Category Archives: Sverige

Year end dinner, svinfula tröjor och kebabpizza

Posted on by

Till att börja med; Gott Nytt År, önskar jag alla mina, typ, fyra läsare! Det var ett tag sedan sist, men det beror på att december mer eller mindre alltid springer iväg i ett rasande huj.

Eftersom det förflutit en del tid sedan senast, så kommer det bli lite fragmentariskt. Ifall ni inte gillar fragmentariska inlägg så kan ni sluta läsa redan här.

Första helgen i december var det Year End Dinner med jobbet. Man skulle kunna säga att det är motsvarigheten till våra svenska julbord, förutom att man inte käkar julmat här. Jag stack först hem till min kompis Fredrik för lite ”förfest”, innan vi tog en Uber till festlokalen. Sammanfattningsvis kan säga att det blev en riktigt trevlig kväll, men maten lämnade – återigen – en del att önska. Kockarna här verkar ännu inte upptäckt salt och peppar, dessvärre. Nåväl, himla trevligt var det, och jag lyckades nalla till mig skjuts hem på kvällen också. Stort tack, Maria och Sebastian!

Veckan därpå var det dags för fotografering av Ugly Sweater, något som typ 5 pers (av 100) hade uppmärksammat. Skitland! Hur som helst tycker jag fotot blev riktigt fint, med mina härliga jobbkollegor.

Tiden förflöt och helt plötsligt var det 19:e december och dags att resa hem till Sverige för lite hederligt julfirande. Eftersom jag hade en relativt lång stopover i London så passade jag, återigen, på att ta en fika med min fina vän Anneli. Hon hämtade upp mig vid T5 och ”fraktade” mig till T3, där min sista flight skulle avgå. Nu har jag åkt bil i Storbritannien också, och det var sjukt läskigt att sitta som passagerare på fel sida. Skitland!

Efter ett par timmars himla trevligt fikande så blev det dags att knalla in i flygplatsen igen. Hann, givetvis, med ett par G&T i loungen innan avfärd mot Göteborg. Väl framme på Landvetter upptäcker jag att min ena resväska blivit illa behandlad, med följden att dragkedjan gått åt pipsvängen. Var all min sprit borta?

Nej, det visar sig att jag – förmodligen – endast förlorat ett par strumpor. Just de strumporna var dessutom säkerligen extra illaluktande. De var förvisso nytvättade, men i alla fall!

På Landvetter blev jag upphämtad av en kompis och hennes man – så otroligt tacksamt att slippa trassla med buss och tåg de sista 10 milen. Tack!

Kom hem relativt sent till min pappa, så efter lite kort snackande så blev det rakt ner i bingen för min del. Till lunch dagen efter blev det – naturligtvis – kebabpizza! Som jag hade längtat!

Dagen innan julafton så var det i sedvanlig ordning Uppesittarkväll som gällde. Och i helt sedvanlig ordning vann jag inte ett dyft. Men det blev en himla trevlig kväll i alla fall hemma hos min ena bror.

Julafton anlände, där jag och pappa firade hos nyss nämnda bror med familj. Svärföräldrar och syskon, inklusive barn, också, så det var ett rejält gäng. Av helt outgrundlig anledning fick jag ett par julklappar. Undrar vad jag hade hittat på för lustigheter under året. Julklapparna blev typ fem till antalet och innehöll böcker allihop. Något jag dessutom önskat mig. Fantastisk julafton! Än mer fantastiskt att titta på sin 2,5 år gamla brorson som formligen slet isär sina paket. Vilken lycka för en gammal gråhårig farbror att se glädjen i hans, och hans systrars, ögon över sina julklappar.

Dagarna förflöt och helt plötsligt var det nyårsafton. Eftersom jag var förkyld stora delar av november och en bit in i december så hade jag inte sprungit på ett tag. Jag blev förbannad på mig själv, snörde på mig skorna och stack iväg på en 5km-runda. Med tanke på avsaknaden av kontinuitet så gick det lite långsammare än normalt, men det var fantastiskt skönt att ta sig en runda i snöandet.

Plötsligt blev det sen eftermiddag, och dags att svida på sig stassen för att fira nyår. Som, i sedvanlig ordning, firades tillsammans med ovanstående bror, samt ett par grannfamiljer. Det blev en helt fantastiskt afton, och det var en glad – och möjligtvis en smula salongsberusad undertecknad – som trillade ner i säng framåt 3-tiden på morgonen. Nu var det helt plötsligt 2025! Som vanligt undrade man också; var i helskotta hände med fjolåret? Det sa bara swish!

På eftermiddagen stack jag till Göteborg, för lite skönt häng med en av mina bättre vänner – Pontus – innan det var dags att krypa ner i bingen. Sov helt förfärligt uselt, och det var en hålögd undertecknad som satte sig i taxin tidigt på morgonen. Dags för återresa till USA!

Jag kom tillbaka hit i torsdags kväll, och blev upphämtad i Raleigh, NC av min snälla kollega Anton. Tack Anton! På fredagen var jag återigen på jobbet. Tillsammans med typ tre andra, så det blev en ganska sölig historia innan dagen var slut.

Helgen tillbringades i tvättandets och lugnhetens tecken, men igår söndag blev det förstås dags för årets första söndagsmiddag. På Rody’s naturligtvis!

Idag är det måndag, vecka två, och det börjar vakna till liv jobbmässigt. Vi hörs snart igen!

European Tour 2024

Posted on by

Så var jag dock äntligen hemma i USA igen, efter nästan tre veckors jobbresa. Minnet sviktar lite, av förklarliga skäl, men jag ska försöka sammanfatta det så gott det går.

Söndagen den 3:e november avgick flyget från Greensboro, NC och som via Atlanta och Köpenhamn skulle ta mig till Stockholm. Jag fick ett par timmars skön avkoppling i loungen, och tillsammans med en Gin&Tonic fick jag från loungens terrass se en fantastisk solnedgång – som var svår att få med på bild.

Måndag den 4:e november landade jag på Arlanda flygplats vid lunchtid och tog mig raka vägen in till stan.

Det var en märklig känsla att komma till Centralstationen igen, då jag inte varit i stan på över 1,5 år. Det var precis som vanligt, och för egen del har det hänt massor med saker under den här tiden. Det kändes nästan litegrann som att tiden stått helt still i Stockholm, vilket den givetvis inte har gjort – folk sprang i rulltrapporna, knökade sig in på tunnelbanan och så vidare. Precis som vanligt. Helt klart kul att vara tillbaka i stan i alla fall. Efter incheckning på hotellet så tog jag en kort promenad på stan, och passade också på att äta en tidig middag.

På tisdag morgon åkte jag ut till Scania i Södertälje, där veckans workshop skulle hållas. Där har jag inte heller varit sedan jag slutade i april förra året. Men, det var sig naturligtvis precis som vanligt. Dock konstig känsla att vara tillbaka efter så lång frånvaro.

På onsdagen åt jag lunch med min gamla chef, och det var ett riktigt kärt återseende. Lunchen drog ut ”litegrann” på tiden, men vi hade en hel del att avhandla, då även hon passat på att byta jobb. Jag tog dock ingen selfie på oss, så egentligen har den där lunchen aldrig inträffat. 🙂

Workshopen pågick tills på torsdagen, och direkt efter jobbet hoppade jag på ett X2000 för att besöka mina hemtrakter. Då jag inte varit i Sverige sedan januari så blev det ett kärt återseende med familjen och några vänner. Besöket var dock väldigt kort, då jag på söndagen flög vidare till Frankfurt i Tyskland, då en workshop i Nürnberg vankades.

Det blev en väldigt bra och givande vecka, där jag också träffade en av mina amerikanska kollegor, som flög direkt till Tyskland från USA. Han deltog alltså inte i förra veckans workshop i Södertälje.

På onsdagen var vi ute med en av våra tyska kollegor och käkade middag. Det blev en fantastiskt trevlig kväll med mycket skratt. Digitala möten i all ära, men man ska verkligen inte förringa styrkan i fysiska möten.

På torsdagen efter jobbet så passade jag och kollegan på att besöka byggnaden där Nürnbergrättegångarna hölls under åren 1945-1946. Viktigt med historielektioner emellanåt.

På fredagen  stack jag och min amerikanska kollega iväg till varsin flygplats. Men slutdestinationen var densamma; vi båda skulle upp till Stockholm för ytterligare en workshop. Puh! Jag landade i Stockholm på fredagskvällen och det fick bli pizza och en öl i hotellbaren innan jag stupade i säng. Kvällen till ära var det dock stand up-kväll i hotellets bar, så jag fick lite rolig underhållning medan jag åt.

Lördagen bestod ganska mycket av slappande, men på kvällen stack jag hem till en av mina bättre vänner för umgänge och struntprat. Ett par flaskor vin, och otaliga diskussionsämnen senare var det dags för en taxi hem till hotellet.

Söndagen ägnade jag åt en långpromenad i det aningens kalla, men fantastiskt fina Stockholm. Jag avverkade Gamla Stan, Södermalm, Västerbron, Kungsholmen och sen tillbaka till city. Sju härliga kilometrar hamnade på kontot och visst är stan fantastiskt fin?

På tisdagen var jag ute med en annan Ciborg och käkade middag. Det blev en fantastiskt trevlig kväll, på en fantastiskt bra – och en smula dyr – restaurang.

Efter jobbet på onsdagen var det dags för AW med mina gamla Scania-kollegor. Det blev ett kärt återseende, med stort kramkalas, innan vi betade av flera timmars ”gamla lumparminnen”. Det var otroligt kul att se dem igen, och de vill gärna att jag kommer tillbaka till Stockholm så snart som möjligt.

Torsdagen var sista dagen för workshopen, så efter jobbet fick det såklart bli en middag med alla inblandade kollegor. Det var folk från alla håll och kanter, men majoriteten var från Sverige, Tyskland respektive USA. Eftersom ”arrangören” på Scania är brasilianare till ursprunget, så passade det givetvis ypperligt med middag på en brasiliansk restaurang på Kungsholmen. Bra mat, härlig miljö och sköna diskussioner är en bra kombination.

På fredagsförmiddagen var det dags för mig och min kollega att åka hem, så vi drog till flygplatsen runt 08 på morgonen. Vi hade dock olika destinationer, med olika flygbolag, så efter en fika skildes vi åt inne på flygplatsen. Tack för en grym vecka, Joe!

För min del väntade en kort flygtur till Köpenhamn, där jag skulle byta till planet till Atlanta. Vid gaten i Köpenhamn stod en av mina bättre vänner och väntade på att kliva på ”mitt” plan. Världen är liten! 😀

Knappt tio timmar senare var jag framme i Atlanta, och customs, checka ut/in väska samt security check avhandlades på mindre än 30 minuter. Det måste vara nytt världsrekord, allra minst. Normalt tar den proceduren minst 2 timmar, ofta mer än så.

Där hade jag drygt tre timmar att slå ihjäl. Turligt nog hade jag access till lounge, så lite plockmat samt ett par Gin&Tonic fick stå för nöjet.

Jag kom hem till min lägenhet vid 23-tiden igår kväll, efter att ha varit på resande fot i ungefär 18 timmar. Somnade som en klubbad säl och vaknade 06:30 i morse. Hej, jetlag!

Dagen har spenderats åt att städa, dricka kaffe och tvätta kläder. I morgon får jag besök från Sverige – det ska bli ruskigt kul!

Löpning, jobb och dragracing

Posted on by

Redan ett nytt blogginlägg? Är karln knäpp? Därom tvista de lärde, men jag fick en impuls!

I tisdags förra veckan var jag som vanligt och sprang en runda med det härliga Greensboro Run Club, som jag numera är medlem i – och som vanligt träffades vi vid Steel Hands Brewing för lite snack innan vi begav oss. Grupperna brukar ofta automatiskt dela upp sig beroende på tempo och distans, men jag tog rygg på ett par kvinnor – som jag sedan tidigare visste att de håller ungefär samma tempo som jag, och kör en runda på cirka 5km. Det var svalare förra veckan, runt 23 tror jag, men det blev ini bängans varmt efter en stund ändå. Det måste vara något fel på min kropp! Hur som helst, jag halkade efter men lyckades ändå hålla mig inom ett par hundra meter från dem. I slutet drabbades jag av hybris, eller åldersnoja, och sprang ifatt den ena. Då hade hon kroknat fullständigt, så vi peppade varann i mål. Efteråt väntade den sedvanliga ölen, och den satt som en smäck. Som alltid!

Veckan förflöt i ett rasande tempo och helt plötsligt var det fredag. Stämplade, som vanligt, ut lite tidigare och begav mig till Harris Teeter för att gå lite bananas bland göttigheterna. Det resulterade i oxfilé, palsternackspuré och en skysås. Toppade med lite grönt, för extra fräschör och sköljde ner med en ganska hygglig Barolo. Tvärslocknade, i vanlig ordning, i TV-soffan vid XXX-tiden (jag har ingen som helst aning om ifall klockan var 22:00 eller 02:17).

Lördagen tillbringades åt lite shopping, kaffedrickande på balkongen och allmänt häng. Framåt kvällen så gjorde jag chicken wings med hemmagjord Hot Buffalo Sauce för första gången. Det blev bra, men jag fick inte till såsen riktigt så krämig som Markus Aujulay i sin Youtube-video. Övning ger färdighet, antar jag. Men det gick absolut äta. Starkt var det också. 🙂

Igår, söndag alltså, stack jag iväg till Winston-Salem för att hämta upp min kollega Anton. Det vankades dragracing i Charlotte, NC! Första gången för min del, så jag var väldigt förväntansfull. För de som inte vet handlar alltså dragracing om försten till 402m (1/4 mile, eller Quarter Mile som de säger). Precis som inom ishockey och fotboll så finns det olika divisioner och ligor, men det vi tittade på igår var högsta ligan. Dragracingens F1 skulle man kunna kalla det.

Inom dragracing tävlar man i olika klasser, det är allt ifrån bensindrivna sugmotorer till mer extrema varianter. De två värstingklasserna som finns heter Top Fuel samt Funny Car. Bilarna ser lite olika ut, men gemensamma nämnaren är att de har samma restriktioner gällande trimning och så vidare.

Eftersom jag är ingenjör så måste jag förstås rabbla upp lite fakta. Motorerna är alltså V8 och de får ha en maximal slagvolym om 500cui (8,19L). De drivs av nitrometan, som enkelt förklarat egentligen är sprängmedel i flytande form. Detta innebär att de utvecklar någonstans mellan 10000 och 12000 hästkrafter (nej, det är inte en nolla för mycket). Därtill raka rör (ljuddämpare är för mesar, och man förlorar effekt), och man har i princip en atombomb på fyra hjul.

”Det måste vara sjukt högljutt?”. Ja, men samtidigt går det egentligen inte längre prata om ljudvolym, det här är någonting helt annat. Vi stod 10 meter från startlinjen och när de fick grönt ljus så handlar det snarare om en tryckvåg som kommer mot en. Så kraftig att man faktiskt till och med kan känna tänderna skallra. På riktigt. På TV förstår man att ”det här går fort”, men det här måste upplevas i verkligheten för att verkligen förstå vad det är frågan om. Som jag nämnde tidigare; atombomb på fyra hjul är faktiskt en bra beskrivning. Det är verkligen helt vansinnigt!

De flesta har säkert koll på att man brukar mäta bilars prestanda i 0-100km/h. En modern hyfsat potent bil avverkar det där på kanske runt 6-7 sekunder. Sportbilar som typ Ferrari och Porsche är nere kring 3 sekunder för deras vassaste modeller. En Top Fuel avverkar sprinten 0-100 på cirka 0,6s! De kör sitt race på ungefär 4 sekunder och där är sluthastigheten över 500km/h. Som sagt, det här är extremt och jag rekommenderar varmt ifall ni har möjlighet. Hörselskydd är givetvis ett måste. Som sagt, det här är inte längre frågan om ”hög ljudvolym”, det är far beyond det.

Efter några race så begav vi oss till depån för att titta runt lite. Jättehäftig upplevelse att se hur de mekar med bilarna och så vidare. Efter ett tag kläcker Anton ur sig att ”vi får leta upp Ida också!”. Då drog jag mig till minnes – i somras kontrakterade ett av stallen en svensk kvinna till sig. Hon blev Europa-mästare förra året, så jag misstänker att de såg att hon har potential. Att de kontrakterar en Europé är ju häftigt bara det, men att de plockar in en kvinna i en extremt mansdominerad sport är verkligen hur stort som helst. Efter ett tag så hittade vi hennes team (hint: både amerikanska och svenska flaggan vajade utanför lastbilen 🙂 ), och vi lyckades till och med få växla några ord med henne. Eftersom jag är en glappkäft av rang så lyckades jag givetvis snacka till mig en autograf på t-shirten också. Ibland är jag glad över min extroverta sida. Nu är jag hennes största idol! Heja Ida! 🙂

Efter ett tag så var det dags för oss att bege oss tillbaka till strippen, som det kallas, för att se finalerna. Återigen fick man uppleva de där tryckvågorna från bilarna och jag kan säga att det faktiskt är beroendeframkallande. De första racen blev man nästan rädd när de ”exploderade” iväg, men efter ett tag blir man beroende av vibrationerna. Helt fantastiskt! Mitt under finalerna ser vi att ett av teamen är sponsrade av en norsk firma. Världen är liten. Heja Skandinavien! 😀

Nu är det måndag kväll här i North Carolina. Klockan är strax efter 20:00 och det är 23 grader varmt ute, och på spisen står blivande matlådor och puttrar. En kroatisk Paprikaš är in the making och det doftar ljuvligt. God kväll!

O’Hare, London, jul, nyår, vattenskada och skönt häng

Posted on by

Det är lika bra att passa på och önska ett gott nytt år! Hoppas just ditt 2024 blir helt splendid.

Jag är nu tillbaka på amerikansk mark efter ett par riktigt sköna veckor hemma i Sverige, som i sedvanlig ordning avverkades i en rasande takt. Det har hänt alldeles för mycket på den tiden för att jag ska komma ihåg detaljer på minut-nivå, så det får bli en hyfsat kort sammanfattning över hur just mina senaste veckor sett ut.

Onsdagen den 20:e december klev jag ombord på den första, av fyra(!), flighterna som slutligen skulle ta mig hem till Sverige. Mitt första stopp var Charlotte (CLT), en kort flygtur på cirka 45 minuter. Där fick jag tillbringa ett par timmar innan det var dags att ta sig vidare till mäktiga O’Hare (ORD) i Chicago. Stor flygplats är bara förnamnet. Stor stad också för övrigt.

Tre timmars häng i loungen avverkades fort och det var dags för nästa flight, som skulle ta mig till London. Väl framme i London hade jag valt att förlägga ett stopp, så jag checkade helt sonika ut på flygplatsen och stack in till stan. Det vankades julmarknad och strosande. Mötte upp en kompis och hade en trevlig men ganska kort kväll, eftersom jag började känna av jetlag.

Dagen efter skulle mitt flyg mot Landvetter inte gå av stapeln förrän 15-tiden, så jag fick ett spontanimpuls och stack iväg och införskaffade ett par skor. Mycket nöjd med inköpet!

Dags för fjärde och sista flighten, äntligen på väg mot Sverige!

Jag kom hem till mina hemtrakter väldigt sent på fredagen, så det var i princip bara att hoppa i bingen omgående. Sov som en stock hela natten, jetlag:en satt definitivt kvar i kroppen. Dagen efter fick det bli en efterlängtad kebabpizza till lunch, det har börjat bli en tradition. 🙂

Lördagen den 23:e december tillbringade jag hemma hos min ena bror med hans familj, givetvis stod Uppesittarkväll på agendan. Jag vann varken taggtråd, kallt kaffe eller en lägenhet i Thailand, men däremot rasade det in svindlande tvåhundra spänn. Alltid något!

Julafton tillbringades hos samma bror och där jag hade huvudansvaret för både köttbullar och Janssons Frestelse. Missade foto på köttbullarna, men frestelsen fastnade på bild i alla fall – och den blev mycket uppskattad.

Någon gång i höstas rasade ett ordentligt regnoväder i hemtrakterna och min pappa var en av dem som drabbades av vatten i källaren. Försäkringsbolag, besiktningsmän och hela konkarrongen var givetvis redan inblandade, men jag tog under ledigheten på mig rollen som projektledningskoordinator för återställandet av källaren. Så här såg det ut i gillestugan under mellandagarna. Spännande värre!

Dagarna förflöt och helt plötsligt var det dags för nyår och nyårsafton tillbringade jag hos tidigare nämnd bror tillsammans med ett par andra familjer, samt ett halvt fotbollslag med ungar.

Den 2:a januari var det slut på sötbrödesdagarna, det var dags att börja jobba igen. Jag jobbade från Sverige under den veckan, men på torsdagen åkte jag till Göteborg. Besök hos min hörselingenjör på Sahlgrenska väntade, men även en riktigt trevlig kväll med en gammal kollega. Det blev både middag med vin, och ett antal öl innan det var dags att åka till hotellet och sova.

Besöket på Sahlgrenska gick lysande och därefter hade jag ett par timmar att slå ihjäl innan jag skulle möta upp min före detta chef, för lite återkoppling och umgänge. Det blev två helt fantastiskt trevliga dagar, med mycket snack, skratt och superkorta promenader i det svinkalla Göteborg.

Supertidigt i söndags morse ringde min väckarklocka. Det var dags att checka ut från hotellet och bege sig till Landvetter, för vidare avresa mot USA. Tre byten även den här gången, och en del strulande på Newark (EWR) hanns med, innan jag slutligen var hemma i min lägenhet.

Jag kom hem vid 01-tiden på natten mellan söndag och måndag och insåg att det hade tagit 24 timmar och 45 minuter från det jag lämnade hotellet. Om jag var trött? Gissa, jag stöp i säng som en klubbad oxe och sov ”ända till” 07 på måndag morgon, då det var dags att vattenkamma sig och sedan åka till kontoret. När det här skrivs är det tisdag kväll och jag är förvånansvärt pigg ändå, jag blir inte lika jetlag:ad när jag reser västerut som österut. Men, söndagens resande sitter fortfarande i kroppen, inget snack om saken. Idag rev jag även av årets första löprunda med en jobbkollega. Tio grader och spöregn utomhus gjorde dock att vi valde att springa på löpband. Det passade dock mig bra, eftersom löpningen legat i träda ett par månader för min del. Jobbigt var det definitivt, men det kändes ändå skönt att ha kommit igång igen. Nästa löprunda är på torsdag, håll tummarna att vi kan köra den utomhus.

Till dess, på återseende!