Category Archives: Tennessee

Besök, casino, salooner och slagsmål

Posted on by

På söndagseftermiddagen satte jag mig i bilen och stack iväg till flygplatsen i Charlotte, NC för att hämta upp kompisen. Alltid kul med besök! Det blev raka vägen hem och sen middag på Rody’s Tavern, precis som vilken söndag som helst. Jag lurade i honom chicken wings, och han verkade riktigt nöjd med valet.

Efter middagen gick vi hem till mig för att prata lite strunt, men också diskutera lite hur vi skulle lägga upp kommande vecka. På grund av orkanen Helene, som härjade runt ordentligt i sydvästra delarna av NC för ett par månader sedan, så var det lite osäkert ifall vi skulle kunna röra oss i den riktningen. Efter lite rotande på nätet insåg vi att det gick visst alldeles utmärkt.

Runt lunchtid på måndagen drog vi iväg och första anhalt var casinot i Cherokee, NC. Den minnesgode kommer alldeles säkerligen ihåg att jag var där vid samma tidpunkt ifjol. Det blev en riktigt kul kväll, med god mat, god öl och vänligt sinnade slot machines.

Dagen efter stack vi iväg igen, målet var Cherohala Skyway, men först ett stopp på en mexikansk sylta för att få i sig lite brunch, i form av väldigt ohälsosam mat. Väldigt gott också, förvisso. Ställets badrum hade dock den knepigaste layout jag någonsin skådat. Personen som byggde den måste förväxlat vattenflaskan med tequila-flaskan.

Nåväl, vi satte kurs mot Cherohala Skyway, som börjar i North Carolina och slutar en bit in i Tennessee (TN). Slingan är några mil och helt fantastiskt fin att köra på. Utsikten lämnar inte mycket att önska heller, för den delen.

Sent framåt eftermiddagen nådde vi dagens slutmål; en liten skithåla med drygt 300 invånare i nordöstra Tennessee. Jag och kompisen är ganska lika på den punkten, vi båda föredrar okända småhålor istället för de klassiska turistställena – inget fel på dem dock. Vi checkade in på ett motell, som visade sig vara både prisvärt och i riktigt fräscht skick. Efter ”förfest” med varsin öl så gick vi ut ”på stan” för att hitta något ställe att äta på. Vi slank in på en riktigt trevlig lokal restaurang där vi fick i oss lite middag.

Efter besöket var det dags att besöka Caboose Saloon, ett ställe som vi hittat tidigare under dagen, medan vi scrollat igenom Google Maps. Det visar sig  vara en riktigt härlig lokal sylta. Ganska nedgången, men med fantastisk charm. En man närmare 70 satt i bardisken och hällde upp whisky åt sig själv, precis som man sett på film. Toalettdörren hade sett sina bästa dagar, men den hade de hjälpsamt lagat med wellpapp samt en plansch på utsidan. Dörren var i princip som nyskick. Nästan.

Efter ett par timmars häng var det dags att promenera tillbaka till motellet för välbehövlig sömn – det sliter en del att tillbringa stora delar av dagen sittandes i en bil.

På morgonen efter kände vi båda att vi behövde en uppfriskande promenad, för att få igång maskineriet lite. Vi hittade snabbt ett mindre berg, som verkade innehålla någonting sevärt uppe på toppen. De knappa två kilometrarna tog närmare trekvart på sig att avverka, på grund av uppförsstigningen. Väl framme på toppen visar det sig vara Tri-State-Peak, alltså en variant på det svenska treriksröset – dock med skillnaden att här var det Tennessee (TN), Kentucky (KY) och Virginia (VA) som möttes. Så, nu har jag befunnit mig i tre stater samtidigt. Stort!

Efter nedkomst satte vi oss återigen i bilen och styrde kosan norrut, målet var ett destilleri i Kentucky. Statens Kentucky Bourbon är världskänd, med flera stora märken (som jag dock inte tänker skriva här, men flera av dem känner ni säkert igen, och återfinns även på Systembolaget). Vi hittade dock ett mindre destilleri, som inte verkade ha några guidade turer, så det slutade med att jag köpte med mig en flaska Moonshine, samt en flaska Kentucky Bourbon (som naturligtvis inte går få tag på i Sverige). Kul minne! Så kul att jag uppenbarligen glömde ta foto på förvärvet.

Därefter styrde vi kosan mot Princeton, VA, där vi skulle tillbringa natten. Det visade sig dock vara ett riktigt tråkigt ställe och varken restaurang eller baren är något att skriva hem om.

På torsdagen var det dags att styra kosan hemåt – som skedde via en mindre ort i Virginia, som jag givetvis glömt av namnet på. Vi stannade dock till en sväng där, för att besöka ett gammalt fängelse/rättssal av något slag. Det var egentligen stängt när vi kom dit, men av en ren tur så var föreståndarinnan på plats och hon smälte givetvis som smör av vår exotiska accent – och låste omgående upp dörren. Blå ögon och svengelska är synnerligen en vinnande kombination. Heja Sverige!

Vi kom hem till Greensboro på eftermiddagen, och efter en uppfriskande dusch var det dags att bege sig till restaurangen jag hade bokat bord på. Det vankades Thanksgiving Dinner – och eftersom det var en bättre restaurang så var även maten av det bättre slaget. Till efterrätt valde vi varsin Creme Brulée, som jag dock verkar glömt fota. Bra jobbat!

Under fredagen tog vi en biltur i omgivningarna, passade på att ta promenader i ett par stycken av de fantastiskt fina parkerna som finns i och kring stan. Sent på eftermiddagen tog vi en Uber till Winston-Salem – det vankades ishockey! Carolina Thunderbirds tog emot Athens Rock Lobsters och redan fem sekunder in i första perioden så var det två spelare som kastade handskarna och drog igång ett riktigt raggarslagsmål. Kvällen blev helt fantastiskt rolig, och matchen slutade 6-2 till hemmalaget. Let’s go, Thunderbirds!

Lördagen blev en riktig slappardag. Vi tog dock en kortare biltur, och lyckades även få till en promenad i en av de andra parkerna. På kvällen stack vi in till downtown, där det blev middag, följt av några timmar i en kombinerad bar och arkadhall. Riktigt kul ställe, och jag begriper inte varför jag inte besökt stället tidigare.

Söndagen blev också en riktigt loj historia, och efter en tidig middag på Rody’s så skjutsade jag kompisen till flygplatsen i Charlotte. Jag kom hem riktigt sent, runt 23-tiden tror jag, och var rejält trött. Det blev en intensiv vecka, med cirka 1400km bilkörning, men fantastiskt roligt. Tack för besöket, Patrik, kom gärna snart igen! I söndags var också första december, och jag hade påpassligt nog sett till att skaffa mig en julkalender på IKEA. Känns nästan som hemma i Sverige!

I tisdags hände något riktigt märkligt. Jag vaknade nämligen upp till snö! Inte mycket, förvisso, men i alla fall. Min första snö på amerikansk mark. Fem minusgrader och sommardäck är ingen bra kombination. Det var mängder med bilolyckor på vägen till kontoret, och jag körde långsammare än en sköldpadda.

Nu har det hunnit bli torsdag. Den här veckan har varit riktigt konstig, i brist på bättre ord. Lite halvstökigt och småstressigt på jobbet, samt brist på sömn. Nåväl, i morgon är det fredag, och på lördag är det dags för Year End Dinner med jobbet – ungefär motsvarigheten till julbord, fast här äts ingen julmat – det ska bli kul, hoppas jag. Auf Wienerschnitzel!

Casino, hillbillies, sydstater och jultomten

Posted on by

Så var det då äntligen dags. Dags för en hederlig roadtrip! Som nämndes i förra inlägget så var det alltså Thanksgiving i torsdags och även fredagen är ledig dag – Black Friday, känns det igen? – vilket följaktligen ger fyra lediga dagar. En hel del amerikaner, åtminstone på mitt jobb, plockade ut semester måndag till onsdag och får således nio dagar sammanhängande ledigt. USA’s motsvarighet till våra klämdagsledigheter, misstänker jag.

Nåväl, till slut var det onsdag eftermiddag och jag stämplade ut från jobbet lite tidigare. Framför mig hade jag en bilresa på nästan 3,5 timmar – och där slutmålet var Harrah’s Cherokee Casino Resort. Vad det är för ställe behöver jag antagligen inte gå in närmare på. Jag är definitivt ingen gambler, men casino kan jag ändå tycka är lite spännande emellanåt. I helt sedvanlig ordning vann jag en del och förlorade en del. Inklusive mat och dryck slutade givetvis kvällen på minus – det är i extrema undantagsfall det landar på plus. Nå, kul var det i alla fall! Harrah’s ligger alltså i Cherokee Nation och är, som namnet antyder, ett indianreservat. Eller natives som de kallas. Klientelet här skulle jag nog vilja säga är hillbillies i majoritet, och det är verkligen inte menat som något nedvärderande – jag tycker snarare det är otroligt stor charm att få se lite tvättäkta amerikaner, inte silikonförstörda Hollywood-människor.

Efter en skön natts sömn och intagen frukost var det dags att checka ut och åka till resans huvudmål, skulle man kunna säga, Chattanooga. Istället för highway på vägen dit så valde jag att åka genom bergen, och i synnerhet Smoky Mountains. Jag hade fått tips av en jobbkollega, tack Martin!, om en slinga som heter Tail of the Dragon – en böljande slinga uppe i bergen, som innehåller 318 kurvor på ungefär 17km – jajamensan, du läste helt korrekt – den var jag ju bara tvungen att prova. Och, herrejösses vilken fantastisk väg! Tail of the Dragon startar precis på gränsen mellan North Carolina och Tennessee och att avverka de sjutton kilometrarna tog drygt en halvtimme, det gick inte köra fort där precis. Helt fantastisk upplevelse!

Efter någon timme var jag äntligen framme i Chattanooga. Checkade in på hotellet och fräschade upp mig, innan det var dags för kvällens huvudattraktion; jag hade bokat bord på en Riverboat inklusive Thanksgiving-buffé. Det blev en riktigt fin båttur på floden Tennessee River och efter det gick jag tillbaka till hotellet för ett par öl i baren, innan det var dags för en date med kudden.

Dagen efter tog jag en promenad längs strandpromenaden och gick över Walnut Street Bridge, som helt enkelt är en jäkligt gammal bro över floden. 🙂

Sedan passade jag på att besöka stället där Coca Cola hade sin första fabrik. Fabriken är riven, men det fanns en skylt som berättade om historien.

Jag hade innan resan hit fått tips om Chattanooga Cho Cho, som således är ett gammalt ånglok som fortfarande är i drift (det är också en låt från 40-talet, men den lämnar jag därhän). Det måste jag ju prova, tänkte jag, och studsade in på internet för att boka en plats. Det visade sig att Classic Route, som går genom gamla tunnlar och grejer, var fullbokad. Kvar fanns endast en tågresa till Nordpolen(?), det måste jag givetvis prova!

Det visar sig, naturligtvis, att det är ämnat för småbarnsfamiljer, så där satt jag på ett tåg med 200 ungar på vägen till ”Nordpolen”. Väl framme så fick vi besök av självaste jultomten! De påstod i alla fall att det var den äkta tomten. Herrejösses, jag var helt star struck!

På tillbakavägen började en av ”konduktörerna” prata med mig, då hon hade hört min charming accent, och jag förklarade att jag var från Sverige. Då visar det sig att hennes farföräldrar hade immigrerat från Vetlanda till USA för ”en jävla massa år sedan” – och vi satt där och pratade om de båda länderna, och skillnader/likheter mellan dem. Jättekul, och hon fick säkert ett minne för livet – att ha träffat en livs levande svensk! 🙂

Väl tillbaka i Chattanooga var det dags att besöka Tennessee Aquarium, som tydligen skulle vara riktigt bra. Jag kan kort och gott säga att jag håller med, och låter bilderna tala för sig själva.

Efter besök på ett fantastiskt BBQ-ställe, var annars?, var det dags för skönhetssömn.

Dagen efter checkade jag ut för att bege mig till Chickamauga And Chattanooga National Military Park, som ligger i ytterkanten av Chattanooga – fast i delstaten Georgia.

Ett kortare stopp där och det var dags att bege sig rakt västerut. Lunch på Burger King i Alabama stod på agendan. Efter en stabil hamburgertallrik på nyss nämnda ställe styrdes kosan återigen mot Tennessee, närmare bestämt; staden Lynchburg, där whiskeytillverkaren Jack Daniels har sitt huvudkontor. Tanken var att jag skulle ta en guidad tur i destilleriet, men det var så vansinnigt mycket människor där denna lördag, så jag nöjde mig med att läsa på lite skyltar innan det var dags att styra kosan nordvart.

Min ursprungstanke var en småhåla i Kentucky, men klockan var en bra bit in på eftermiddagen och jag insåg att jag inte riktigt skulle palla med dryga fyra timmars bilkörning – så jag tog ett sent beslut och bokade ett motell i Knoxville istället. På vägen dit så kunde jag givetvis inte låta bli att ta en småväg bland bergen, och fick vara med om den här solnedgången. Bra beslut av mig!

Väl framme vid motellet, som låg i utkanten av Knoxville, så begav jag mig till närmsta ställe för lite middag – det visar sig, givetvis, vara ett BBQ-ställe. Helt otippat! Fantastiskt goda ribs hade de i alla fall, kalorierna struntade jag i att räkna… Till dessert valde jag en färgglad drink, och sen var det dags att sova.

Frukost på motell brukar sällan vara en höjdare, så jag valde helt sonika bort den och tog en snabbfrukost på hemvägen istället. Drygt fyra timmars körning hade jag framför mig, som senare visade sig bli sex timmar, på grund av lunchstopp och ytterligare ett stopp för tankning. Efter en hel drös med timmar, via Virginia fick jag äntligen se nedanstående skylt, och det kändes som att jag äntligen var hemma. Trots att det återstod närmare en och en halv timmes körning.

Sammanfattningsvis kan sägas att jag haft en riktigt härlig helg, och där jag dessutom kunnat checka av tre nya stater på listan. Det här blogginlägget påbörjades igår, söndag, men jag somnade innan jag hann skriva färdigt. Så kan det gå när man avverkat cirka 1700 kilometer på fyra dagar. Nu är det måndag kväll, och det var en riktigt seg dag på jobbet idag, men det är kanske inte så konstigt.

Hörs snart!