Category Archives: South Carolina

Löpning, hockey och cabriolet

Posted on by

Japp, det har runnit lite vatten under broarna sedan senast. Tiden går så fort och jag hänger inte riktigt med i svängarna. Fast på ett bra sätt, dock.

Inlägget kan bli en smula rörigt, men det börjar egentligen med lördag den 1:a mars. Då var det dags för SACC Carolinas att anordna semle-fika strax utanför Raleigh, NC. Jag som inte ätit semla på två år tackade givetvis ja på stående fot till den inbjudan. Man är väl inte den som är den, tänker jag. 🙂

Semlan smakade riktigt bra, en svensk kvinna som driver svensk/amerikansk bageri i stan. Det var inte riktigt som hemma, men inte långt ifrån. Mumsigt! Alltid kul att träffa folket som är involverade i SACC Carolinas också!

Efter fikastunden stack jag och min kollega iväg till ett snabbmatsställe för lite käk. På kvällen väntade NHL-hockey i Raleigh, kollegans första NHL-match. Skandalöst nog, eftersom han bott här ett halvår längre än jag. Men, nu har han bockat av den i alla fall. Matchen var lite sisådär, trist nog, men NHL är alltid kul att titta på. Dessvärre ganska dyra biljetter, så det blir inte särskilt ofta.

Dagen efter, söndag, var det dags för mig att bege mig till mina gamla hoods. Jag hade fått nys om att Rody’s Tavern firade 10 år och det får man ju verkligen inte missa. Det var smockat med folk, det spelades livemusik och diverse trevligheter, och efter käket fick man en giveaway i form av ett ölglas och en t-shirt. Man tackar!

På lördagen veckan därpå var det återigen dags för löpartävling, och jag hade lyckats släpa med mig ett par gamla kollegor från Volvo, samt min chef Maria – hennes första tävling på amerikansk mark. Tävlingen hette Running of the Leprechauns och flirtar förstås litegrann med Irlands S:t Patricks Day, som är den 17:e mars. Temat var givetvis ”grönt” och naturligtvis var det bara att gå all-in där.

Tävlingen gick hyfsat, definitivt inget personbästa – men vad gjorde väl det när man fick två öl efter loppet? Lycka var bara förnamnet! 🙂

I fredags förra veckan var det min födelsedag, och jag passade på att ta semester för att sticka iväg på en roadtrip över helgen. Eftersom min bil behöver servas så valde jag att hyra en bil istället, bara för att vara på den säkra sidan. Genom jobbet så har vi ”status” hos en av hyrbilsfirmorna och då kan man boka något som kallas för emerald car. Det innebär att hyrbilskostnaden motsvarar en bil av mellanklass, men att man får plocka vad som finns tillgängligt i garaget. När jag kom till hyrbilsfirman på fredagsförmiddagen så inser jag att de har inne en, visar det sig, sprillans ny Ford Mustang cabriolet – den var det ju bara att hugga omgående! Vilken fin födelsedagspresent!

Resmålet i helgen var Greenville, SC, ett ställe jag inte besökt tidigare. Resan dit tar ungefär tre timmar och jag cabbade förstås ner så fort vädret tillät. Det gör inte det minsta ont att åka nercabbat i 23 graders värme och strålande solsken. Heja fredag! 🙂

Väl framme i Greenville så checkade jag in på hotellet och duschade av mig resdammet. På kvällen väntade, naturligtvis, en ishockeymatch i ECHL – två pinnhål nedanför NHL, och jag var nyfiken på hur den nivån är. Sen att laget heter Greenville Swamp Rabbits går ju inte alls att motstå. Dags för hockey!

Jag mötte upp en kvinna jag lärt känna litegrann via SACC Carolinas, då hon bor i stan, och vi knallade in på arenan för en bit mat innan matchen. Det blev en riktigt trevlig kväll, där hemmalaget spöade Kansas City Mavericks (de har ingen brist på fantasi här i landet) med hela 4-1.

Under min promenad hem till hotellet passerade jag en pickup av det lite mer ovanligare slaget. Jag måste erkänna att jag tycker det finns någon slags charm över hillbilly, eller hur? 🙂

Efter en välförtjänt natts sömn så var det dags att beskåda S:t Patricks Parade. Egentligen två dagar för tidigt, men det går ju inte ha parader mitt i veckan liksom. Paraden var något det knasigaste jag varit med om, det känns som att de slängt in precis allting som går att visa upp, ungefär. ”Nisse, du känner ju några snubbar som åker Corvette?! Kan inte du samla ihop dem och så kan ni vara med i paraden?!”, skulle en fiktiv dialog ha gått till under planeringen. Ingen som helst röd tråd således, men himla kul. Som grädde på moset visade Mrs South Carolina upp sig (japp, du läste helt rätt)! Se bildspel här nedan, det är endast ett pyttelitet urval av vad jag såg under den dryga timmen som paraden pågick. Hilarious!

Efter paraden lyckades jag hitta ett öltält, där de lämpligt nog serverade grönfärgad öl. Vad annars? Stötte ihop med min bekantskap från gårdagskvällen och hennes väninna. Det blev lite trevligt häng innan det var dags för mig att gå hem till hotellet för en power nap.

Efter jag vilat upp mig lite begav jag mig ut i stan för lite upptäcksfärd. Det finns ett jättefint vattenfall mitt inne i downtown och det var jag givetvis tvungen att bocka av.

Efter en vätskepaus på ett bryggeri så promenerade jag ner till det som är Historical district – riktigt mysiga omgivningar.

Hittade en restaurang där jag slank in för lite kvällsmat. Efteråt blev det ytterligare ett par öl på bryggeri innan det var dags att gå till hotellet för kvällen.

Igår, söndag, checkade jag ut strax före lunch och körde hemåt via småvägar istället. Betydligt behagligare tempo, och framförallt ser man mycket mer. Stannade till en kort stund vid Lake Norman, NC för att njuta lite av utsikten och också passa på att ”cabba ner” – termometern hade krupit över 20 grader.

Hemresan förflöt i ett sävligt tempo och tog nästan två timmar längre än ditresan – men det var det verkligen värt, jag ville passa på att njuta lite extra av min fina hyrbil också. Nu är det måndag kväll och bara fyra dagar kvar till helg. Då väntar ännu en löpartävling. Stay tuned!

Fourth of July, löpning och roadtrip

Posted on by

Sista veckan på mitt uppdrag gick i ett rasande tempo, och helt plötsligt var det fredag. Märkligt ändå att vissa veckor bara passerar med ljusets hastighet, medan andra kan kännas som sirap. Nog med filosoferande, på fredagen gick jag runt och sa hejdå till flertalet kollegor, bland annat min projektledare. Vi har haft ett väldigt bra samarbete och klickar även väl rent personlighetsmässigt. Framåt eftermiddagen bjöd gruppchefen oss på glass, eftersom det var så förbaskat varmt ute – vi har knappt haft en enda dag under 30 grader senaste veckorna. Mitt under glassätandet så halar han fram ett stort paket och räcker över till mig – jag blev ganska paff, eftersom jag på sin höjd hade räknat med en blomma eller liknande, jag har trots allt bara varit där i ett år. Nejdå, då har de skramlat ihop till en groteskt stor LEGO-modell av en Chevrolet Camaro av 1969 års modell – hur de visste att jag råkar vara smått förtjust i just Camaro, och just av den generationen, har jag ingen aning om och kommer antagligen heller aldrig få reda på. Väldigt uppskattad present dock, och där har jag många timmars pysslande framåt hösten. Kul!

Den helgen ägnades åt absolut ingenting, förutom att äta, sova och häcka vid poolen – då mitt nya uppdrag skulle ta vid omgående.

I måndags förra veckan drog således mitt nya uppdrag igång, och det skapade givetvis huvudvärk omgående. 🙂 Jag ska göra en förstudie åt en stor, bokstavligt talat, kund och naturligtvis(?) har min arbetsgivare så stort förtroende för mig att de låter mig göra förstudien helt på egen hand. Man tackar för förtroendet, samtidigt som det förstås är lite läskigt.

På tisdagen stack jag och min kollega Fredrik iväg och kollade på baseball efter jobbet. En vänskapsmatch mellan Team USA och Chinese Taipei väntade. Det blev en riktigt fin kväll och en bra match – även om Taiwaneserna inte hade så mycket att säga till om, amerikanerna var betydligt bättre.

Onsdagen förflöt i ett raskt tempo och helt plötsligt var det långledigt, då jag tog en semesterdag på fredagen. I torsdags var det således fjärde juli, och som alla(?) vet är det USA’s nationaldag, eller Independence Day som de kallar det här borta. Dagen började med att jag klev upp klockan halv sex, japp du läste rätt, för att dra på mig löparkläderna och sticka in till downtown – jag hade skakat ihop ett gäng på 6-7 personer som skulle delta i Freedom Fun Run och där upplägget var exakt som tidigare gånger; gå 1 mile (1,6km), spring 5 eller 10 kilometer. Eftersom jag fortfarande anser smärta är en högre form av njutning så hade jag återigen registrerat mig för 10 kilometer – lika bra att köra slut på sig själv tidigt på morgonen. 🙂 Det var dock rejält varmt redan klockan halv åtta, då vi startade, och redan efter ett par kilometer var jag tvungen att sluta springa och börja gå istället, på grund av värmen. Så fortsatte det mer eller mindre resten av loppet, och min sluttid blev åtta minuter sämre än mitt förra tiokilometerslopp. Men, stor sak i det, eftersom vi omgående efter målgång fick en gratis öl. Den satt inte alls dumt, klockan nio på morgonen! 🙂

Efter loppet åkte de flesta hem till sig för att duscha, och i mitt fall även ta en powernap på ett par timmar. Framåt tvåtiden möttes vi upp igen inne i centrum, för att titta på paraden och, förstås, dricka iskall öl. Hydrering är jätteviktigt när det är varmt ute – och att alkohol är vätskedrivande struntade vi förstås fullständigt i. Kul att se festligheterna och vi hann till och med se en vigsel på paradgatan – kul upplevelse!

Efter ett par timmar tyckte våra magar det var dags att få i sig en bit mat, så vi letade upp lämplig restaruang. Efter maten var det dags att knalla bort till First Bank National Field för att – jajamensan, du gissade rätt – titta på baseball. Riktigt kul match, vädret var finfint, trots att det kom en skur, och efter matchen brakade ett tio minuter långt fyrverkeri igång. Efter matchen var det raka vägen hem för att sova, då en lång dag väntade på fredagen.

I fredags vaknade jag ganska tidigt, men det tog ändå en bra stund innan jag kom ur sängen och fick igång maskineriet. Efter frukost var det dags att sätta sig i bilen för en längre biltur; det var dags för en roadtrip till Charleston, SC – en nätt tur på cirka fem timmar, inklusive stopp för att äta.

Jag har besökt Charleston tidigare, i jobbet, men det var flera år sedan och jag hann dessutom inte se särskilt mycket av stan. När jag till slut kom fram till hotellet insåg jag omgående att det var varmt. Förbaskat varmt – hela 39 grader och ganska hög luftfuktighet. Puh! Checkade snabbt in på hotellet och kylde ner mig lite framför AC:n innan jag tog en Uber in till stan. Började med ett besök på en takbar på ett hotell, där jag avnjöt en iskall öl i värmen. Därefter var det var dags för – jajamensan, du gissade rätt igen – baseball! Man skulle kunna tro att jag fått fullständigt dille på baseball. Så illa är det faktiskt inte, men jag tyckte det kan vara en kul grej att kolla på något annat lag också. Kvällen till ära blev nästan ett derby, då Charleston Riverdogs tog sig an Myrtle Beach Pelicans, som bara ligger nån timme från Charleston. Riverdogs vann matchen och i sedvanlig ordning på fredagsmatcher så avslutades det hela med fyrverkeri. Därefter var det raka vägen till hotellet för att kolla lite på TV och sedan sova.

Vaknade upp senare än planerat på lördagen och var riktigt seg i kroppen. Spåren av en lång bilresa satt fortfarande kvar i kroppen – men efter en rykande het dusch var jag redo att ta mig an dagens utmaningar. Först på tur stod en träff med min gamla jobbkollega Calle, som bor i Charleston sedan några år, och vi stack iväg till en skjutbana för lite övningar. De som känner mig vet att jag verkligen är anti-vapen, jag är inte ens intresserad av jakt. Men, bor man i USA så kan det vara kul att prova i alla fall – tänkte jag. Jag får, tyvärr, erkänna att det var riktigt kul att skjuta prick på en papperstavla – samtidigt ganska skrämmande, när man tänkte efter vad man faktiskt höll i sin hand. Nå, nu har jag åtminstone bockat av ”skjuta med bössa”, något jag aldrig gjort tidigare.

Efter det så stack vi iväg till en hamburgerrestaurang för lunch och snacka gamla minnen ett par timmar. Det var riktigt kul att träffa honom igen, så här 3,5 år senare!

Efter att ha vinkat av honom åkte jag tillbaka till hotellet för att byta kläder, då de doftade krut 🙂 Vilade ett slag innan jag tog en Uber till downtown för att utforska French Quarter och strandpromenaden. Jag ska inte bli långrandig här, men kortfattat så är Charleston en populär turiststad bland amerikaner – dels för att det är en mysig stad, men också ur historiskt perspektiv, då det var strax utanför stan som Amerikanska Inbördeskriget bröt ut 1861.

Efter ett par timmars strosande började min mage knorra, och eftersom jag befann mig i en kuststad så ville jag prova på seafood. Hamnade på en söt liten restaurang och råkade gå bananas i menyn – vilket resulterade i att jag åt ostron till förrätt och friterade(!) ostron till huvudrätt. Notan hamnade på ”förträng omgående”, men är man på roadtrip så är man!

Därefter tog jag en lång promenad i downtown, för att slutligen ramla in på Pour Taproom – som alltså är en pub av det lite mer annorlunda slaget. Vid ingången får man ett ”kreditkort” som har en QR-kod och därefter kan man gå runt och ”tanka” öl lite som man vill. När man sedan ska åka hem så lämnar man in ”kreditkortet” och de läser av hur många öl man druckit, och tar betalt därefter. Riktigt kul koncept, och det fanns mängder med öl att välja på – dessvärre hade jag sett ett mer lokalt utbud än vad som erbjöds. Men, kul upplevelse.

Kvällen började bli sen och jag åkte tillbaka till hotellet för lite kontemplerande och sömn. Igår, söndag, var det dags för hemresa – men innan dess skulle jag besöka Old Santee Canal Park, som ligger en halvtimme utanför stan – främst i hopp om att få se alligatorer, som lever fritt i South Carolina. Riktigt fin park, med härliga promenadstigar längs med kanalen och även inne i ”bushen” – dock också väldigt hög luftfuktighet, så jag såg ut som en våt hund redan efter tio minuter. Några alligatorer lyckades jag inte heller se. Skitpark! 🙂 Däremot såg jag ganska mycket fåglar, hörde miljarders biljoner cikador och en hel del sköldpaddor – som också lever fritt i South Carolina (även North Carolina, har jag nyligen blivit varse om).

Efter ett par timmars strosande i parken var det dags att sätta sig i bilen för den nästan fem timmar långa hemfärden. Kom hem vid 18-tiden igår och efter ombyte av kläder var det dags att äta söndagsmiddag på Rody’s. Jag var helt slut efter allt bilåkande, så det är därför det inte blev något bloggande igår. Idag är det måndag och ny arbetsvecka brakade igång med ett hurrarop. Fick under eftermiddagen ett par tråkiga besked hemifrån Sverige, så jag är lite nedstämd för tillfället och jag tror jag sätter punkt för den här gången. På återhörande!