Category Archives: NHL

Löpning, hockey och cabriolet

Posted on by

Japp, det har runnit lite vatten under broarna sedan senast. Tiden går så fort och jag hänger inte riktigt med i svängarna. Fast på ett bra sätt, dock.

Inlägget kan bli en smula rörigt, men det börjar egentligen med lördag den 1:a mars. Då var det dags för SACC Carolinas att anordna semle-fika strax utanför Raleigh, NC. Jag som inte ätit semla på två år tackade givetvis ja på stående fot till den inbjudan. Man är väl inte den som är den, tänker jag. 🙂

Semlan smakade riktigt bra, en svensk kvinna som driver svensk/amerikansk bageri i stan. Det var inte riktigt som hemma, men inte långt ifrån. Mumsigt! Alltid kul att träffa folket som är involverade i SACC Carolinas också!

Efter fikastunden stack jag och min kollega iväg till ett snabbmatsställe för lite käk. På kvällen väntade NHL-hockey i Raleigh, kollegans första NHL-match. Skandalöst nog, eftersom han bott här ett halvår längre än jag. Men, nu har han bockat av den i alla fall. Matchen var lite sisådär, trist nog, men NHL är alltid kul att titta på. Dessvärre ganska dyra biljetter, så det blir inte särskilt ofta.

Dagen efter, söndag, var det dags för mig att bege mig till mina gamla hoods. Jag hade fått nys om att Rody’s Tavern firade 10 år och det får man ju verkligen inte missa. Det var smockat med folk, det spelades livemusik och diverse trevligheter, och efter käket fick man en giveaway i form av ett ölglas och en t-shirt. Man tackar!

På lördagen veckan därpå var det återigen dags för löpartävling, och jag hade lyckats släpa med mig ett par gamla kollegor från Volvo, samt min chef Maria – hennes första tävling på amerikansk mark. Tävlingen hette Running of the Leprechauns och flirtar förstås litegrann med Irlands S:t Patricks Day, som är den 17:e mars. Temat var givetvis ”grönt” och naturligtvis var det bara att gå all-in där.

Tävlingen gick hyfsat, definitivt inget personbästa – men vad gjorde väl det när man fick två öl efter loppet? Lycka var bara förnamnet! 🙂

I fredags förra veckan var det min födelsedag, och jag passade på att ta semester för att sticka iväg på en roadtrip över helgen. Eftersom min bil behöver servas så valde jag att hyra en bil istället, bara för att vara på den säkra sidan. Genom jobbet så har vi ”status” hos en av hyrbilsfirmorna och då kan man boka något som kallas för emerald car. Det innebär att hyrbilskostnaden motsvarar en bil av mellanklass, men att man får plocka vad som finns tillgängligt i garaget. När jag kom till hyrbilsfirman på fredagsförmiddagen så inser jag att de har inne en, visar det sig, sprillans ny Ford Mustang cabriolet – den var det ju bara att hugga omgående! Vilken fin födelsedagspresent!

Resmålet i helgen var Greenville, SC, ett ställe jag inte besökt tidigare. Resan dit tar ungefär tre timmar och jag cabbade förstås ner så fort vädret tillät. Det gör inte det minsta ont att åka nercabbat i 23 graders värme och strålande solsken. Heja fredag! 🙂

Väl framme i Greenville så checkade jag in på hotellet och duschade av mig resdammet. På kvällen väntade, naturligtvis, en ishockeymatch i ECHL – två pinnhål nedanför NHL, och jag var nyfiken på hur den nivån är. Sen att laget heter Greenville Swamp Rabbits går ju inte alls att motstå. Dags för hockey!

Jag mötte upp en kvinna jag lärt känna litegrann via SACC Carolinas, då hon bor i stan, och vi knallade in på arenan för en bit mat innan matchen. Det blev en riktigt trevlig kväll, där hemmalaget spöade Kansas City Mavericks (de har ingen brist på fantasi här i landet) med hela 4-1.

Under min promenad hem till hotellet passerade jag en pickup av det lite mer ovanligare slaget. Jag måste erkänna att jag tycker det finns någon slags charm över hillbilly, eller hur? 🙂

Efter en välförtjänt natts sömn så var det dags att beskåda S:t Patricks Parade. Egentligen två dagar för tidigt, men det går ju inte ha parader mitt i veckan liksom. Paraden var något det knasigaste jag varit med om, det känns som att de slängt in precis allting som går att visa upp, ungefär. ”Nisse, du känner ju några snubbar som åker Corvette?! Kan inte du samla ihop dem och så kan ni vara med i paraden?!”, skulle en fiktiv dialog ha gått till under planeringen. Ingen som helst röd tråd således, men himla kul. Som grädde på moset visade Mrs South Carolina upp sig (japp, du läste helt rätt)! Se bildspel här nedan, det är endast ett pyttelitet urval av vad jag såg under den dryga timmen som paraden pågick. Hilarious!

Efter paraden lyckades jag hitta ett öltält, där de lämpligt nog serverade grönfärgad öl. Vad annars? Stötte ihop med min bekantskap från gårdagskvällen och hennes väninna. Det blev lite trevligt häng innan det var dags för mig att gå hem till hotellet för en power nap.

Efter jag vilat upp mig lite begav jag mig ut i stan för lite upptäcksfärd. Det finns ett jättefint vattenfall mitt inne i downtown och det var jag givetvis tvungen att bocka av.

Efter en vätskepaus på ett bryggeri så promenerade jag ner till det som är Historical district – riktigt mysiga omgivningar.

Hittade en restaurang där jag slank in för lite kvällsmat. Efteråt blev det ytterligare ett par öl på bryggeri innan det var dags att gå till hotellet för kvällen.

Igår, söndag, checkade jag ut strax före lunch och körde hemåt via småvägar istället. Betydligt behagligare tempo, och framförallt ser man mycket mer. Stannade till en kort stund vid Lake Norman, NC för att njuta lite av utsikten och också passa på att ”cabba ner” – termometern hade krupit över 20 grader.

Hemresan förflöt i ett sävligt tempo och tog nästan två timmar längre än ditresan – men det var det verkligen värt, jag ville passa på att njuta lite extra av min fina hyrbil också. Nu är det måndag kväll och bara fyra dagar kvar till helg. Då väntar ännu en löpartävling. Stay tuned!

Julkalender, babyshower, bärs och hockey

Posted on by

Nu var det tre veckor sedan jag plitade ner någonting här – så jag tänkte passa på innan julledigheter och liknande.

December rivstartades med att jag köpt en julkalender med chokladbitar. Inte haft en sådan på evigheter, men det kändes lite svenskt på något vis.

Första lördagen i månaden var det dags för årets ”julbord”, som här på andra sidan pölen kallas Year-End Dinner och som i år var en lite mer formell tillställning med tillhörande middag – och fritt fram i baren. Dagen till ära hade jag passat på att införskaffa mig en ny kostym – då jag glömt ta med någon hit – och valet föll på en mellanblå:ish. Passformen är kanske inte helt hundraprocentig, men jag tycker det blev rätt bra ändå.

Middagen var riktigt bra, förutom den lilla detaljen att kocken hade varit extremt försiktig med salt och peppar – det var ganska smaklöst, så jag gick bananas med både salt och peppar. Till slut blev det riktigt schysst.

Efter middagen delades det ut lite priser till folk som gjort något utöver det vanliga på jobbet, och sedan var det dags för lite musik och ståhej. Bland annat fanns det en photo boot, där man kunde spöka ut sig lite som man ville och sedan ta foto. Knäpp i huvudet som man är så krävde jag givetvis att jag, Maria, Sebastian och Fredrik skulle ta ett gruppfoto. Karma is a bitch brukar det ju sägas, och i det här fallet råkade jag se gravt bortkommen ut på fotot. Nå, kul var det i alla fall!

Dagen efter var lite seg, men jag kände inte riktigt för att slösa bort dagen i soffan, så jag impulsköpte en biljett till eftermiddagens match mellan Carolina Thunderbirds och Port Huron Prowlers. Det blev inte i närheten lika många slagsmål den här matchen, men det var kul i alla fall.

Sedan kom en jobbvecka som bara sa ”huitt”, innan det återigen var fredag. Helgen fördrevs med att göra så lite som möjligt, då jag kände mig lite sliten. På söndagen vankades en babyshower hos min kollega Fredrik och hans fina fru – de väntar sin första knodd, och naturligtvis hade jag köpt en onesie med Carolina Thunderbirds logga på bröstet. Fint ska det va’! 🙂

I måndags var det återigen dags för en tripp upp till Pittsburgh, via mellanlandning i Philadelphia. Den här gången hade vi bara bokat in två dagars workshop, men det känns som att vi ändå fick ut någonting av det hela.

Naturligtvis hann vi även med att se en NHL-match, man måste passa på att se dem på hemmaplan också. Vi var ett gäng på ungefär 10 personer, blandat från båda företagen och det blev en riktigt trevlig kväll. Extra kul var det för ett par av mina kontakter hos affärspartner, då de är födda och uppvuxna i stan – och fick se deras Penguins spöa Arizona Coyotes med 4-2.

Sista dagen i Pittsburgh, i torsdags alltså, vaknade jag upp på morgonen och kände att kroppen inte var riktigt helt hundra. Vi hade ett morgonmöte inbokat innan det var dags för hemfärd, så det var bara att stålsätta sig. Mötet på två timmar kändes som sju veckor, men äntligen var det dags att åka till flygplatsen. Den här flighten innebar en mellanlandning i Washington DC i drygt två timmar, och där kände jag att febern bröt ut ganska ordentligt. Satt och hackade tänder och bara väntade på avresa. Till slut landade jag äntligen i Greensboro, var hemma i lägenheten vid 19-tiden. 19:30 sov jag som en stock och vaknade upp mitt i natten av feberfrossa. Byte av sängkläder och jag somnade om igen. På fredag morgon kände jag att febern var borta åtminstone, så jag klarade av att jobba. Helgen har tillbringats med att sova och kurera mig själv. Mår betydligt bättre nu, och hoppas verkligen det inte vänder neråt igen – eftersom jag reser hem till Sverige om tre dagar. Efterlängtad julledighet vankas, och hörs vi inte innan dess så vill jag passa på att önska en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2024!

Champagne, ishockey och rednecks

Posted on by

Jag har ingen ursäkt och jag vet inte varför jag dröjt med att skriva. Nackdelen när det går så lång tid emellan, så hinner man glömma av massa grejer som hänt. Men, jag _ska_ försöka bättra mig.

Hur som helst, den andra november så hade jag varit ”amerikan” i sex månader. Att tiden gått fort är dagens understatement! En sån där milstolpe måste givetvis firas, och det gjorde jag på bästa sätt. Nämligen genom att köpa en flaska champagne, fattas bara annat!

Lämpligt nog hade mina gamla jobbkollegor hemma i Sverige Halloweenfest på jobbet samma dag, så jag hann med ett Teams-samtal med min gamla chef, och medan vi pratade kom flera kollegor förbi kameran och vinkade. Jag fick ett sting hemlängtan, det ska inte stickas under stolen med. Mina svenska kollegor är helt fantastiska och självklart saknar jag dem. Men nu är det som det är, och jag trivs faktiskt jättebra här på andra sidan pölen, det ska jag absolut inte sticka under stolen med.

Sedan handlade det egentligen mestadels om ätajobbasova under ett par veckors tid. Det enda större som inträffat är att jag impulsköpte en kostym, då mina ligger kvar hemma i Sverige. Det är bra att ha, tänkte jag. De behövde göra lite måttändringar på den, så den är nog klar snart.

I fredags förra veckan, den 17:e november således, så var jag i grannstaden Winston-Salem och tittade på ishockey. Ligan kallas FPHL och är, ungefär, deras fjärdeliga inom proffshockeyn. Nivån på spelarna skulle jag tro ungefär motsvarar svensk division 1, så det är definitivt ingen korpen-hockey vi snackar om.

Åskådarna var av ganska blandad karaktär, men flertalet gav mig lite vibbar av hillbillies – eller bondlurkar, om man så vill. Jag lägger ingen nedvärdering i detta, snarare finner jag det lite charmigt. Snubben som satt bredvid mig skulle prompt vara med på selfien, och vem är väl jag att neka? 🙂

Arenan liknade mer en hederlig ishall, och har plats för drygt 3000 åskådare, om jag minns rätt. Matchen var riktigt underhållande och efter två perioder ledde hemmalaget, Carolina Thunderbirds, med hela 5-0. En bit in i tredje perioden så märktes det att det började bli lite irriterat hos motståndarna och när drygt halva perioden avverkats så bröt ett jätteslagsmål ut. Underhållning på hög nivå, särskilt eftersom jag satt rinkside! När krutröken hade skingrats så satt det cirka 3-4 personer i vardera utvisningsbås och 2-3 killar fick matchstraff och fick således lämna rinken helt och hållet. Det var ganska tomt i avbytarbåset efter det där kan jag meddela.

I lördags lämnade ett gäng glada svenskar – jag, min chef Maria, hennes sambo Sebastian, samt vår kollega Fredrik – Greensboro och åkte till Raleigh för att titta på NHL-hockey. Carolina Hurricanes tog emot Pittsburgh Penguins – där de inte helt okända herrarna Sidney Crosby och svenske Erik Karlsson, även kallad EK65, spelar. Underhållning på fantastiskt hög nivå och det märks också på biljettpriserna, kan man lugnt konstatera. NHL-matcher får det nog bli endast ett par, tre stycken av per säsong, ifall man inte vill gå i konkurs i förtid. Matchen slutade 4-2 till Hurricanes och det blev en riktigt trevlig kväll med mycket skratt, trams (från min sida, vem annars?).

När detta skrivs är det måndag kväll och det här är en kortvecka, då Thanksgiving är på torsdag, vilket innebär att vi även är lediga på fredag. Detta gör att jag direkt efter jobbet på onsdag sticker iväg på en roadtrip tills på söndag. Det ser jag fram emot!