande alldeles för ”svensk” till mitt sätt – undviker alkohol i samband med bilkörning. Här är gränsen 0,8, så det är inga problem att ta två, tre öl och sen köra – men jag har inte riktigt accepterat det där ännu. Mycket tacksam för skjutsen således, och den blir ju inte sämre när han råkar äga en Mustang, med en riktigt potent V8 under huven. Man känner sig som tonåring på nytt i en sån bil, förfärligt kul!

Nu kommer dock nånting helt nytt här. Jag har nämligen en fråga som jag tänkt kasta rakt ut i etern. Jag vet att det finns några som läser den här bloggen, men utöver ett par kända (för mig) så har jag inte en susning om hur många ni är, eller vilka ni är. För mig skulle det vara jättekul ifall ni gav er tillkänna, med en kommentar eller liknande. Vill ni vara anonyma så kan ni ju bara använda era initialer och så får vi se ifall jag kan lista ut det. Tack snälla på förhand!

Julkalender, babyshower, bärs och hockey

Posted on by

Nu var det tre veckor sedan jag plitade ner någonting här – så jag tänkte passa på innan julledigheter och liknande.

December rivstartades med att jag köpt en julkalender med chokladbitar. Inte haft en sådan på evigheter, men det kändes lite svenskt på något vis.

Första lördagen i månaden var det dags för årets ”julbord”, som här på andra sidan pölen kallas Year-End Dinner och som i år var en lite mer formell tillställning med tillhörande middag – och fritt fram i baren. Dagen till ära hade jag passat på att införskaffa mig en ny kostym – då jag glömt ta med någon hit – och valet föll på en mellanblå:ish. Passformen är kanske inte helt hundraprocentig, men jag tycker det blev rätt bra ändå.

Middagen var riktigt bra, förutom den lilla detaljen att kocken hade varit extremt försiktig med salt och peppar – det var ganska smaklöst, så jag gick bananas med både salt och peppar. Till slut blev det riktigt schysst.

Efter middagen delades det ut lite priser till folk som gjort något utöver det vanliga på jobbet, och sedan var det dags för lite musik och ståhej. Bland annat fanns det en photo boot, där man kunde spöka ut sig lite som man ville och sedan ta foto. Knäpp i huvudet som man är så krävde jag givetvis att jag, Maria, Sebastian och Fredrik skulle ta ett gruppfoto. Karma is a bitch brukar det ju sägas, och i det här fallet råkade jag se gravt bortkommen ut på fotot. Nå, kul var det i alla fall!

Dagen efter var lite seg, men jag kände inte riktigt för att slösa bort dagen i soffan, så jag impulsköpte en biljett till eftermiddagens match mellan Carolina Thunderbirds och Port Huron Prowlers. Det blev inte i närheten lika många slagsmål den här matchen, men det var kul i alla fall.

Sedan kom en jobbvecka som bara sa ”huitt”, innan det återigen var fredag. Helgen fördrevs med att göra så lite som möjligt, då jag kände mig lite sliten. På söndagen vankades en babyshower hos min kollega Fredrik och hans fina fru – de väntar sin första knodd, och naturligtvis hade jag köpt en onesie med Carolina Thunderbirds logga på bröstet. Fint ska det va’! 🙂

I måndags var det återigen dags för en tripp upp till Pittsburgh, via mellanlandning i Philadelphia. Den här gången hade vi bara bokat in två dagars workshop, men det känns som att vi ändå fick ut någonting av det hela.

Naturligtvis hann vi även med att se en NHL-match, man måste passa på att se dem på hemmaplan också. Vi var ett gäng på ungefär 10 personer, blandat från båda företagen och det blev en riktigt trevlig kväll. Extra kul var det för ett par av mina kontakter hos affärspartner, då de är födda och uppvuxna i stan – och fick se deras Penguins spöa Arizona Coyotes med 4-2.

Sista dagen i Pittsburgh, i torsdags alltså, vaknade jag upp på morgonen och kände att kroppen inte var riktigt helt hundra. Vi hade ett morgonmöte inbokat innan det var dags för hemfärd, så det var bara att stålsätta sig. Mötet på två timmar kändes som sju veckor, men äntligen var det dags att åka till flygplatsen. Den här flighten innebar en mellanlandning i Washington DC i drygt två timmar, och där kände jag att febern bröt ut ganska ordentligt. Satt och hackade tänder och bara väntade på avresa. Till slut landade jag äntligen i Greensboro, var hemma i lägenheten vid 19-tiden. 19:30 sov jag som en stock och vaknade upp mitt i natten av feberfrossa. Byte av sängkläder och jag somnade om igen. På fredag morgon kände jag att febern var borta åtminstone, så jag klarade av att jobba. Helgen har tillbringats med att sova och kurera mig själv. Mår betydligt bättre nu, och hoppas verkligen det inte vänder neråt igen – eftersom jag reser hem till Sverige om tre dagar. Efterlängtad julledighet vankas, och hörs vi inte innan dess så vill jag passa på att önska en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2024!

Champagne, ishockey och rednecks

Posted on by

Jag har ingen ursäkt och jag vet inte varför jag dröjt med att skriva. Nackdelen när det går så lång tid emellan, så hinner man glömma av massa grejer som hänt. Men, jag _ska_ försöka bättra mig.

Hur som helst, den andra november så hade jag varit ”amerikan” i sex månader. Att tiden gått fort är dagens understatement! En sån där milstolpe måste givetvis firas, och det gjorde jag på bästa sätt. Nämligen genom att köpa en flaska champagne, fattas bara annat!

Lämpligt nog hade mina gamla jobbkollegor hemma i Sverige Halloweenfest på jobbet samma dag, så jag hann med ett Teams-samtal med min gamla chef, och medan vi pratade kom flera kollegor förbi kameran och vinkade. Jag fick ett sting hemlängtan, det ska inte stickas under stolen med. Mina svenska kollegor är helt fantastiska och självklart saknar jag dem. Men nu är det som det är, och jag trivs faktiskt jättebra här på andra sidan pölen, det ska jag absolut inte sticka under stolen med.

Sedan handlade det egentligen mestadels om ätajobbasova under ett par veckors tid. Det enda större som inträffat är att jag impulsköpte en kostym, då mina ligger kvar hemma i Sverige. Det är bra att ha, tänkte jag. De behövde göra lite måttändringar på den, så den är nog klar snart.

I fredags förra veckan, den 17:e november således, så var jag i grannstaden Winston-Salem och tittade på ishockey. Ligan kallas FPHL och är, ungefär, deras fjärdeliga inom proffshockeyn. Nivån på spelarna skulle jag tro ungefär motsvarar svensk division 1, så det är definitivt ingen korpen-hockey vi snackar om.

Åskådarna var av ganska blandad karaktär, men flertalet gav mig lite vibbar av hillbillies – eller bondlurkar, om man så vill. Jag lägger ingen nedvärdering i detta, snarare finner jag det lite charmigt. Snubben som satt bredvid mig skulle prompt vara med på selfien, och vem är väl jag att neka? 🙂

Arenan liknade mer en hederlig ishall, och har plats för drygt 3000 åskådare, om jag minns rätt. Matchen var riktigt underhållande och efter två perioder ledde hemmalaget, Carolina Thunderbirds, med hela 5-0. En bit in i tredje perioden så märktes det att det började bli lite irriterat hos motståndarna och när drygt halva perioden avverkats så bröt ett jätteslagsmål ut. Underhållning på hög nivå, särskilt eftersom jag satt rinkside! När krutröken hade skingrats så satt det cirka 3-4 personer i vardera utvisningsbås och 2-3 killar fick matchstraff och fick således lämna rinken helt och hållet. Det var ganska tomt i avbytarbåset efter det där kan jag meddela.

I lördags lämnade ett gäng glada svenskar – jag, min chef Maria, hennes sambo Sebastian, samt vår kollega Fredrik – Greensboro och åkte till Raleigh för att titta på NHL-hockey. Carolina Hurricanes tog emot Pittsburgh Penguins – där de inte helt okända herrarna Sidney Crosby och svenske Erik Karlsson, även kallad EK65, spelar. Underhållning på fantastiskt hög nivå och det märks också på biljettpriserna, kan man lugnt konstatera. NHL-matcher får det nog bli endast ett par, tre stycken av per säsong, ifall man inte vill gå i konkurs i förtid. Matchen slutade 4-2 till Hurricanes och det blev en riktigt trevlig kväll med mycket skratt, trams (från min sida, vem annars?).

När detta skrivs är det måndag kväll och det här är en kortvecka, då Thanksgiving är på torsdag, vilket innebär att vi även är lediga på fredag. Detta gör att jag direkt efter jobbet på onsdag sticker iväg på en roadtrip tills på söndag. Det ser jag fram emot!