Jag måste bli bättre på att skriva, då jag knappt kommer ihåg vad som hänt under veckan. Den har återigen gått ruskigt fort i varje fall, och jag börjar mer och mer komma in i jobbet – även om jag ännu inte fått några konkreta arbetsuppgifter att utföra, så har jag deltagit i en uppsjö möten (tyvärr främst via Teams, jag föredrar i allra högsta grad riktiga möten), bondat med lite folk på Volvo hemma i Sverige också. Tisdagslöpningen utgick, då puckot (läs: jag själv) helt sonika glömde ta med mig löparkläderna till jobbet. Bra jobbat! Straffade mig själv med ett pass på gymmet på kvällen istället. Torsdagslöpningen var jag dock med på, och eftersom vädret varit lite huller om buller nästan hela veckan, så passade det lägligt nog på att komma en skvätt regn under löprundan. Himla skönt, och betydligt enklare att andas när man springer. Fredagen kom, och det var rätt tunnsått med folk på jobbet. Att svenskar hade tagit ledigt förstår jag mycket väl, då det faktiskt vad Midsommarafton. Men det kändes även som ganska många amerikaner hade passat på att stanna hemma. Eller möjligen stämpla ut lite tidigare. Helt själv på kontoret var jag dock inte. Det var en lite konstig känsla när man tittade till Facebook-flödet under lunchrasten, och såg himla massa ”Glad midsommar!!!”-inlägg, medan man själv satt och käkade panerad kyckling och drack vatten. På fredagskvällen unnade jag mig dock en bit mat och passade även på att testa en av mina tre olika nubbesorter jag tillverkat här hemma – och det kändes nästan som midsommar. Nästan.

Igår, lördag, var det dock dags för vår variant av Midsommaraftonsfirande, och som är relativt vanligt där hemmavid körde även vi knytkalas-style på det hela, där mitt bidrag alltså var nubbe. Jag blev upphämtad av Maria, som jag lärde känna redan hemma i Stockholm, och vår kollega Ahmad, som körde, vid 14-tiden – och vi begav oss iväg hem till Erik, där festen skulle äga rum. Idel svenskar alltså? Icke! När vi kom hem till Eriks hus så var det redan en hel del folk där, de flesta svenskar, men även amerikaner, ett par mexikaner och en fransos var med också. Jag har till och med för mig att en kanadensiska hade irrat sig dit också. Multinationellt så det förslår, och ruskigt roligt. Jag tror vi var cirka 30 personer allt som allt, varav säkerligen 5-10 inte hade någon koppling alls till konsultfirman jag är anställd på. Det började med att jag minglade runt och presenterade mig för lite folk, av alla som var där så var det nog max 6-8 stycken jag hade träffat tidigare – medan många andra kände jag till enbart genom igenkänning av namn från mailinglistor och liknande, bland annat kvällens värd, Erik.

Efter en stund började de flesta att tillverka sina egna blomsterkransar, och jag tror faktiskt det var första gången jag själv provade på att göra det. Eftersom jag (och många andra i gruppen) inte har de där riktiga superskills:en att fläta ihop själva kransen, så lindade vi med ståltråd istället. Resultatet blev jag dock ändå riktigt nöjd med!

Sedan var det dags för lekar, och festgeneral Tina (också svenska) frågade mig ifall jag ville hjälpa till som domare. Med tanke på att det var väldigt varmt, och framförallt förfärligt hög luftfuktighet (vilket är normalt här under sommaren, där augusti tydligen är värst av dem alla), så var jag jätteglad över att slippa springa och hoppa, studsa runt och greja. Kläderna klibbade fast så fint vid kroppen ändå. Vi höll på med olika sorters lekar i säkert någon timme, eller kanske till och med två timmar, och det var sjukt roligt att bara vara åskådare – samt hålla lite koll, så inget lag fuskade!

Sedan var det dags för mat. Äntligen! Något helsvenskt, tvättäkta svenskt midsommarbord var det givetvis inte, men det fanns hemgjorda köttbullar, potatissallad, smörgåstårta(!), bröd, ost, ägghalvor, Kalles Kaviar och naturligtvis 3-4 olika sorters Abba-sill, som någon hade införskaffat på IKEA i Charlotte – så jag tycker det var ett riktigt fint buffébord vi hade lyckats skaka fram.

Vi svenskar fick försöka förklara vad nubbe var för någonting, och de icke-svenska gästerna tyckte det verkade oerhört spännande. Jag fick beröm för min nubbe av ett par stycken svenskar också, himla kul, med tanke på att jag hade hittat recept på nätet som jag tyckte ”lät gott”. Kul! För att göra det lite mer svenskt så hade jag även tåtat ihop lite hemmasnickrade etiketter i Powerpoint på jobbet och som jag sedan printade ut. Kändes riktigt lyxigt. Snapsvisor sjöng vi också, och för att vara lite extra snälla så hade vi även ett par engelska varianter av Helan går – då de tyckte våra svenska ord var förfärligt knepiga att uttala.

Efter maten var det dags att dansa kring stången och givetvis skulle alla vara med på detta. Små grodorna verkade bli enormt uppskattad och det skrattades en hel del när vi gjorde rörelserna för ej öron och ej svansar hava de. Efter dansen var det dags för prisutdelning till det vinnande laget, som vann en slags såpbubblemaskin. Festligheterna fortsatte med minglande, samtal och det började tunnas ut litegrann på folk. Runt 23-tiden begav vi oss iväg hemåt också, och det var oerhört tacksamt att få skjuts även hem (chauffören drack ingen alkohol alls, ifall någon undrar), så man slapp fippla med Uber och diverse bökigheter. Jag var hemma vid 23:30-tiden, men kunde naturligtvis inte somna, så det fick bli ett par timmars Youtube innan John Blund hälsade på.

Idag, söndag, vaknade jag sent, av förklarliga skäl. Det har inte gått i så många knop här hemma, och jag stack under eftermiddagen iväg till Rody’s Tavern för att få i mig lite flottig mat. Kebabpizza är inget känt begrepp här, så jag nöjde mig med långkokt ribs med Mac’n Cheese och till det drack jag iskall Coca Cola. Kroppen vaknade till liv och jag passade på att inhandla lite mat och grönsaker på min lokala supermarket innan jag åkte hem igen. Jag har nu under kvällen läst på nyheterna att de börjat utfärda vädervarningar för centrala delarna av North Carolina (gissa tre gånger i vilken del av North Carolina jag bor…), där det tydligen är hög risk att det blir ett riktigt busväder under måndagen – med bland annat risk för hagel i spelkulestorlek och starka vindar. Än så länge, klockan är 20:30 på söndagskvällen, så är vädret fint dock och nästan vindstilla. Nå, vi får se vad som händer, det känns lite spännande i alla fall.